1 Kua tae ake te kaiwāwāhi ki tōu aroaro.

Tiakina te pā,

tūteia te ara,

kia kaha tōu hope,

kia ū rawa tōu kaha.

2 Nō te mea ka whakahokia mai e Ihowā te korōria o Hākopa,

me te korōria o Īharaira;

kua takoto kau hoki rātou i ngā kaiwhakatakoto kau,

kua hē anō ā rātou manga wāina i a rātou.

3 Kua oti te whakangungu rākau a āna mārohirohi te whakawhero,

he ngangana te kākahu o ngā māia.

Kei te rino e kanapa ana te rite o ngā hāriata

i te rā e takatū ai ia,

ā, ko ngā tao wiri rawa.

4 Ngana tonu ngā hāriata i ngā ara,

taututetute ana ki a rātou anō i ngā waharoa;

ko tō rātou āhua ānō he roherohe,

e rere ana me he uira.

5 Ka mahara ia ki āna metararahi;

ka tapatu rātou i a rātou e haere ana;

ka hohoro rātou ki tō reira taiepa,

ā, ka rite te ārai.

6 Ka whakatuwheratia ngā kūwaha o ngā awa,

ka papahoro te whare kīngi.

7 Nā, kua tū tahanga a Huhapa, kua maua atu ia,

ā, ka tangi āna pononga wāhine,

ko te reo koia anō kei tō te kūkupa,

ko ō rātou uma hei timipera mā rātou.

8 Ko Ninewe ia, ko tōna rite mai onamata, kei te puna wai.

Heoi, ka tahuti rātou;

ka karanga, "E tū, e tū!"

Heoi, e kore tētahi e titiro whakamuri.

9 Pāhuatia te hiriwa,

pāhuatia te kōura;

kāhore hoki he mutunga o ngā rawa,

o te korōria i roto i ngā taonga āhuareka katoa.

10 Kua takoto kau ia, kāhore āna mea, mōtī rawa!

Harotu kau te ngākau, kei te āki anō ngā turi ki a rāua,

he nui te mamae kei ngā hope katoa,

kua kōmā ngā mata o rātou katoa.

11 Kei hea te nohoanga o ngā raiona,

te wāhi kai a ngā kūao raiona,

te wāhi i hāereere ai te raiona, me te raiona kātua,

me te kūao raiona, tē ai he kaiwhakawehi?

12 I haehaea mai e te raiona he mea e mākona ai āna kūao,

nōtia ana e ia te kakī hei mea mā āna raiona uha,

whakakīia ana e ia ōna rua ki te kai,

ōna nohoanga hoki ki te mea i haehaea.

13 "Nanā, hei hoariri tēnei ahau mōu,"

e ai tā Ihowā o ngā mano,

"ka tahuna anō e ahau ana hāriata i roto i te paowa,

ka pau āu kūao raiona i te hoari.

Ka kore i ahau he haehaenga māu i runga i te whenua,

e kore anō te reo o āu karere e rangona ā muri ake nei."

1 *Jes 8:9f, 10:12. En folkförskingrare

drar upp mot dig.

Bevaka dina fästen!

Spana mot vägen, rusta dig,

samla all din kraft.

2 *Nah 1:12.Herren ska återställa Jakobs storhet

liksom Israels storhet,

för plundrare har plundrat dem

och fördärvat deras vinstockar.

3 Hans hjältars sköldar

har färgats röda,

kämparna går klädda

i scharlakan.*2:3klädda i scharlakanBlodröda kläder för att skrämma fienden är kända från t ex Sparta.

Vagnarna gnistrar av stålglans*2:3stålglansMetallförstärkta vagnar för att meja ner fotsoldater (jfr Dom 4:3 med not).

den dag han gör sig redo,

det svingas med spjut av cypress*2:3det svingas med spjut av cypressAndra handskrifter (Septuaginta): "hästarna skakar"..

4 På gatorna stormar vagnarna fram,

de kör om varandra på torgen.

De ser ut som bloss,

de far i väg som blixtar.

5 Han kommer ihåg

sina väldiga kämpar.

De snubblar där de rusar fram,

de skyndar mot stadens murar

och skyddstaken*2:5skyddstakenBelägringssköld som skyddade mot pilar och föremål från stadens mur. görs redo.

6 Flodernas portar öppnas*2:6Flodernas portar öppnasKung Sanherib (705-681 f Kr) hade tidigare dämt upp floden Tigris utanför staden. Historieskrivaren Diodorus berättar att en uppdämd flodvåg sopade bort en del av stadsmuren och öppnade vägen för invasionsarmén 612 f Kr.,

och palatset*2:6palatsetSanheribs "palats utan like" mätte ca 500 x 240 meter och var smyckat med statyer och reliefer över assyriernas segrar. Annan översättning: "templet" (till Ishtar). faller ihop.

7 Det är bestämt:

Hon ska kläs av och föras bort.

Hennes slavflickor

ska sucka som duvor

och slå sig över hjärtat.

8 Nineve var sedan gammalt

som en vattenrik damm,

men nu flyr vattnet bort.

"Stanna! Stanna!"

Men ingen vänder sig om.

9 Röva silver, röva guld!

Här finns skatter utan slut,

överflöd av dyrbarheter.

10 *Jes 13:7, Joel 2:6. Tom, tömd, förödd!

Modlösa hjärtan, vacklande knän!

Darrande höfter överallt!

Alla ansikten är blossande röda.

11 *Hes 19:1f. Var är nu lejonens*2:11lejonens kulaAssyrierna liknade gärna sina kungar och gudar vid lejon i strid. kula,

platsen där de unga lejonen

åt sitt byte,

där lejonet och lejonhonan

och lejonungen gick omkring

utan att någon skrämde dem?

12 Lejonet rev i stycken

tills ungarna fick nog,

dödade för sina lejonhonor

och fyllde sina hålor med byte,

sina kulor med rivna djur.

13 Se, jag är emot dig,

säger Herren Sebaot.

Jag ska låta dina vagnar*2:13dina vagnarAndra handskrifter (Septuaginta): "din rikedom".

gå upp i rök,

och dina unga lejon

ska förtäras av svärd.

Jag ska utplåna ditt rövade gods

från jorden,

och röster av dina sändebud

ska inte mer höras.