Êxodo 15

Canto trionfale d’Israele

1 Allora Mosè e i figli d’Israele cantarono questo cantico all’Eterno, e dissero così: "Io canterò all’Eterno, perché si è sommamente esaltato; ha precipitato in mare cavallo e cavaliere. 2 L’Eterno è la mia forza e l’oggetto del mio cantico; egli è stato la mia salvezza. Questo è il mio Dio, io lo glorificherò; è l’Iddio di mio padre, io lo esalterò. 3 L’Eterno è un guerriero, il suo nome è l’Eterno. 4 Egli ha gettato in mare i carri del Faraone e il suo esercito, e i migliori suoi condottieri sono stati sommersi nel Mar Rosso. 5 Gli abissi li coprono; sono andati a fondo come una pietra. 6 La tua destra, o Eterno, è mirabile per la sua forza, la tua destra, o Eterno, schiaccia i nemici. 7 Con la grandezza della tua maestà, tu rovesci i tuoi avversari; tu scateni la tua ira, essa li consuma come stoppia. 8 Al soffio delle tue narici le acque si sono ammassate, le onde si sono sollevate come un muro, i flutti si sono fermati nel cuore del mare. 9 Il nemico diceva: ‘Inseguirò, raggiungerò, dividerò le spoglie, la mia brama si sazierà su loro; sguainerò la mia spada, la mia mano li sterminerà’; 10 ma tu hai mandato fuori il tuo soffio; e il mare li ha ricoperti; sono affondati come piombo nelle acque potenti. 11 Chi è pari a te fra gli dèi, o Eterno? Chi è pari a te, meraviglioso nella tua santità, tremendo anche a chi ti loda, operatore di prodigi? 12 Tu hai steso la destra, la terra li ha inghiottiti. 13 Tu hai condotto con la tua benignità il popolo che hai riscattato; lo hai guidato con la tua forza verso la tua santa dimora. 14 I popoli l’hanno udito, e tremano. L’angoscia ha colto gli abitanti della Filistia. 15 Già sono smarriti i capi di Edom, il tremito prende i potenti di Moab, tutti gli abitanti di Canaan vengono meno. 16 Spavento e terrore piomberà su di loro. Per la forza del tuo braccio diventeranno muti come una pietra, finché il tuo popolo, o Eterno, sia passato, finché sia passato il popolo che ti sei acquistato. 17 Tu li introdurrai e li pianterai sul monte della tua eredità, nel luogo che hai preparato, o Eterno, per tua dimora, nel santuario che le tue mani, o Signore, hanno stabilito. 18 L’Eterno regnerà per sempre, in perpetuo". 19 Questo cantarono gli Israeliti perché i cavalli del Faraone con i suoi carri e i suoi cavalieri erano entrati nel mare, e l’Eterno aveva fatto ritornare su loro le acque del mare, ma i figli d’Israele avevano camminato in mezzo al mare, sull’asciutto. 20 E Miriam, la profetessa, sorella di Aaronne, prese in mano il timpano, e tutte le donne uscirono dietro di lei con dei timpani, e danzando. 21 E Miriam rispondeva ai figli d’Israele: "Cantate all’Eterno, perché si è sommamente esaltato; ha precipitato in mare cavallo e cavaliere".

Le acque di Mara

22 Poi Mosè fece partire gli Israeliti dal Mar Rosso, ed essi si diressero verso il deserto di Sur; camminarono tre giorni nel deserto, e non trovarono acqua. 23 E quando giunsero a Mara, non poterono bere le acque di Mara, perché erano amare; perciò quel luogo fu chiamato Mara. 24 Allora il popolo mormorò contro Mosè, dicendo: "Che berremo?". 25 Ed egli gridò all’Eterno; e l’Eterno gli mostrò un legno che egli gettò nelle acque, e le acque divennero dolci. Lì l’Eterno diede al popolo una legge e una prescrizione, e lo mise alla prova, e disse: 26 "Se ascolti attentamente la voce dell’Eterno tuo Dio, e fai ciò che è giusto agli occhi suoi e porgi orecchio ai suoi comandamenti e osservi tutte le sue leggi, io non ti manderò addosso nessuna delle malattie che ho mandate addosso agli Egiziani, perché io sono l’Eterno che ti guarisce". 27 Poi giunsero a Elim, dove vi erano dodici sorgenti d’acqua e settanta palme; e si accamparono lì presso le acque.

Israels lovsång

1 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:

"Jag vill lovsjunga Herren,

högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han

i havet.

2 *Ps 118:14f, Jes 12:2.Herren är min styrka

och min lovsång,

han blev min frälsning.

Han är min Gud,

jag vill prisa honom,

min fars Gud,

jag vill upphöja honom.

3 *Ps 24:8, Hos 12:6.Herren är en stridsman,

Herren är hans namn.

4 Faraos vagnar och här

kastade han i havet,

hans utvalda krigsmän

dränktes i Röda havet.

5 Djupen täckte dem,

de sjönk till botten som stenar.

6 Din högra hand, Herre,

är härlig i sin kraft,

din högra hand, Herre,

krossade fienden.

7 I din stora höghet

slog du ner dina motståndare,

du släppte lös din glödande vrede,

den förtärde dem som strå.

8 Av din näsas fnysning*15:8din näsas fnysningAnnan översättning (så Septuaginta): "din vredes Ande".

dämdes vattnen upp,

böljorna reste sig som en mur,

vattenströmmarna stelnade

i havets djup.

9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,

jag ska hinna upp dem,

jag ska dela upp bytet,

släcka min hämnd på dem.

Jag ska dra mitt svärd,

min hand ska förgöra dem.

10 Du andades på dem

och havet täckte dem,

de sjönk som bly

i de väldiga vattnen.

11 *2 Mos 18:11, 1 Krön 16:25, Ps 96:4, Jes 40:18. Vem är som du bland gudarna,

Herre?

Vem är som du, härlig i helighet,

värdig fruktan och lovsång,

du som gör under?

12 Du sträckte ut din högra hand,

och jorden slukade dem.

13 *Ps 78:54. Du ledde med din nåd

det folk som du återlöst,

du förde dem med din makt

till din heliga boning.

14 *Jos 2:10f. Folken hörde det och darrade,

ångest grep Filisteens invånare.

15 Då blev Edoms furstar förskräckta,

Moabs hövdingar bävade,

Kanaans alla invånare

smälte av ångest.

16 *2 Mos 23:27. Över dem föll skräck och fruktan.

Inför din mäktiga arm stod de

som förstenade

tills ditt folk drog förbi, Herre,

tills folket drog förbi

som du hade köpt.

17 *Ps 44:3, 78:54, 80:9. Du för dem in

och planterar dem

på din arvedels berg,

den plats som du gjort

till din boning, Herre,

den helgedom, Herre,

som dina händer berett.

18 *Ps 93:1.Herren ska regera alltid

och för evigt."

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam*15:20MirjamNamnet kan tolkas som "trotsig" (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska "älskad"., Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

"Lovsjung Herren,

högt är han upphöjd!

Häst och ryttare störtade han

i havet."

Det bittra vattnet i Mara

22 *4 Mos 33:8, Ps 78:52. Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur*15:22öknen ShurÖkenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara*15:23MaraBetyder "bitter". , men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: "Vad ska vi dricka?"

25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 *2 Mos 19:5, 23:25, 5 Mos 7:15. Han sade: "Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

27 *4 Mos 33:9. Sedan kom de till Elim*15:27ElimBetyder "terebinter" (ett träd besläktat med eken). , där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.