1 Ich selbst aber, Paulus, ermahne euch bei der Sanftmut und Freundlichkeit Christi, der ich unter Augen zwar demütig bin bei euch, abwesend aber mutig gegen euch: 2 ich bitte euch, daß ich nicht bei meiner Anwesenheit mutig sein müsse in der Zuversicht, mit der ich es gegen etliche zu wagen gedenke, die von uns glauben, als wandelten wir nach Fleisches Art. 3 Denn ob wir schon im Fleische wandeln, so streiten wir doch nicht nach Art des Fleisches; 4 denn die Waffen unsrer Ritterschaft sind nicht fleischlich, sondern mächtig durch Gott zur Zerstörung von Festungen, so daß wir Vernunftschlüsse zerstören 5 und jede Höhe, die sich wider die Erkenntnis Gottes erhebt, und jeden Gedanken gefangennehmen zum Gehorsam gegen Christus, 6 auch bereit sind, jeden Ungehorsam zu rächen, wenn erst euer Gehorsam vollständig geworden ist. 7 Sehet ihr auf das, was vor Augen liegt? Traut jemand sich selbst zu, daß er Christus angehöre, so möge er wiederum bei sich bedenken, daß, gleichwie er Christus angehört, so auch wir. 8 Denn wenn ich mich auch noch etwas mehr rühmen wollte wegen unsrer Gewalt, die der Herr uns zu eurer Erbauung und nicht zu eurer Zerstörung gegeben hat, so würde ich nicht zuschanden werden, 9 damit es nicht scheine, als wollte ich euch durch die Briefe in Furcht setzen. 10 Denn die Briefe, sagt einer, sind nachdrücklich und stark, aber die leibliche Gegenwart ist schwach und die Rede verächtlich. 11 Der Betreffende soll aber bedenken, daß, wie wir als Abwesende mit dem Wort in Briefen sind, wir ebenso, wenn anwesend, auch mit der Tat sein werden. 12 Denn wir unterstehen uns nicht, uns selbst denen beizuzählen oder gleichzusetzen, die sich selbst empfehlen; sie aber, indem sie sich an sich selbst messen und sich mit sich selbst vergleichen, sind unverständig. 13 Wir aber wollen uns nicht ins Maßlose rühmen, sondern nach dem Maß der Regel, welche uns Gott zugemessen hat, daß wir auch bis zu euch gelangt sind. 14 Denn wir strecken uns nicht zu weit aus, als wären wir nicht bis zu euch gekommen, denn wir sind ja auch mit dem Evangelium Christi bis zu euch gedrungen. 15 Wir rühmen uns auch nicht ins Maßlose auf Grund der Arbeiten anderer, haben aber die Hoffnung, wenn euer Glaube wächst, bei euch noch viel mehr Raum zu gewinnen, unserer Regel gemäß, 16 um das Evangelium auch in den Ländern zu predigen, die über euch hinaus liegen, und uns nicht nach fremder Regel dort Ruhm zu holen, wo die Arbeit schon getan ist. 17 Wer sich aber rühmen will, der rühme sich des Herrn! 18 Denn nicht der ist bewährt, der sich selbst empfiehlt, sondern der, den der Herr empfiehlt.
1 Nā, nāku ake, nā Pāora, tēnei tohe ki a koutou nā te tikanga māhaki me te ngākau ngāwari o te Karaiti, he mea iti nei ahau i ahau i konā i roto i a koutou, i tawhiti nei ia e māia ana ki a koutou. 2 Āe rā, e tohe ana ahau ki a koutou, kia kaua ahau ina tae atu e mārō ki te whakaputa i te māia, pērā me tāku e mea nei kia māia ki ētahi, e whakaaro nei ki a mātou, ānō ko tā mātou whakahaere nō te kikokiko. 3 Nō te mea ahakoa hāereere mātou i roto i te kikokiko, ehara i te kikokiko tā mātou whawhai; 4 ehara hoki ngā rākau o tā mātou pakanga i te mea nō te kikokiko, engari he kaha i roto i te Atua hei whakahoro i ngā pā kaha; 5 horo ana i a mātou ngā whakaaroaronga me ngā mea ikeike katoa e whakakake ana ki te mātauranga ki te Atua, ā, riro pārau mai ana ngā whakaaro katoa, ka meinga kia ngohengohe ki a te Karaiti; 6 me te noho rite anō ki te whakapā riri mō ngā mahi tutū katoa, ina tino ngohengohe rawa koutou.
7 E titiro ana koutou ki ngā mea kei mua i tō koutou mata. Ki te ū te whakaaro o tētahi nō te Karaiti ia, me mahara ia ki tēnei mea anō hoki, nō te Karaiti ia, pēnā anō hoki mātou. 8 Ahakoa hoki āhua rahi ake tāku whakamanamana mō ngā tikanga i a mātou nei, nā te Ariki nei i hōmai hei hanga ake i a koutou, ehara i te mea hei tuku i a koutou ki raro, e kore ahau e meinga kia whakamā. 9 Kia kaua ahau e meatia e whakawehi ana i a koutou ki āku pukapuka. 10 Ko āna pukapuka hoki, e ai ki tā rātou, he taimaha, he kaha; ko tōna tinana ia i a ia i konei he ngoikore, ko tāna kōrero he korekore noa iho. 11 Kia mahara taua tū tangata ki tēnei, nā, ko tō mātou āhua i ngā kupu o ngā pukapuka i a mātou e ngaro mai nei, koia anō tō mātou rite ki ngā mahi me i konā mātou.
12 E kore hoki mātou e māia ki te whakauru atu, ki te whakariterite rānei i a mātou ki ētahi e whakapai nei ki a rātou anō. I a rātou ia e mēhua nei i a rātou ki a rātou anō, e whakariterite nei i a rātou ki a rātou anō, kāhore ō rātou mātauranga. 13 E kore hoki mātou e whakamanamana ki tua atu i tō mātou mēhua, engari ka rite ki te mēhua o te wāhanga i whakaritea mai e te Atua mā mātou, e tae atu ai ki a koutou rawa. 14 Kāhore hoki ā mātou totoro noa atu, e kīia ai kāhore he taenga atu mō mātou ki a koutou. I tae atu nā hoki mātou ki a koutou rawa nā i runga i te rongopai o te Karaiti. 15 E kore hoki mātou e whakamanamana ki kō atu i tō mātou mēhua, arā, ki ngā mahi a ētahi atu; engari e ū ana tō mātou whakaaro, ka tupu haere tō koutou whakapono, ka ai koutou hei whakanui i a mātou, e tino rite rawa ai ki tō mātou rūri; 16 kia kauwhautia ai te rongopai ki ngā wāhi i kō atu i a koutou, kia kaua hoki e whakamanamana i runga i tō te tangata kē rūri ki ngā mea e noho tata ana ki tō mātou ringa.
17 "Ki te whakamanamana ia tētahi, me whakamanamana ia ki te Ariki." 18 He teka hoki ko te tangata e whakapai ana ki a ia anō ka tikangatia, engari ko tā te Ariki e whakapai ai.