Mateus 12 - Bíblia Online

At that time Jesus went on the sabbath through the cornfields; and his disciples were hungry, and began to pluck the ears and to eat. 
But the Pharisees, seeing {it}, said to him, Behold, thy disciples are doing what is not lawful to do on sabbath. 
But he said to them, Have ye not read what David did when he was hungry, and they that were with him? 
How he entered into the house of God, and ate the shewbread, which it was not lawful for him to eat, nor for those with him, but for the priests only? 
Or have ye not read in the law that on the sabbaths the priests in the temple profane the sabbath, and are blameless? 
But I say unto you, that there is here what is greater than the temple. 
But if ye had known what is: I will have mercy and not sacrifice, ye would not have condemned the guiltless. 
For the Son of man is Lord of the sabbath. 
And, going away from thence, he came into their synagogue. 
And behold, there was a man having his hand withered. And they asked him, saying, Is it lawful to heal on the sabbath? that they might accuse him. 
But he said to them, What man shall there be of you who has one sheep, and if this fall into a pit on the sabbath, will not lay hold of it and raise {it} up? 
How much better then is a man than a sheep! So that it is lawful to do well on the sabbath. 
Then he says to the man, Stretch out thy hand. And he stretched {it} out, and it was restored sound as the other. 
But the Pharisees, having gone out, took counsel against him, how they might destroy him. 
But Jesus knowing {it}, withdrew thence, and great crowds followed him; and he healed them all: 
and charged them strictly that they should not make him publicly known: 
that that might be fulfilled which was spoken through Esaias the prophet, saying, 
Behold my servant, whom I have chosen, my beloved, in whom my soul has found its delight. I will put my Spirit upon him, and he shall shew forth judgment to the nations. 
He shall not strive or cry out, nor shall any one hear his voice in the streets; 
a bruised reed shall he not break, and smoking flax shall he not quench, until he bring forth judgment unto victory; 
and on his name shall {the} nations hope. 
Then was brought to him one possessed by a demon, blind and dumb, and he healed him, so that the dumb {man} spake and saw. 
And all the crowds were amazed and said, Is this {man} the Son of David? 
But the Pharisees, having heard {it}, said, This {man} does not cast out demons, but by Beelzebub, prince of demons. 
But he, knowing their thoughts, said to them, Every kingdom divided against itself is brought to desolation, and every city or house divided against itself will not subsist. 
And if Satan casts out Satan, he is divided against himself; how then shall his kingdom subsist? 
And if *I* cast out demons by Beelzebub, your sons, by whom do they cast {them} out? For this reason *they* shall be your judges. 
But if *I* by {the} Spirit of God cast out demons, then indeed the kingdom of God is come upon you. 
Or how can any one enter into the house of the strong {man} and plunder his goods, unless first he bind the strong {man}? and then he will plunder his house. 
He that is not with me is against me, and he that gathers not with me scatters. 
For this reason I say unto you, Every sin and injurious speaking shall be forgiven to men, but speaking injuriously of the Spirit shall not be forgiven to men. 
And whosoever shall have spoken a word against the Son of man, it shall be forgiven him; but whosoever shall speak against the Holy Spirit, it shall not be forgiven him, neither in this age nor in the coming {one}. 
Either make the tree good, and its fruit good; or make the tree corrupt, and its fruit corrupt. For from the fruit the tree is known. 
Offspring of vipers! how can ye speak good things, being wicked? For of the abundance of the heart the mouth speaks. 
The good man out of the good treasure brings forth good things; and the wicked man out of the wicked treasure brings forth wicked things. 
But I say unto you, that every idle word which men shall say, they shall render an account of it in judgment-day: 
for by thy words thou shalt be justified, and by thy words thou shalt be condemned. 
Then answered him some of the scribes and Pharisees, saying, Teacher, we desire to see a sign from thee. 
But he, answering, said to them, A wicked and adulterous generation seeks after a sign, and a sign shall not be given to it save the sign of Jonas the prophet. 
For even as Jonas was in the belly of the great fish three days and three nights, thus shall the Son of man be in the heart of the earth three days and three nights. 
Ninevites shall stand up in the judgment with this generation, and shall condemn it: for they repented at the preaching of Jonas; and behold, more than Jonas {is} here. 
A queen of {the} south shall rise up in the judgment with this generation, and shall condemn it; for she came from the ends of the earth to hear the wisdom of Solomon; and behold, more than Solomon {is} here. 
But when the unclean spirit has gone out of the man, he goes through dry places, seeking rest, and does not find {it}. 
Then he says, I will return to my house whence I came out; and having come, he finds {it} unoccupied, swept, and adorned. 
Then he goes and takes with himself seven other spirits worse than himself, and entering in, they dwell there; and the last condition of that man becomes worse than the first. Thus shall it be to this wicked generation also. 
But while he was yet speaking to the crowds, behold, his mother and his brethren stood without, seeking to speak to him. 
Then one said unto him, Behold, thy mother and thy brethren are standing without, seeking to speak to thee. 
But he answering said to him that spoke to him, Who is my mother, and who are my brethren? 
And, stretching out his hand to his disciples, he said, Behold my mother and my brethren; 
for whosoever shall do the will of my Father who is in {the} heavens, he is my brother, and sister, and mother. 

Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta. 
När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.» 
Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga: 
huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna? 
Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld? 
Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen. 
Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld. 
Ty Människosonen är herre över sabbaten.» 
Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga. 
Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för. 
Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det? 
Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.» 
Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. -- 
Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom. 
Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla, 
men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom. 
Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: 
»Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. 
Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna, 
Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger. 
Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.» 
Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg. 
Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?» 
Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.» 
Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd. 
Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd? 
Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare. 
Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. -- 
Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus. 
Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar. 
Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. 
Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande. 
I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet. 
I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. 
En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är. 
Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag. 
Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.» 
Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.» 
Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken. 
Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte. 
Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. 
Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo. 
När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen. 
Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt, 
då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.» 
Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom. 
Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.» 
Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 
Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! 
Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.» 

Mateus 13

Veja também

A História do Apóstolo Paulo

A importância do descanso para líderes cristãos