Ester 9

犹大人杀戮仇敌

1 十二月，就是亚达月，十三日，王的命令和谕旨快要执行的时候，就是犹大人的仇敌盼望辖制犹大人的日子，反成了犹大人辖制恨他们的人的日子。2 犹大人在亚哈随鲁王各省的城里聚集起来，要下手攻击那些想谋害他们的人；没有人能抵挡他们，因为各族的人都惧怕他们。3 各省的官长、总督、省长和办理王事务的人，因为惧怕末底改，就都支持犹大人。4 末底改在朝中的确非常尊大，他的声誉传遍各省；末底改这人的权力越来越大。5 这样，犹大人击杀他们所有的仇敌，他们用刀尽量击杀，随意对待他们的仇人。6 在书珊城里，犹大人就杀灭了五百人。7 他们又杀了巴珊大他、达分、亚斯帕他、8 破拉他、亚大利雅、亚利大他、9 帕玛斯他、亚利赛、亚利代和瓦耶撒他，10 这十个人就是哈米大他的孙子、哈曼的儿子，犹大人的敌人；至于财物，犹大人却没有下手掠夺。

11 当日在书珊城被杀的人的数目，呈到王面前。12 王问王后以斯帖："犹大人在书珊城杀灭了五百人，又杀了哈曼的十个儿子；在王其他省内，他们怎样行呢！现在你要甚么，我必赐给你，你还求甚么，也必给你成全。"13 以斯帖回答："王若是同意，求你恩准书珊的犹大人，明日也照着今日的谕旨行事，把哈曼的十个儿子挂在木架上。"14 王就下令这样行；谕旨传遍书珊，人就把哈曼的十个儿子挂在木架上。15 亚达月十四日，在书珊的犹大人又聚集起来，在书珊杀了三百人，却没有下手掠夺他们的财物。

16 在王各省其余的犹大人，也都聚集起来，保护自己的性命，向他们的仇敌报复，杀了恨他们的人共七万五千；至于财物，他们却没有下手掠夺。17 这是在亚达月十三日的事，十四日他们得享安宁，以这日为设宴欢乐的日子。18 但在书珊的犹大人在十三、十四日聚集起来杀敌，他们就在十五日休息，以这日为设宴欢乐的日子。19 因此乡村的犹大人，就是住在没有城墙的村镇的，都以亚达月十四日为欢乐饮宴的吉日，互送礼物。

20 末底改把这些事记录下来，并且送文书给亚哈随鲁各省远近所有的犹大人，21 嘱咐他们每年都要守亚达月十四、十五两日。22 以这月的两日，为犹大人脱离仇敌，得享安宁的日子，是转忧为喜，转哀为乐的吉日，叫他们在这两日饮宴欢乐，大家互赠礼物，也赒济穷人。23 于是，犹大人承诺要守他们起初所守的，也承诺要遵守末底改写给他们的。24 原本犹大人的敌人，亚甲族哈米大他的儿子哈曼曾经设谋陷害犹大人，要消灭他们；他弄卜"普珥"，就是抽签，为要打击和消灭犹大人。25 但这事呈到王面前以后，王使用文书降旨吩咐，使哈曼计谋的恶事，就是他设谋陷害犹大人的事归到他自己的头上，又使人把他和他的众子挂在木架上。

普珥节的来历

26 因此，犹大人照着"普珥"的名字，称这两日为普珥节；所以他们因这信上的话，又因他们所看见和所遭遇的事，27 犹大人就立了定例，承诺他们自己和他们的后裔，以及所有与他们联合的人，每年都要按着所写的和指定的两日守这节日，永不可废止。28 使人在各省各城，家家户户，世世代代，都记念、遵守这两日，使这普珥节的日子在犹大人中，永不废止，在他们的后裔中也不断被记念。

29 亚比孩的女儿王后以斯帖和犹大人末底改以全权写了这第二封信，嘱咐犹大人守这普珥节。30 他用和平和诚实的话，把文书送给亚哈随鲁国中一百二十七省所有的犹大人，31 劝他们按着规定的时期，照着犹大人末底改和王后以斯帖所嘱咐的，也照着他们在禁食和哀求的时候为自己与后裔所承诺的，守这普珥节。32 以斯帖的命令确定了普珥节；这命令也记录在史记上。

Judarnas hämnd

1 *Est 3:13. På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats få makt över dem, men nu blev det tvärtom så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, för alla folk hade gripits av fruktan för dem. 3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, för de hade gripits av fruktan för Mordokaj. 4 *Est 10:3. Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinserna eftersom denne Mordokaj blev allt mäktigare. 5 Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och nergjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. 6 I Susas borg dödade och nergjorde judarna femhundra män. 7 Parsandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.

11 Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susas borg. 12 *Est 5:3, 6, 7:2. Då sade kungen till drottning Ester: "I Susas borg har judarna dödat och förgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i kungens andra provinser? Vad är nu din önskan? Den ska beviljas. Och vad mer är din begäran? Den ska uppfyllas." 13 Ester svarade: "Om kungen finner för gott, låt då judarna i Susa även i morgon handla efter förordningen för i dag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." 14 Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susa och Hamans tio söner blev upphängda. 15 Judarna i Susa samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susa. Men de avstod från plundring.

16 De andra judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sina liv och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. 17 Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar*9:17trettonde dagen i månaden Adar7 mars 473 f Kr (jfr 8:12).. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. 18 Judarna i Susa hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. 19 Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid då man sänder matgåvor till varandra.

Purimfesten

20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och fjärran. 21 Han fastställde att de år efter år skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, 22 alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras sorg vändes i glädje och deras bedrövelse i fest. Därför skulle de fira dem som dagar av fest och glädje och sända matgåvor till varandra och ge gåvor till de fattiga.

23 Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. 24 *Est 3:7. Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 25 Men när saken kom upp inför kungen*9:25närsaken kom upp inför kungenAnnan översättning: "när hon (Ester) kom inför kungen"., befallde han genom en skrivelse*9:25genom en skrivelseSe 8:8. Annan översättning: "trots sin (tidigare) skrivelse" (se 3:12). att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen.

26 Därför kallades dessa dagar purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i brevet och vad de själva sett och vad som skett med dem, 27 antog och fastställde judarna en orubblig sed: de själva och deras efterkommande och alla som anslöt sig till dem skulle år efter år fira dessa båda dagar, så som det var föreskrivet och på deras bestämda tid. 28 Dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. 30 Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de hundratjugosju provinserna i Ahasveros rike 31 för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och som de fastställde för sig själva och sina efterkommande, med regler om fasta och sorgerop. 32 Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.