Romanos 9

Il problema della reiezione d’Israele

1 Io dico la verità in Cristo, non mento, la mia coscienza me lo attesta per lo Spirito Santo: 2 ho una grande tristezza e un continuo dolore nel mio cuore, 3 perché vorrei essere io stesso anatema, separato da Cristo, per amore dei miei fratelli, miei parenti secondo la carne, 4 che sono Israeliti, ai quali appartengono l’adozione, la gloria, i patti, la legislazione, il culto e le promesse, 5 ai quali appartengono i padri e dai quali è venuto, secondo la carne, il Cristo, che è sopra tutte le cose Dio benedetto in eterno. Amen!

6 Però non è che la parola di Dio sia caduta a terra, perché non tutti i discendenti da Israele sono Israele, 7 né per il fatto che sono discendenza di Abraamo, sono tutti figli di Abraamo, anzi: "In Isacco ti sarà nominata una discendenza". 8 Cioè, non i figli della carne sono figli di Dio, ma i figli della promessa sono considerati come discendenza. 9 Poiché questa è la parola della promessa: "In questa stagione io verrò, e Sara avrà un figlio". 10 Non solo, ma anche a Rebecca avvenne la medesima cosa quando ebbe concepito da uno stesso uomo, vale a dire Isacco nostro padre, due gemelli, 11 poiché, prima che fossero nati e che avessero fatto alcunché di bene o di male, affinché rimanesse fermo il proponimento dell’elezione di Dio, che dipende non dalle opere ma da colui che chiama, 12 le fu detto: "Il maggiore servirà al minore"; 13 com’è scritto: "Ho amato Giacobbe, ma ho odiato Esaù".

Sovranità e grazia divine

14 Che diremo dunque? Vi è forse ingiustizia in Dio? Assolutamente no! 15 Poiché egli dice a Mosè: "Io avrò misericordia di chi avrò misericordia, e avrò compassione di chi avrò compassione". 16 Non dipende dunque né da chi vuole né da chi corre, ma da Dio che fa misericordia. 17 Poiché la Scrittura dice a Faraone: "Appunto per questo ti ho suscitato: per mostrare in te la mia potenza e perché il mio nome sia proclamato per tutta la terra". 18 Così dunque egli fa misericordia a chi vuole, e indurisce chi vuole.

19 Tu allora mi dirai: "Perché rimprovera egli ancora? Poiché chi può resistere alla sua volontà?". 20 Piuttosto, o uomo, chi sei tu che replichi a Dio? La cosa formata dirà a colui che la formò: "Perché mi facesti così?". 21 Il vasaio non è forse padrone dell’argilla per trarre dalla stessa pasta un vaso per uso nobile e un altro per uso ignobile? 22 Che c’è da contestare se Dio, volendo mostrare la sua ira e far conoscere la sua potenza, ha sopportato con molta pazienza dei vasi d’ira preparati per la perdizione 23 e se, per far conoscere le ricchezze della sua gloria verso dei vasi di misericordia che aveva già prima preparati per la gloria, 24 li ha anche chiamati (parlo di noi) non soltanto fra i Giudei ma anche fra i Gentili? 25 Così egli dice anche in Osea: "Io chiamerò ‘mio popolo’ quello che non era mio popolo, e ‘amata’ quella che non era amata"; 26 e "avverrà che nel luogo dov’era loro stato detto: ‘Voi non siete mio popolo’, là saranno chiamati ‘figli del Dio vivente’". 27 E Isaia esclama riguardo a Israele:

"Quand’anche il numero dei figli d’Israele fosse come la sabbia del mare, soltanto il resto sarà salvato;28 perché il Signore eseguirà la sua parola sulla terra, in modo completo e rapido".

29 E come Isaia aveva già detto prima:

"Se il Signore degli eserciti non ci avesse lasciato un seme, saremmo diventati come Sodoma e saremmo stati simili a Gomorra".

Israele e la Pietra d’inciampo

30 Che diremo dunque? Diremo che i Gentili, i quali non cercavano la giustizia, hanno conseguito la giustizia, ma la giustizia che viene dalla fede, 31 mentre Israele, che cercava una legge che lo avrebbe condotto alla giustizia, non ha conseguito quella legge. 32 Perché? Perché l’ha cercata non per fede, ma per opere. Essi hanno urtato nella pietra d’inciampo, 33 come è scritto:

"Ecco, io pongo in Sion un sasso d’inciampo e una pietra di scandalo; ma chi crede in lui non sarà svergognato".

Det sanna Israel

1 *Gal 1:20, 1 Tim 2:7. Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande 2 *Rom 10:1. att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 *2 Mos 32:32. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. 4 *2 Mos 4:22, 19:5f, Apg 2:39, Rom 3:2. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 *Matt 1:1f, Kol 2:9. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

6 *4 Mos 23:19, Rom 2:28. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel*9:6IsraelÄrenamnet som gavs till patriarken Jakob (1 Mos 32:28), som sedan blev stamfar till alla israeliter. är nämligen inte Israel, 7 *Joh 8:39, Hebr 11:18. och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.*9:7 1 Mos 21:12.8 *Gal 3:29, 4:23, 28. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. 9 Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.*9:9 1 Mos 18:10.

Guds rätt att välja

10 *1 Mos 25:21. Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. 11 Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont*9:11 1 Mos 25:23., 12 sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.*9:13 Mal 1:2f. Annan översättning: "… Esau ratade jag" (jfr samma ord i 1 Mos 29:31, 5 Mos 21:15f, Luk 14:26 med not).

14 *Job 34:10, Rom 3:5. Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! 15 Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.*9:15 2 Mos 33:19.16 *Ef 2:8f. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. 17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.*9:17 2 Mos 9:16.18 *2 Mos 4:21. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 *Jes 29:16, 45:9. Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 *Jer 18:6, 2 Tim 2:20. Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

22 *Rom 2:4. Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit*9:22buritAnnan översättning: "stått ut med". vredens kärl som var färdiga att förstöras? 23 Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. 25 *1 Petr 2:10. Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.*9:25 Hos 2:23.26 Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.*9:26Hos 1:10. Annan översättning: "Och i stället för att det sades …".

27 Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. 28 Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.*9:27fJes 10:22f. Ordet "rest" syftar i GT på dem som fanns kvar efter Guds straffdomar, utvalda av nåd (jfr 11:5). Se t ex Esra 9:15.29 *Matt 10:15. Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot*9:29Herren SebaotEtt hebreiskt uttryck som betyder "härskarornas Herre" (änglarnas) lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.*9:29 Jes 1:9.

Israels egenrättfärdighet

30 *Rom 10:20. Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 *Rom 11:7. Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 *1 Kor 1:23. Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, 33 *Rom 10:11, 1 Petr 2:6. så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam*9:33 Jes 8:14, 28:16..