1 Möchtet ihr mir doch ein wenig Torheit zugute halten! Doch ihr haltet sie mir schon zugute! 2 Denn ich eifere um euch mit göttlichem Eifer; denn ich habe euch einem Manne verlobt, um euch als eine reine Jungfrau Christus zuzuführen. 3 Ich fürchte aber, es könnten, wie die Schlange mit ihrer List Eva verführte, so auch eure Sinne verdorben und von der Einfalt gegen Christus abgelenkt werden. 4 Denn wenn der, welcher zu euch kommt, einen andern Jesus predigt, den wir nicht gepredigt haben, oder wenn ihr einen andern Geist empfanget, den ihr nicht empfangen habt, oder ein anderes Evangelium, das ihr nicht angenommen habt, so ertraget ihr es wohl. 5 Denn ich denke jenen «bedeutenden Aposteln» in nichts nachzustehen. 6 Bin ich aber auch der Rede unkundig, so doch nicht der Erkenntnis; sondern wir haben sie stets in allem bewiesen euch gegenüber! 7 Oder habe ich Sünde getan, indem ich mich selbst erniedrigte, damit ihr erhöht würdet, daß ich euch unentgeltlich das Evangelium Gottes verkündigt habe? 8 Andere Gemeinden habe ich beraubt und von ihnen Sold genommen, um euch zu dienen; und als ich bei euch war und Mangel litt, bin ich niemand beschwerlich gefallen; 9 denn meinem Mangel halfen die Brüder ab, die aus Mazedonien kamen; und in allem habe ich mich gehütet, euch zur Last zu fallen, und werde mich ferner hüten. 10 So gewiß die Wahrheit Christi in mir ist, soll dieser Ruhm mir nicht verwehrt werden in den Gegenden von Achaja. 11 Warum das? Weil ich euch nicht lieb habe? Gott weiß es. 12 Was ich aber tue, das werde ich ferner tun, um denen die Gelegenheit abzuschneiden, welche Gelegenheit suchen, um in dem, dessen sie sich rühmen, so erfunden zu werden wie wir. 13 Denn solche sind falsche Apostel, betrügerische Arbeiter, die sich in Apostel Christi verkleiden. 14 Und das ist kein Wunder, denn der Satan selbst verkleidet sich in einen Engel des Lichts. 15 Es ist also nichts Besonderes, wenn auch seine Diener sich verkleiden als Diener der Gerechtigkeit; aber ihr Ende wird ihren Werken gemäß sein. 16 Ich sage abermals, niemand halte mich für töricht; wollt ihr aber doch, nun, so nehmet an, ich sei töricht, damit auch ich mich ein wenig rühmen möge. 17 Was ich jetzt rede, das rede ich nicht dem Herrn gemäß, sondern als ein Tor in dieser Zuversicht des Rühmens. 18 Da viele sich nach dem Fleische rühmen, will auch ich mich rühmen. 19 Ihr ertraget ja gerne die Törichten, da ihr klug seid. 20 Ihr ertraget es ja, wenn jemand euch knechtet, wenn jemand euch aufzehrt, wenn jemand von euch nimmt, wenn jemand sich überhebt, wenn jemand euch ins Gesicht schlägt. 21 Zur Schande sage ich das, daß wir so schwach gewesen sind. Worauf aber jemand pocht (ich rede in Torheit), darauf poche ich auch. 22 Sie sind Hebräer? Ich bin es auch. Sie sind Israeliten? Ich auch. Sie sind Abrahams Same? Ich auch. 23 Sie sind Diener Christi? Ich rede unsinnig: Ich bin’s noch mehr; ich habe weit mehr Mühsal, über die Maßen viele Streiche ausgestanden, war weit mehr in Gefängnissen, öfters in Todesgefahren. 24 Von den Juden habe ich fünfmal vierzig Streiche weniger einen empfangen; 25 dreimal bin ich mit Ruten geschlagen, einmal gesteinigt worden; dreimal habe ich Schiffbruch erlitten; einen Tag und eine Nacht habe ich in der Tiefe zugebracht. 26 Ich bin oftmals auf Reisen gewesen, in Gefahren auf Flüssen, in Gefahren durch Mörder, in Gefahren vom eigenen Volke, in Gefahren von Heiden, in Gefahren in der Stadt, in Gefahren in der Wüste, in Gefahren auf dem Meere, in Gefahren unter falschen Brüdern; 27 in Arbeit und Mühe, oftmals in Nachtwachen, in Hunger und Durst; oftmals in Fasten, in Kälte und Blöße; 28 zu alledem der tägliche Zulauf zu mir, die Sorge für alle Gemeinden. 29 Wer ist schwach, und ich bin nicht auch schwach? Wer nimmt Anstoß, und ich entbrenne nicht? 30 Wenn ich mich rühmen soll, so will ich mich meiner Schwachheit rühmen. 31 Der Gott und Vater des Herrn Jesus, der gelobt ist in Ewigkeit, weiß, daß ich nicht lüge. 32 In Damaskus bewachte der Landpfleger des Königs Aretas die Stadt der Damaszener, um mich zu verhaften; 33 und ich wurde durch ein Fenster in einem Korb über die Mauer hinabgelassen und entrann seinen Händen.
1 Ko tāku e hiahia nei kia āta hanga mai koutou ki ahau, kia iti nei, i ahau e wairangi nei. Āe rā, kia āta hanga mai anō ki ahau. 2 Nui atu hoki tōku ngākau ki a koutou, he ngākau nō te Atua. Kua oti hoki koutou te taumau e ahau mā te tāne kotahi, kia tāpaea atu ai hei wāhina kore hē ki a te Karaiti. 3 E wehi ana ia ahau, kei pērā me Iwi i whakawaia e te tinihanga o te nākahi, kei kūmea atu ō koutou whakaaro ki te hē, kei mahue te tapatahi o te ngākau ki a te Karaiti. 4 Ki te tae atu hoki te tangata, me te kauwhau i tētahi Īhu e rerekē ana i tā mātou i kauwhau ai, ki te whiwhi rānei koutou i tētahi wairua kē atu i tēnā i whiwhi nā koutou, ki tētahi rongopai rānei e rerekē ana i tā koutou i whakaae ai, e tika ana koutou kia āta hanga ki a ia.
5 Ki ahau hoki kāhore rawa ahau i hoki iho i ngā tino āpōtoro. 6 Nā, ahakoa tangata ware ahau ki te kōrero, kāhore ia ki te mātauranga; heoi i ngā mea katoa kua tino kitea tēnei i roto i a koutou.
7 I hara oti ahau i ahau i whakaiti rā i ahau kia kake ai koutou, i kauwhau utukore rā i te rongopai o te Atua ki a koutou? 8 I pāhuatia e ahau ērā atu hāhi, i tango utu ahau i a rātou kia minita ai ahau ki a koutou. 9 Ā, i ahau i a koutou nā, ā, i kore tētahi mea māku, kāhore ahau i taimaha ki tētahi; nā ngā tēina hoki, i tō rātou haerenga mai i Makeronia, i whakawhiwhi ahau ki ngā mea i kore i ahau. I ngā mea katoa hoki i tiaki ahau i ahau kei taimaha iho ki a koutou; inā, ka tiaki pērā anō ahau i ahau. 10 I te mea kei ahau te pono o te Karaiti, e kore tēnei whakamanamana āku e āraia e tētahi i ngā wāhi o Akāia. 11 Nā te aha? Nā te mea koia kāhore ōku aroha ki a koutou? E mātau ana te Atua.
12 Ko tāku ia e mea nei, e meinga anō e ahau, kia motuhia atu ai e ahau te take a te hunga e hiahia ana ki te take; kia kitea ai rātou i runga i tā rātou e whakamanamana nei e rite tahi ana anō ki a mātou nei. 13 He āpōtoro teka hoki ngā pērā, he kaimahi i te tinihanga, e whakaahua ana i a rātou kia rite ki ngā āpōtoro a te Karaiti. 14 Ā, ehara i te mea whakamīharo rawa; inā hoki a Hātana, e whakaahua kē ana i a ia hei anahera mō te mārama, 15 heoi, ehara i te mea nui ki te whakaahua kē anō āna minita i a rātou kia rite ki ngā minita o te tika; nā, ko tō rātou whakamutunga e rite ki ā rātou mahi.
16 Me kī atu anō e ahau, kaua tētahi e mea he wairangi ahau; ā, ahakoa pēnā, heoi tahuri mai ki ahau, ki te wairangi, kia whakamanamana ai anō ahau, he mea iti nei. 17 Ko tāku e kōrero nei, ehara i te kōrero i runga i tā te Ariki, engari me te mea i runga i te wairangi, i tēnei whakamanamana ka kaha nei. 18 Nā, ka tokomaha nei e whakamanamana i runga i tō te kikokiko, ka whakamanamana anō hoki ahau. 19 E pai ana hoki koutou, e āta hanga ana ki te hunga wairangi, he hunga whakaaro hoki koutou. 20 Ka āta hanga hoki koutou ki te whakataurekareka tētahi i a koutou, ki te pau ā koutou mea i tētahi, ki te tangohia e ia hei herehere, ki te whakakake ia, ki te pāhiatia e ia tō koutou mata. 21 He kōrero whakaiti tāku, ānō he ngoikore mātou.
Nā, ki te māia tētahi ki tētahi mea; he kōrero wairangi nei tāku, ka māia anō ahau. 22 He Hiperu rātou? Ahau anō hoki. Nō Īharaira rātou? Ahau anō hoki. He whānau rātou nā Āperahama? Pērā anō hoki ahau. 23 He minita rātou nā te Karaiti? He kōrero pōrangi tāku nei, tērā atu anō tōku; hira atu ōku māuiuitanga, maha noa atu ōku meatanga ki roto ki ngā whare herehere, nui noa atu ōku whiunga, maha atu ōku mate. 24 E rima ngā wā i whiua ai ahau e ngā Hūrai, e whā tekau pānga o te whiu, hāunga te kotahi. 25 E toru ōku whiunga ki te rākau, kotahi tōku ākinga ki te kōhatu, tuatoru ahau ki te kaipuke pakaru, kotahi ōku pō, kotahi ōku rā i te rire; 26 i ngā hāereerenga maha, i ngā oranga noatanga i ngā awa, i ngā oranga noatanga i ngā kaipāhua, i ngā oranga noatanga i ōku whanaunga, i ngā oranga noatanga i ngā tauiwi, i ngā oranga noatanga i te pā, i ngā oranga noatanga i te koraha, i ngā oranga noatanga i te moana, i ngā oranga noatanga i ngā tēina teka. 27 Māuiui ana, ngenge ana, he maha ngā mataaratanga, ngā matekaitanga, ngā matewaitanga, he maha ngā wā i nohopuku ai, i mātao ai, i kore ai he kākahu. 28 Hei tāpiri mō ngā mea o waho, ko te mea e pēhi nei i ahau i tēnei rā, i tēnei rā, ko te mānukanuka ki ngā hāhi katoa. 29 Ko wai te ngoikore ana, ā, kāhore ahau e ngoikore? Ko wai kua tūtuki te waewae, ā, kāhore ahau e pāwerawera?
30 Ki te takoto te tikanga kia whakamanamana ahau, me whakamanamana ahau ki tōku ngoikoretanga. 31 E mātau ana te Atua, te Matua o tō tātou Ariki, o Īhu, ko ia nei te whakapaingia ana ake tonu atu, kāhore āku teka. 32 I Ramahiku e tiakina ana e te kāwana i raro i a Kīngi Areta te pā o ngā tāngata o Ramahiku, he mea kia hopukina ai ahau. 33 Heoi, tukua iho ana ahau i roto i te kete, rā te matapihi, rā te taiepa kōhatu, ā, mawhiti atu ana i roto i ōna ringa.