Mateus 13 - Bíblia Online

And that {same} day Jesus went out from the house and sat down by the sea. 
And great crowds were gathered together to him, so that going on board ship himself he sat down, and the whole crowd stood on the shore. 
And he spoke to them many things in parables, saying, Behold, the sower went out to sow: 
and as he sowed, some {grains} fell along the way, and the birds came and devoured them; 
and others fell upon the rocky places where they had not much earth, and immediately they sprang up out of {the ground} because of not having {any} depth of earth, 
but when the sun rose they were burned up, and because of not having {any} root were dried up; 
and others fell upon the thorns, and the thorns grew up and choked them; 
and others fell upon the good ground, and produced fruit, one a hundred, one sixty, and one thirty. 
He that has ears, let him hear. 
And the disciples came up and said to him, Why speakest thou to them in parables? 
And he answering said to them, Because to you it is given to know the mysteries of the kingdom of the heavens, but to them it is not given; 
for whoever has, to him shall be given, and he shall be caused to be in abundance; but he who has not, even what he has shall be taken away from him. 
For this cause I speak to them in parables, because seeing they do not see, and hearing they do not hear nor understand; 
and in them is filled up the prophecy of Esaias, which says, Hearing ye shall hear and shall not understand, and beholding ye shall behold and not see; 
for the heart of this people has grown fat, and they have heard heavily with their ears, and they have closed their eyes as asleep, lest they should see with the eyes, and hear with the ears, and understand with the heart, and should be converted, and I should heal them. 
But blessed are *your* eyes because they see, and your ears because they hear; 
for verily I say unto you, that many prophets and righteous {men} have desired to see the things which ye behold and did not see {them}, and to hear the things which ye hear and did not hear {them}. 
*Ye*, therefore, hear the parable of the sower. 
From every one who hears the word of the kingdom and does not understand {it}, the wicked one comes and catches away what was sown in his heart: this is he that is sown by the wayside. 
But he that is sown on the rocky places-this is he who hears the word and immediately receives it with joy, 
but has no root in himself, but is for a time only; and when tribulation or persecution happens on account of the word, he is immediately offended. 
And he that is sown among the thorns-this is he who hears the word, and the anxious care of this life, and the deceit of riches choke the word, and he becomes unfruitful. 
But he that is sown upon the good ground-this is he who hears and understands the word, who bears fruit also, and produces, one a hundred, one sixty, and one thirty. 
Another parable set he before them, saying, The kingdom of the heavens has become like a man sowing good seed in his field; 
but while men slept, his enemy came and sowed darnel amongst the wheat, and went away. 
But when the blade shot up and produced fruit, then appeared the darnel also. 
And the bondmen of the householder came up and said to him, Sir, hast thou not sown good seed in thy field? whence then has it darnel? 
And he said to them, A man {that is} an enemy has done this. And the bondmen said to him, Wilt thou then that we should go and gather it {up}? 
But he said, No; lest {in} gathering the darnel ye should root up the wheat with it. 
Suffer both to grow together unto the harvest, and in time of the harvest I will say to the harvestmen, Gather first the darnel, and bind it into bundles to burn it; but the wheat bring together into my granary. 
Another parable set he before them, saying, The kingdom of the heavens is like a grain of mustard {seed} which a man took and sowed in his field; 
which is less indeed than all seeds, but when it is grown is greater than herbs, and becomes a tree, so that the birds of heaven come and roost in its branches. 
He spoke another parable to them: The kingdom of the heavens is like leaven, which a woman took and hid in three measures of meal until it had been all leavened. 
All these things Jesus spoke to the crowds in parables, and without a parable he did not speak to them, 
so that that should be fulfilled which was spoken through the prophet, saying, I will open my mouth in parables; I will utter things hidden from {the} world's foundation. 
Then, having dismissed the crowds, he went into the house; and his disciples came to him, saying, Expound to us the parable of the darnel of the field. 
But he answering said, He that sows the good seed is the Son of man, 
and the field is the world; and the good seed, these are the sons of the kingdom, but the darnel are the sons of the evil {one}; 
and the enemy who has sowed it is the devil; and the harvest is {the} completion of {the} age, and the harvestmen are angels. 
As then the darnel is gathered and is burned in the fire, thus it shall be in the completion of the age. 
The Son of man shall send his angels, and they shall gather out of his kingdom all offences, and those that practise lawlessness; 
and they shall cast them into the furnace of fire; there shall be the weeping and the gnashing of teeth. 
Then the righteous shall shine forth as the sun in the kingdom of their Father. He that has ears, let him hear. 
The kingdom of the heavens is like a treasure hid in the field, which a man having found has hid, and for the joy of it goes and sells all whatever he has, and buys that field. 
Again, the kingdom of the heavens is like a merchant seeking beautiful pearls; 
and having found one pearl of great value, he went and sold all whatever he had and bought it. 
Again, the kingdom of the heavens is like a seine which has been cast into the sea, and which has gathered together of every kind, 
which, when it has been filled, having drawn up on the shore and sat down, they gathered the good into vessels and cast the worthless out. 
Thus shall it be in the completion of the age: the angels shall go forth and sever the wicked from the midst of the just, 
and shall cast them into the furnace of fire; there shall be the weeping and the gnashing of teeth. 
Jesus says to them, Have ye understood all these things? They say to him, Yea, {Lord}. 
And he said to them, For this reason every scribe discipled to the kingdom of the heavens is like a man {that is} a householder who brings out of his treasure things new and old. 
And it came to pass when Jesus had finished these parables he withdrew thence. 
And having come into his own country, he taught them in their synagogue, so that they were astonished, and said, Whence has this {man} this wisdom and these works of power? 
Is not this the son of the carpenter? Is not his mother called Mary, and his brethren James, and Joseph, and Simon, and Judas? 
And his sisters, are they not all with us? Whence then has this {man} all these things? 
And they were offended in him. And Jesus said to them, A prophet is not without honour, unless in his country and in his house. 
And he did not there many works of power, because of their unbelief. 

Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. 
Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden. 
Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så. 
Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 
Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 
men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 
Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det. 
Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 
Den som har öron, han höre.» 
Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 
Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. 
Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 
Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå. 
Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma. 
Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig. 
Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra. 
Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det. 
Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 
När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen. 
Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje, 
men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall. 
Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. 
Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.» 
En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; 
men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 
När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. 
Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? 
Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?' 
Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. 
Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'» 
En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker. 
Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.» 
En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.» 
Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 
Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.» 
Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 
Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen. 
Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 
Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. 
Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. 
Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, 
och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 
Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre. 
Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 
Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; 
och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den. 
Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 
När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. -- 
Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 
och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 
Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.» 
Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.» 
När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån. 
Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de? 
Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 
Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?» 
Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.» 
Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar. 

Mateus 14

Veja também

O significado do incenso na história do Natal

5 milagres de Jesus que mostram Seu amor