Zacarias 11

Il rifiuto del Messia, causa di una nuova rovina per Israele

1 Libano, apri le tue porte e il fuoco divori i tuoi cedri! 2 Urla, cipresso, perché il cedro è caduto e gli alberi magnifici sono devastati! Urlate, querce di Basan, perché la foresta impenetrabile è abbattuta! 3 Si odono i lamenti dei pastori perché la loro gloria è distrutta; si ode il ruggito dei leoncelli perché le rive rigogliose del Giordano sono devastate.

4 Così parla l’Eterno, il mio Dio: "Pasci le mie pecore destinate al macello, 5 che i compratori uccidono senza rendersi colpevoli, e delle quali i venditori dicono: ‘Sia benedetto l’Eterno, io mi arricchisco!’, e che i loro pastori non risparmiano affatto. 6 Poiché io non risparmierò più gli abitanti del paese", dice l’Eterno, "anzi, ecco, io abbandonerò gli uomini, ognuno in balìa del suo prossimo e in balìa del suo re; essi schiacceranno il paese e io non libererò nessuno dalle loro mani". 7 Allora io mi misi a pascolare le pecore destinate al macello e, perciò, le più misere del gregge. Mi presi due bastoni; chiamai l’uno Favore e l’altro Vincoli, e mi misi a pascolare il gregge. 8 Eliminai tre pastori in un mese; persi la pazienza con loro, e anche loro si disgustarono di me. 9 Io dissi: "Non vi porterò più al pascolo; la moribonda muoia, quella che sta per perire perisca, e quelle che restano divorino l’una la carne dell’altra". 10 Presi dunque il mio bastone Favore e lo spezzai, per annullare il patto che avevo stretto con tutti i popoli. 11 Quello fu annullato in quel giorno, e le pecore più misere del gregge che mi osservavano conobbero che quella era la parola dell’Eterno. 12 Io dissi loro: "Se vi sembra giusto, datemi il mio salario; se no, lasciate stare". Ed essi mi pesarono il mio salario: trenta sicli d’argento. 13 L’Eterno mi disse: "Gettalo per il vasaio, questo magnifico prezzo con il quale mi hanno valutato!". Io presi i trenta sicli d’argento e li gettai nella casa dell’Eterno per il vasaio. 14 Poi spezzai l’altro bastone, Vincoli, per rompere la fratellanza fra Giuda e Israele. 15 L’Eterno mi disse: "Prenditi anche gli arnesi di un pastore insensato. 16 Perché, ecco, io susciterò nel paese un pastore che non si curerà delle pecore che periscono, non cercherà le disperse, non guarirà le ferite, non nutrirà quelle che stanno in piedi, ma mangerà la carne delle grasse e strapperà loro perfino le unghie. 17 Guai al pastore stolto, che abbandona il gregge! La spada gli colpirà il braccio e l’occhio destro. Il braccio gli seccherà del tutto, e l’occhio destro gli si spegnerà completamente".

De härliga trädens fall

1 Öppna dina dörrar, Libanon,

så att eld kan förtära

dina cedrar.

2 Jämra dig, du cypress,

för cedern har fallit,

de härliga träden är skövlade.

Jämra er, ni Bashans ekar,

för den täta skogen är fälld.

3 *Jer 12:15, 25:36f, 50:44. Hör herdarnas jämmer

när deras härlighet skövlas!

Hör de unga lejonens vrål

när Jordans härlighet skövlas!

De två herdarna

4 Så sade Herren min Gud: "Bli en herde för slaktfåren, 5 *Ps 44:23, Rom 8:36. eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, 6 *Sak 8:10. för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger Herren. "Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand."

7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: "Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra." 10 *Ps 89:40, Jer 14:21, Hos 2:18. Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren*11:11de olyckliga fårenAnnan översättning (så Septuaginta): "boskapshandlarna". som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

12 *2 Mos 21:32, Matt 26:15. Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver*11:12trettio siklar silverDrygt 300 gram, priset för en slav (2 Mos 21:32). Citeras i Matt 27:9 som en profetia om hur Jesus blev förrådd för 30 silvermynt.. 13 *Matt 27:3f, Apg 1:18f. Och Herren sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och Herren sade också till mig: "Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 *Jer 23:1f, Hes 34:3f. För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar."

17 *Sak 13:7, Joh 10:12. Ve den oduglige herden*11:17den oduglige herdenAnnan översättning (så Septuaginta): "avgudaherden".

som överger sin hjord!

Må svärdet träffa hans arm

och hans högra öga,

må hans arm förtvina helt

och hans högra öga

helt förmörkas.