1 And Jesus went forth and went away from the temple, and his disciples came to {him} to point out to him the buildings of the temple.

2 And he answering said to them, Do ye not see all these things? Verily I say to you, Not a stone shall be left here upon a stone which shall not be thrown down.

3 And as he was sitting upon the mount of Olives the disciples came to him privately, saying, Tell us, when shall these things be, and what is the sign of thy coming and {the} completion of the age?

4 And Jesus answering said to them, See that no one mislead you.

5 For many shall come in my name, saying, *I* am the Christ, and they shall mislead many.

6 But ye will hear of wars and rumours of wars. See that ye be not disturbed; for all {these things} must take place, but it is not yet the end.

7 For nation shall rise up against nation, and kingdom against kingdom; and there shall be famines and pestilences, and earthquakes in divers places.

8 But all these {are the} beginning of throes.

9 Then shall they deliver you up to tribulation, and shall kill you; and ye will be hated of all the nations for my name's sake.

10 And then will many be offended, and will deliver one another up, and hate one another;

11 and many false prophets shall arise and shall mislead many;

12 and because lawlessness shall prevail, the love of the most shall grow cold;

13 but he that has endured to the end, *he* shall be saved.

14 And these glad tidings of the kingdom shall be preached in the whole habitable earth, for a witness to all the nations, and then shall come the end.

15 When therefore ye shall see the abomination of desolation, which is spoken of through Daniel the prophet, standing in {what is a} holy place, (he that reads let him understand,)

16 then let those who are in Judaea flee to the mountains;

17 let not him that is on the house come down to take the things out of his house;

18 and let not him that is in the field turn back to take his garment.

19 But woe to those that are with child, and those that give suck in those days.

20 But pray that your flight may not be in winter time nor on sabbath:

21 for then shall there be great tribulation, such as has not been from {the} beginning of {the} world until now, nor ever shall be;

22 and if those days had not been cut short, no flesh had been saved; but on account of the elect those days shall be cut short.

23 Then if any one say to you, Behold, here is the Christ, or here, believe {it} not.

24 For there shall arise false Christs, and false prophets, and shall give great signs and wonders, so as to mislead, if possible, even the elect.

25 Behold, I have told you beforehand.

26 If therefore they say to you, Behold, he is in the desert, go not forth; behold, {he is} in the inner chambers, do not believe {it}.

27 For as the lightning goes forth from the east and shines to the west, so shall be the coming of the Son of man.

28 {For} wherever the carcase is, there will be gathered the eagles.

29 But immediately after the tribulation of those days the sun shall be darkened, and the moon not give her light, and the stars shall fall from heaven, and the powers of the heavens shall be shaken.

30 And then shall appear the sign of the Son of man in heaven; and then shall all the tribes of the land lament, and they shall see the Son of man coming on the clouds of heaven with power and great glory.

31 And he shall send his angels with a great sound of trumpet, and they shall gather together his elect from the four winds, from {the one} extremity of {the} heavens to {the other} extremity of them.

32 But learn the parable from the fig-tree: When already its branch becomes tender and produces leaves, ye know that the summer is near.

33 Thus also *ye*, when ye see all these things, know that it is near, at the doors.

34 Verily I say to you, This generation will not have passed away until all these things shall have taken place.

35 The heaven and the earth shall pass away, but my words shall in no wise pass away.

36 But of that day and hour no one knows, not even the angels of the heavens, but {my} Father alone.

37 But as the days of Noe, so also shall be the coming of the Son of man.

38 For as they were in the days which were before the flood, eating and drinking, marrying and giving in marriage, until the day on which Noe entered into the ark,

39 and they knew not till the flood came and took all away; thus also shall be the coming of the Son of man.

40 Then two shall be in the field, one is taken and one is left;

41 two {women} grinding at the mill, one is taken and one is left.

42 Watch therefore, for ye know not in what hour your Lord comes.

43 But know this, that if the master of the house had known in what watch the thief was coming, he would have watched and not have suffered his house to be dug through {into}.

44 Wherefore *ye* also, be ye ready, for in that hour that ye think not the Son of man comes.

45 Who then is the faithful and prudent bondman whom his lord has set over his household, to give them food in season?

46 Blessed is that bondman whom his lord on coming shall find doing thus.

47 Verily I say unto you, that he will set him over all his substance.

48 But if that evil bondman should say in his heart, My lord delays to come,

49 and begin to beat his fellow-bondmen, and eat and drink with the drunken;

50 the lord of that bondman shall come in a day when he does not expect it, and in an hour he knows not of,

51 and shall cut him in two and appoint his portion with the hypocrites: there shall be the weeping and the gnashing of teeth.

1 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

2 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

3 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

4 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.

5 Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.

6 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

8 men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.

9 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

10 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

11 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.

12 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

13 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

15 När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --

16 då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

17 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

18 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

19 Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!

20 Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.

21 Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

22 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

23 Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.

24 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

25 Jag har nu sagt eder det förut.

26 Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

27 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --

28 Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

34 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

35 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

40 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

41 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

45 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --

46 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

47 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

48 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',

49 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

50 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

51 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»