1 Jakobo, servisto de Dio kaj de la Sinjoro Jesuo Kristo, al la dek du triboj, kiuj estas dispelitaj: Saluton!
2 Rigardu ĉion kiel ĝojigan, miaj fratoj, kiam vi falas en diversajn tentojn, 3 sciante, ke la provado de via fido faras paciencon. 4 Kaj la pacienco havu sian perfektan faradon, por ke vi estu perfektaj kaj kompletaj, ne havante mankon.
5 Sed se al iu el vi mankas saĝeco, li petu Dion, kiu donacas al ĉiuj malavare kaj ne riproĉas, kaj ĝi estos al li donata. 6 Sed li petu en fido, neniel dubante; ĉar la dubanto similas ondon de la maro, ventopelatan kaj skuatan. 7 Ĉar tiu homo ne pensu, ke li ricevos ion de la Sinjoro — 8 duoblanima homo, ŝanceliĝa en ĉiuj siaj vojoj.
9 Sed la malaltranga frato ĝoju pri sia alteco; 10 kaj la riĉulo pri sia humiliĝo; ĉar kiel floro de herbo li forpasos. 11 Ĉar la suno leviĝas kun la brulvento kaj sekigas la herbon, kaj ĝia floro falas, kaj la gracio de ĝia formo pereas; tiel ankaŭ la riĉulo velkos en siaj vojoj.
12 Feliĉa estas la homo, kiu elportas tenton; ĉar kiam li estos elprovita, li ricevos la kronon de vivo, kiun la Sinjoro promesis al tiuj, kiuj lin amas. 13 Neniu diru, kiam li estas tentata: Mi estas tentata de Dio; ĉar Dio ne estas tentebla de malbono, kaj Li mem tentas neniun; 14 sed ĉiu estas tentata, kiam li estas fortirata de sia dezirado, kaj delogata. 15 Tiam la dezirado, gravediĝinte, naskas pekon; kaj la peko, maturiĝinte, naskas morton. 16 Ne trompiĝu, miaj amataj fratoj. 17 Ĉiu bona donaĵo kaj ĉiu perfekta donaco estas de supre, malsuprenvenante de la Patro de lumoj, ĉe kiu ne povas ekzisti ŝanĝo, nek ombro de sinturnado. 18 Laŭ Sia propra volo Li naskis nin per la vorto de la vero, por ke ni estu kvazaŭ unuaaĵo de Liaj kreitaĵoj.
19 Tion vi scias, miaj amataj fratoj. Sed ĉiu rapidu aŭdi, malrapidu paroli, malrapidu koleri; 20 ĉar la kolero de homo ne efektivigas la justecon de Dio. 21 Tial, formetinte ĉian malpurecon kaj superfluon de malico, akceptu kun humileco la enplantitan vorton, kiu povas savi viajn animojn. 22 Sed estu plenumantoj de la vorto, kaj ne nur aŭskultantoj, trompantaj vin mem. 23 Ĉar se iu estas aŭskultanto de la vorto, kaj ne plenumanto, li similas iun, kiu rigardas sian naturan vizaĝon en spegulo; 24 ĉar li sin rigardas kaj foriras, kaj tuj forgesas, kia li estis. 25 Sed tiu, kiu fikse rigardas en la perfektan leĝon, la leĝon de libereco, kaj tiel restas, ne estante aŭskultanto, kiu forgesas, sed plenumanto, kiu energias, tiu estos benata en sia faro. 26 Se iu ŝajnas al si religia, ne bridante sian langon, sed trompante sian koron, ties religio estas vanta. 27 Religio pura kaj senmakula antaŭ nia Dio kaj Patro estas jena: viziti orfojn kaj vidvinojn en ilia mizero, kaj sin gardi sen malpuriĝo de la mondo.
Hälsning
1 Matt 13:55, Joh 7:35, Gal 1:19, 1 Petr 1:1. Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen1:1de tolv stammarna i förskingringenMerparten av Israels folk bodde på NT:s tid utanför Israels land (t ex ca 1 miljon judar i Egypten enligt Filon)..
Glädje i prövningen
2 Matt 5:11f, 1 Petr 1:6. Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3 Rom 5:3. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4 Matt 5:48. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning1:4leda till fulländad gärningAnnan översättning: "utföra sin fulländade gärning"., så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
5 Ords 2:3f, Matt 7:7. Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 Matt 21:21f. Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 Jak 4:8. splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
9 En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, 10 Ps 103:15f, Jak 4:14, 1 Petr 1:24f. men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. 11 Jes 40:7, 1 Joh 2:17. Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.
12 Matt 10:22, 1 Kor 9:25, 2 Tim 4:7f. Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som blir frestad1:13frestadAnnan översättning: "prövad" (jfr "påfrestning"). Jfr vers 12. Varje frestelse är en prövning, och varje prövning är en frestelse att överge Gud. ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Rom 7:7f. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. 15 Rom 6:23. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
17 Matt 7:11, 1 Joh 1:5. Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far1:17ljusens FarStjärnornas Skapare (jfr Job 38:7, Ps 147:4) förändras inte likt månen i dess faser., som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. 18 Joh 1:13, 3:3, 1 Petr 1:23. I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt1:18förstlingsfruktDe första som kommit till tro, liksom man vid skörden särskilt lyfte fram och helgade den första kärven inför Gud (3 Mos 23:10). bland dem han har skapat. 19 Ords 29:20, Jak 3:1f. Detta vet ni, mina älskade bröder.
Ordets hörare och görare
Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, 20 för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. 21 Luk 8:15, Kol 3:8, 1 Petr 2:1f. Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.
22 Matt 7:24f, Rom 2:13. Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. 24 När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. 25 Joh 8:31f, Rom 8:2. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag1:25frihetens fullkomliga lagSammanhanget, som berör pånyttfödelsen (1:18) och mottagandet av ordet (1:21), antyder att Jakob avser evangeliet. Jfr 2:8, 12-13. och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.
26 Ps 39:2, 1 Petr 3:10. Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 27 Jes 58:6f, Matt 25:35f, Joh 17:15. Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.