21 Then Peter came to him and said, Lord, how often shall my brother sin against me and I forgive him? until seven times?

22 Jesus says to him, I say not to thee until seven times, but until seventy times seven.

23 For this cause the kingdom of the heavens has become like a king who would reckon with his bondmen.

24 And having begun to reckon, one debtor of ten thousand talents was brought to him.

25 But he not having anything to pay, {his} lord commanded him to be sold, and his wife, and his children, and everything that he had, and that payment should be made.

26 The bondman therefore falling down did him homage, saying, Lord, have patience with me and I will pay thee all.

27 And the lord of that bondman, being moved with compassion, loosed him and forgave him the loan.

28 But that bondman having gone out, found one of his fellow-bondmen who owed him a hundred denarii. And having seized him, he throttled him, saying, Pay {me} if thou owest anything.

29 His fellow-bondman therefore, having fallen down {at his feet}, besought him, saying, Have patience with me, and I will pay thee.

30 But he would not, but went away and cast him into prison, until he should pay what was owing.

31 But his fellow-bondmen, having seen what had taken place, were greatly grieved, and went and recounted to their lord all that had taken place.

32 Then his lord, having called him to {him}, says to him, Wicked bondman! I forgave thee all that debt because thou besoughtest me;

33 shouldest not thou also have had compassion on thy fellow-bondman, as *I* also had compassion on thee?

34 And his lord being angry delivered him to the tormentors till he paid all that was owing to him.

35 Thus also my heavenly Father shall do to you if ye forgive not from your hearts every one his brother.

21 Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»

22 Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

23 Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.

24 Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.

25 Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.

26 Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'

27 Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.

28 Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'

29 Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'

30 Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.

31 Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.

32 Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.

33 Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'

34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.

35 Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»