Êxodo 13

Legge relativa alla commemorazione dell’esodo dall’Egitto

1 L’Eterno parlò a Mosè, dicendo: 2 "Consacrami ogni primogenito, chi nasce per primo tra i figli d’Israele, tanto degli uomini quanto degli animali: esso mi appartiene". 3 E Mosè disse al popolo: "Ricordatevi questo giorno, nel quale siete usciti dall’Egitto, dalla casa di servitù; poiché l’Eterno vi ha fatti uscire da questo luogo, con mano potente; non si mangi pane lievitato. 4 Voi uscite oggi, nel mese di Abib. 5 Quando dunque l’Eterno ti avrà fatto entrare nel paese dei Cananei, degli Ittiti, degli Amorei, degli Ivvei e dei Gebusei che giurò ai tuoi padri di darti, paese dove scorre il latte e il miele, osserva questo rito, in questo mese. 6 Per sette giorni mangia pane senza lievito; e il settimo giorno si faccia una festa all’Eterno. 7 Si mangi pane senza lievito per sette giorni; e non si veda pane lievitato presso di te, né si veda lievito presso di te, entro tutti i tuoi confini. 8 E in quel giorno tu spiegherai la cosa a tuo figlio, dicendo: ‘Si fa così, a causa di quello che l’Eterno fece per me quando uscii dall’Egitto’. 9 E ciò sarà per te come un segno sulla tua mano, come un ricordo fra i tuoi occhi, affinché la legge dell’Eterno sia nella tua bocca; poiché l’Eterno ti ha fatto uscire dall’Egitto con mano potente. 10 Osserva dunque questa istituzione, al tempo fissato, di anno in anno.

Consacrazione dei primogeniti in Israele

11 Quando l’Eterno ti avrà fatto entrare nel paese dei Cananei, come giurò a te e ai tuoi padri, e te lo avrà dato, 12 consacra all’Eterno ogni fanciullo primogenito e ogni primo parto del bestiame che ti appartiene: i maschi saranno dell’Eterno. 13 Ma riscatta ogni primo parto dell’asino con un agnello; e se non lo vuoi riscattare, spezzagli il collo; riscatta anche ogni primogenito dell’uomo fra i tuoi figli. 14 E quando, in avvenire, tuo figlio ti interrogherà, dicendo: ‘Che significa questo?’, gli risponderai: ‘L’Eterno ci fece uscire dall’Egitto, dalla casa di servitù, con mano potente; 15 e avvenne che, quando Faraone si ostinò a non lasciarci andare, l’Eterno uccise tutti i primogeniti nel paese d’Egitto, tanto i primogeniti degli uomini quanto i primogeniti degli animali; perciò io sacrifico all’Eterno tutti i primi parti maschi, ma riscatto ogni primogenito dei miei figli’. 16 Ciò sarà come un segno sulla tua mano e come un frontale fra i tuoi occhi, poiché l’Eterno ci ha tratti fuori dall’Egitto con mano potente".

Dio conduce Israele verso il deserto. La nuvola e la colonna di fuoco

17 Quando il Faraone lasciò andare il popolo, Iddio non lo condusse per la via del paese dei Filistei, perché troppo vicina; poiché Iddio disse: "Bisogna evitare che il popolo, di fronte a una guerra, si penta e torni in Egitto’; 18 ma Iddio fece fare al popolo un giro, per la via del deserto, verso il Mar Rosso. E i figli d’Israele uscirono armati dal paese d’Egitto. 19 Mosè prese con sé le ossa di Giuseppe; perché questi aveva espressamente fatto giurare i figli d’Israele, dicendo: "Iddio, certo, vi visiterà; allora, trasportate di qui le mie ossa con voi". 20 E gli Israeliti, partiti da Succot, si accamparono a Etam, all’estremità del deserto. 21 L’Eterno andava davanti a loro: di giorno, in una colonna di nuvola per guidarli per il loro cammino; e di notte, in una colonna di fuoco per illuminarli, perché potessero camminare giorno e notte. 22 La colonna di nuvola non si ritirava mai dal cospetto del popolo di giorno, né la colonna di fuoco di notte.

Det förstfödda helgas åt Herren

1 Herren sade till Mose: 2 *2 Mos 22:29, 34:19, 4 Mos 3:13, 8:17, Neh 10:36, Luk 2:23. "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."*13:2 Citeras i Luk 2:23 i samband med frambärandet av Jesus i templet.

3 Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas. 4 Den här dagen i månaden Aviv*13:4AvivHebr. för "vår", månaden som inföll i mars-april (senare kallad Nisan, jfr Neh 2:1). drar ni ut. 5 *1 Mos 50:24, 2 Mos 3:8. Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden. 6 *2 Mos 12:15f, 34:18. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. 7 Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

8 *2 Mos 12:26f, Ps 78:5f. På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten. 9 *5 Mos 6:8, 11:18. Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna*13:9på din pannaOrdagrant: "mellan dina ögon" (även i v 16)., att Herrens undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 10 Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.

11 När Herren låter dig komma in och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 *2 Mos 34:19f, 4 Mos 18:15f. då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

14 När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

16 Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten."

Molnpelaren och eldpelaren

17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land*13:17filisteernas landGazaremsan längs Medelhavskusten. Här gick den vanliga karavanvägen mot Israels land., fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. 18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen*13:18ta en omväg genom öknenAnnan översättning: "vika av och ta ökenvägen". mot Röda havet*13:18Röda havetHebr. yam suf, som kan översättas "Slutets hav" (jfr 15:4) eller "Sävhavet". Identifierades i Septuaginta med Röda havet (Suezviken, jfr 10:19) men syftar annars i Bibeln (t ex 5 Mos 2:1, 1 Kung 9:26) oftast på Akabaviken, en del av samma hav. På senare tid har även en identifikation med sjöarna längs den nuvarande Suezkanalen föreslagits.. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.*13:18i ordnade grupperAnnan översättning: "beväpnade".19 *1 Mos 50:25, Jos 24:32, Hebr 11:22. Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån."

20 *4 Mos 33:6. De bröt upp från Suckot*13:20SuckotTroligen egyptiska Tjeku, dalgången Wadi Tumilat i östra utkanten av Goshen. och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. 21 *4 Mos 14:14, Neh 9:12, Ps 78:14, 105:39, 1 Kor 10:1.Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare*13:21molnpelare … eldpelareEtt moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig (40:34f, 1 Kung 8:10, Ps 97:2, Matt 17:5, Luk 21:27, Apg 1:9). för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.