1 Des Schwachen im Glauben nehmet euch an, doch nicht um über Meinungen zu streiten. 2 Einer glaubt, alles essen zu dürfen; wer aber schwach ist, ißt Gemüse. 3 Wer ißt, verachte den nicht, der nicht ißt; und wer nicht ißt, richte den nicht, der ißt; denn Gott hat ihn angenommen. 4 Wer bist du, daß du einen fremden Knecht richtest? Er steht oder fällt seinem Herrn. Er wird aber aufgerichtet werden; denn der Herr vermag ihn aufzurichten. 5 Dieser achtet einen Tag höher als den andern, jener hält alle Tage gleich; ein jeglicher sei seiner Meinung gewiß! 6 Wer auf den Tag schaut, schaut darauf für den Herrn, und wer nicht auf den Tag schaut, schaut nicht darauf für den Herrn. Wer ißt, der ißt für den Herrn; denn er dankt Gott, und wer nicht ißt, der ißt nicht für den Herrn und dankt Gott. 7 Denn keiner von uns lebt sich selbst und keiner stirbt sich selbst. 8 Leben wir, so leben wir dem Herrn, sterben wir, so sterben wir dem Herrn; ob wir nun leben oder sterben, so sind wir des Herrn. 9 Denn dazu ist Christus gestorben und wieder lebendig geworden, daß er sowohl über Tote als auch über Lebende Herr sei. 10 Du aber, was richtest du deinen Bruder? Oder du, was verachtest du deinen Bruder? Wir werden alle vor dem Richterstuhl Christi erscheinen; 11 denn es steht geschrieben: «So wahr ich lebe, spricht der Herr, mir soll sich beugen jedes Knie, und jede Zunge wird Gott bekennen.» 12 So wird also ein jeglicher für sich selbst Gott Rechenschaft geben. 13 Darum laßt uns nicht mehr einander richten, sondern das richtet vielmehr, daß dem Bruder weder Anstoß noch Ärgernis gegeben werde! 14 Ich weiß und bin in dem Herrn Jesus davon überzeugt, daß nichts an sich selbst unrein ist; sondern nur für den, der etwas für unrein hält, ist es unrein. 15 Wenn aber dein Bruder um einer Speise willen betrübt wird, so wandelst du schon nicht nach der Liebe. Verdirb mit deiner Speise nicht den, für welchen Christus gestorben ist! 16 So soll nun euer Bestes nicht verlästert werden! 17 Denn das Reich Gottes ist nicht Essen und Trinken, sondern Gerechtigkeit, Friede und Freude im heiligen Geist; 18 wer darin Christus dient, der ist Gott wohlgefällig und auch von den Menschen gebilligt. 19 So laßt uns nun dem nachjagen, was zum Frieden und zur Erbauung untereinander dient. 20 Zerstöre nicht wegen einer Speise Gottes Werk! Es ist zwar alles rein, aber es ist demjenigen schädlich, welcher es mit Anstoß ißt. 21 Es ist gut, wenn du kein Fleisch issest und keinen Wein trinkst, noch sonst etwas [tust], woran dein Bruder Anstoß oder Ärgernis nehmen oder schwach werden könnte. 22 Du hast Glauben? Habe ihn für dich selbst vor Gott! Selig, wer sich selbst nicht beschuldigt in dem, was er billigt; 23 wer aber zweifelt und doch ißt, der ist verurteilt, weil es nicht aus Glauben geschieht. Alles aber, was nicht aus Glauben geschieht, ist Sünde.
1 Ko te tangata he ngoikore te whakapono, manakohia, kauaka ia ki ngā tautohe whakaaro. 2 Ko tētahi hoki e whakapono ana he pai ngā mea katoa hei kai māna. Ko te tangata ia he ngoikore tōna whakapono e kai otaota ana. 3 Kaua te tangata e kai ana e whakahāwea ki te tangata kāhore e kai, kaua hoki te tangata kāhore e kai e whakahē i te tangata e kai ana. Kua manakohia hoki ia e te Atua. 4 Ko wai koe e whakahē nā i te pononga a tērā? Mā tōna rangatira ia e whakatū, e whakahinga rānei. Inā, ka whakatūria anō ia, e taea hoki ia e te Atua te whakatū.
5 Ki te whakaaro o tētahi, nui atu tētahi rā i tētahi, ki tō tētahi whakaaro ia he rite katoa ngā rā. Kia ū mārire ngā whakaaro o tētahi, o tētahi. 6 Ko te tangata e whakaaro ana ki te rā, he whakaaro ki te Ariki tōna whakaaro; ko te tangata e kai ana, he whakaaro ki te Ariki tāna kai, e whakawhetai atu ana hoki ia ki te Atua; ko te tangata kāhore e kai, he whakaaro ki te Ariki tāna kore e kai, e whakawhetai ana anō ia ki te Atua. 7 Ehara hoki i te mea ki a ia ake anō te ora o tētahi o tātou, ehara hoki i te mea ki a ia ake te mate o tētahi. 8 Tā te mea, ahakoa ora, e ora ana tātou ki te Ariki; ahakoa mate, e mate ana tātou ki te Ariki. Nā, ahakoa ora tātou, mate rānei, nā te Ariki tātou.
9 Ko te mea hoki tēnei i mate ai a te Karaiti, i ara ake ai anō, i ora ai anō, kia waiho ai ia hei Ariki ngātahi mō te hunga mate, mō te hunga ora. 10 Ko koe nā, he aha koe i whakahē ai i tōu teina? Me koe nā hoki, he aha koe i whakahāwea ai ki tōu teina? E tū katoa hoki tātou ki te nohoanga whakawā o te Atua. 11 Kua oti hoki te tuhituhi:
" ‘E ora ana ahau,’ e ai tā te Ariki,
‘e piko katoa ngā turi ki ahau,
e whakaae anō hoki ngā arero katoa ki te Atua.’ "
12 Āe rā, ka kōrerotia e tēnei, e tēnei o tātou te tikanga o āna mahi ki te Atua.
13 Nā, kāti tā tātou whakahē tētahi i tētahi. Engari, ko tēnei kia rite i a koutou, kia kaua e whakatakotoria he tūtukitanga waewae, he take whakahinga rānei mō tōna teina. 14 E mōhio ana ahau, ū tonu tōku whakaaro i roto i te Ariki, i a Īhu, kāhore he mea nōna ake anō tōna noa. Hāunga ia ki te mea tētahi he noa tētahi mea, e noa anō ki a ia. 15 Ki te mea hoki nā te kai i pōuri ai tōu teina, kāhore e mau ana tāu haere i runga i te aroha. Kei mate i tāu kai te tangata i mate nei a te Karaiti mōna. 16 Nā, kei kōrerotia kinotia tō koutou pai. 17 Ehara hoki te rangatiratanga o te Atua i te kai, i te inu; engari he tika, he rangimārie, he hari i roto i te Wairua Tapu. 18 Ko te tangata hoki ko ēnei hei mahinga māna ki a te Karaiti, ka āhuarekatia ia e te Atua, ka paingia hoki e ngā tāngata.
19 Nā, kia whai tātou i ngā mea e mau ai te rongo, i ngā mea anō hoki e hangā ai te pai o tētahi, o tētahi. 20 Kaua e waiho te kai hei whakahoro mō tā te Atua mahi. He mā hoki ngā mea katoa; otiia, he kino ki te tangata e kai ana me te whakahē tōna ngākau. 21 He mea pai tonu kia kaua e kai kikokiko, kia kaua e inu wāina, aha rānei e tūtuki ai tōu teina.
22 Ko te whakapono i a koe nā, waiho i a koe anō i te aroaro o te Atua. Ka hari te tangata kāhore e whakatau i te hē ki a ia anō mō te mea i whakapaia e ia māna. 23 Ki te ruarua ia tētahi, ka tau te hē ki a ia ki te kai ia; nō te mea ehara i te kai whakapono. He hara hoki ngā mea katoa kīhai nei i puta ake i te whakapono.