1 But seeing the crowds, he went up into the mountain, and having sat down, his disciples came to him;

2 and, having opened his mouth, he taught them, saying,

3 Blessed {are} the poor in spirit, for *theirs* is the kingdom of the heavens.

4 Blessed they that mourn, for *they* shall be comforted.

5 Blessed the meek, for *they* shall inherit the earth.

6 Blessed they who hunger and thirst after righteousness, for *they* shall be filled.

7 Blessed the merciful, for *they* shall find mercy.

8 Blessed the pure in heart, for *they* shall see God.

9 Blessed the peace-makers, for *they* shall be called sons of God.

10 Blessed they who are persecuted on account of righteousness, for *theirs* is the kingdom of the heavens.

11 Blessed are ye when they may reproach and persecute you, and say every wicked thing against you, lying, for my sake.

12 Rejoice and exult, for your reward is great in the heavens; for thus have they persecuted the prophets who were before you.

13 *Ye* are the salt of the earth; but if the salt have become insipid, wherewith shall it be salted? It is no longer fit for anything but to be cast out and to be trodden under foot by men.

14 *Ye* are the light of the world: a city situated on the top of a mountain cannot be hid.

15 Nor do {men} light a lamp and put it under the bushel, but upon the lamp-stand, and it shines for all who are in the house.

16 Let your light thus shine before men, so that they may see your upright works, and glorify your Father who is in the heavens.

17 Think not that I am come to make void the law or the prophets; I am not come to make void, but to fulfil.

18 For verily I say unto you, Until the heaven and the earth pass away, one iota or one tittle shall in no wise pass from the law till all come to pass.

19 Whosoever then shall do away with one of these least commandments, and shall teach men so, shall be called least in the kingdom of the heavens; but whosoever shall practise and teach {them}, *he* shall be called great in the kingdom of the heavens.

20 For I say unto you, that unless your righteousness surpass {that} of the scribes and Pharisees, ye shall in no wise enter into the kingdom of the heavens.

21 Ye have heard that it was said to the ancients, Thou shalt not kill; but whosoever shall kill shall be subject to the judgment.

22 But *I* say unto you, that every one that is lightly angry with his brother shall be subject to the judgment; but whosoever shall say to his brother, Raca, shall be subject to {be called before} the sanhedrim; but whosoever shall say, Fool, shall be subject to the penalty of the hell of fire.

23 If therefore thou shouldest offer thy gift at the altar, and there shouldest remember that thy brother has something against thee,

24 leave there thy gift before the altar, and first go, be reconciled to thy brother, and then come and offer thy gift.

25 Make friends with thine adverse party quickly, whilst thou art in the way with him; lest some time the adverse party deliver thee to the judge, and the judge deliver thee to the officer, and thou be cast into prison.

26 Verily I say to thee, Thou shalt in no wise come out thence till thou hast paid the last farthing.

27 Ye have heard that it has been said, Thou shalt not commit adultery.

28 But *I* say unto you, that every one who looks upon a woman to lust after her has already committed adultery with her in his heart.

29 But if thy right eye be a snare to thee, pluck it out and cast it from thee: for it is profitable for thee that one of thy members perish, and not thy whole body be cast into hell.

30 And if thy right hand be a snare to thee, cut it off and cast it from thee: for it is profitable for thee that one of thy members perish, and not thy whole body be cast into hell.

31 It has been said too, Whosoever shall put away his wife, let him give her a letter of divorce.

32 But *I* say unto you, that whosoever shall put away his wife, except for cause of fornication, makes her commit adultery, and whosoever marries one that is put away commits adultery.

33 Again, ye have heard that it has been said to the ancients, Thou shalt not forswear thyself, but shalt render to the Lord what thou hast sworn.

34 But *I* say unto you, Do not swear at all; neither by the heaven, because it is {the} throne of God;

35 nor by the earth, because it is {the} footstool of his feet; nor by Jerusalem, because it is {the} city of the great King.

36 Neither shalt thou swear by thy head, because thou canst not make one hair white or black.

37 But let your word be Yea, yea; Nay, nay; but what is more than these is from evil.

38 Ye have heard that it has been said, Eye for eye and tooth for tooth.

39 But *I* say unto you, not to resist evil; but whoever shall strike thee on thy right cheek, turn to him also the other;

40 and to him that would go to law with thee and take thy body coat, leave him thy cloak also.

41 And whoever will compel thee to go one mile, go with him two.

42 To him that asks of thee give, and from him that desires to borrow of thee turn not away.

43 Ye have heard that it has been said, Thou shalt love thy neighbour and hate thine enemy.

44 But *I* say unto you, Love your enemies, {bless those who curse you,} do good to those who hate you, and pray for those who {insult you and} persecute you,

45 that ye may be {the} sons of your Father who is in {the} heavens; for he makes his sun rise on evil and good, and sends rain on just and unjust.

46 For if ye should love those who love you, what reward have ye? Do not also the tax-gatherers the same?

47 And if ye should salute your brethren only, what do ye extraordinary? Do not also the Gentiles the same?

48 Be *ye* therefore perfect as your heavenly Father is perfect.

1 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

2 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

3 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

4 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

5 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

6 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

7 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

9 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

10 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

11 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

12 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

13 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.

14 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?

15 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.

16 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

17 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

18 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

19 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

20 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

21 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.'

22 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

23 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,

24 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

25 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.

26 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.

27 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'

28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

29 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.

30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

31 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'

32 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

33 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'

34 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',

35 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';

36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;

37 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.

38 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'

39 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;

40 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;

41 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.

42 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.

43 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'

44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,

45 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

46 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?

47 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?

48 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»