11 And he said, A certain man had two sons;

12 and the younger of them said to his father, Father, give to me the share of the property that falls {to me}. And he divided to them what he was possessed of.

13 And after not many days the younger son gathering all together went away into a country a long way off, and there dissipated his property, living in debauchery.

14 But when he had spent all there arose a violent famine throughout that country, and he began to be in want.

15 And he went and joined himself to one of the citizens of that country, and he sent him into his fields to feed swine.

16 And he longed to fill his belly with the husks which the swine were eating; and no one gave to him.

17 And coming to himself, he said, How many hired servants of my father's have abundance of bread, and *I* perish here by famine.

18 I will rise up and go to my father, and I will say to him, Father, I have sinned against heaven and before thee;

19 I am no longer worthy to be called thy son: make me as one of thy hired servants.

20 And he rose up and went to his own father. But while he was yet a long way off, his father saw him, and was moved with compassion, and ran, and fell upon his neck, and covered him with kisses.

21 And the son said to him, Father, I have sinned against heaven and before thee; I am no longer worthy to be called thy son.

22 But the father said to his bondmen, Bring out the best robe and clothe him in {it}, and put a ring on his hand and sandals on his feet;

23 and bring the fatted calf and kill it, and let us eat and make merry:

24 for this my son was dead and has come to life, was lost and has been found. And they began to make merry.

25 And his elder son was in the field; and as, coming {up}, he drew nigh to the house, he heard music and dancing.

26 And having called one of the servants, he inquired what these things might be.

27 And he said to him, Thy brother is come, and thy father has killed the fatted calf because he has received him safe and well.

28 But he became angry and would not go in. And his father went out and besought him.

29 But he answering said to his father, Behold, so many years I serve thee, and never have I transgressed a commandment of thine; and to me hast thou never given a kid that I might make merry with my friends:

30 but when this thy son, who has devoured thy substance with harlots, is come, thou hast killed for him the fatted calf.

31 But he said to him, Child, *thou* art ever with me, and all that is mine is thine.

32 But it was right to make merry and rejoice, because this thy brother was dead and has come to life again, and was lost and has been found.

11 Ytterligare sade han: »En man hade två söner.

12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.

13 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.

14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.

15 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.

16 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!

18 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;

19 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'

20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.

21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'

22 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.

23 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.

24 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.

25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.

26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.

27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'

28 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.

29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.

30 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'

31 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.

32 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'»