1 Samuel 2

1 Und Hanna betete und sprach: Mein Herz freut sich am HERRN, mein Horn ist erhöht durch den HERRN; mein Mund hat sich weit aufgetan über meine Feinde; denn ich freue mich deines Heils! 2 Es ist niemand heilig wie der HERR, ja, es ist keiner, außer dir; und es ist kein Fels wie unser Gott! 3 Redet nicht viel von hohen Dingen; Vermessenes gehe nicht aus eurem Munde! Denn der HERR ist ein Gott, der alles weiß, und von ihm werden die Taten gewogen. 4 Der Bogen der Starken ist zerbrochen, und die Schwachen haben sich mit Kraft umgürtet. 5 Die Satten haben sich um Brot verdingt, aber die Hungrigen hungern nicht mehr; ja, die Unfruchtbare hat sieben geboren, und die viele Kinder hatte, ist verwelkt! 6 Der HERR tötet und macht lebendig; er stürzt ins Totenreich und führt herauf! 7 Der HERR macht arm und macht reich; er erniedrigt, aber er erhöht auch. 8 Er erhebt den Geringen aus dem Staub und erhöht den Armen aus dem Kot, daß er sie setze unter die Fürsten und sie den Thron der Ehren erben lasse; denn die Grundfesten der Erde sind des HERRN, und er hat den Weltkreis darauf gestellt. 9 Er wird die Füße seiner Frommen behüten; aber die Gottlosen kommen um in der Finsternis; denn nicht durch Kraft kommt der Mensch empor. 10 Die Widersacher werden vor dem HERRN erschrecken; er wird über sie donnern im Himmel. Der HERR wird die Enden der Erde richten und wird seinem König Stärke verleihen und das Horn seines Gesalbten erhöhen! 11 Und Elkana ging hin nach Rama in sein Haus; der Knabe aber diente dem HERRN unter den Augen Elis, des Priesters. 12 Aber die Söhne Elis waren Söhne Belials; sie erkannten den HERRN nicht, noch wie der Priester mit dem Volk verfahren soll. 13 Wenn jemand etwas opfern wollte, so kam des Priesters Diener, während das Fleisch kochte, und hatte eine Gabel mit drei Zinken in seiner Hand; 14 und er stieß damit in den Topf der Kessel, in die Pfanne oder Schüssel, und was er mit der Gabel hervorzog, das nahm der Priester für sich. Also taten sie allen Israeliten, die dorthin nach Silo kamen. 15 Desgleichen, ehe man das Fett verbrannte, kam des Priesters Diener und sprach zu dem, der das Opfer brachte: Gib das Fleisch, damit man es dem Priester brate; denn er will nicht gekochtes, sondern rohes Fleisch von dir nehmen! 16 Sagte der Betreffende dann zu ihm: Man soll zuerst das Fett verbrennen, wie es sich gebührt; hernach nimm, was dein Herz begehrt; So sprach er zu ihm: Du sollst es mir jetzt geben, wenn nicht, so will ich es mit Gewalt nehmen! 17 Darum war die Sünde der Jünglinge sehr groß vor dem HERRN; denn die Leute verachteten das Speisopfer des HERRN. 18 Samuel aber diente vor dem HERRN; und der Knabe war mit einem leinenen Ephod umgürtet. 19 Dazu machte ihm seine Mutter ein kleines Oberkleid und brachte es ihm jährlich mit, wenn sie mit ihrem Mann hinaufging, das jährliche Opfer darzubringen. 20 Und Eli segnete Elkana und sein Weib und sprach: Der HERR gebe dir Samen von diesem Weibe an Stelle des Geliehenen, den sie dem HERRN geliehen hat! Und sie gingen an ihren Ort. 21 Der HERR aber segnete Hanna, daß sie empfing und noch drei Söhne und zwei Töchter gebar. Der Knabe Samuel aber wuchs heran bei dem HERRN. 22 Eli aber war sehr alt und erfuhr alles, was seine Söhne an ganz Israel taten, und daß sie sich mit den Weibern vergingen, die vor der Tür der Stiftshütte den Dienst verrichteten. 23 Und er sprach zu ihnen: Warum tut ihr solches? Denn ich vernehme von dem ganzen Volk euer böses Handeln! 24 Nicht doch, meine Söhne! Denn das ist kein gutes Gerücht, das ich höre; ihr macht das Volk des HERRN übertreten. 25 Wenn jemand wider einen Menschen sündigt, so wird Gott Schiedsrichter sein; wenn aber jemand wider den HERRN sündigt, wer will sich für ihn ins Mittel legen? Aber sie folgten der Stimme ihres Vaters nicht; denn der HERR wollte sie töten. 26 Aber der Knabe Samuel wuchs immer mehr heran und war angenehm, sowohl bei dem HERRN als auch bei den Menschen. 27 Es kam aber ein Mann Gottes zu Eli und sprach zu ihm: So spricht der HERR: Habe ich mich nicht deines Vaters Hause offenbart, als sie noch beim Hause des Pharao in Ägypten waren? 28 Ja, ihn habe ich mir daselbst vor allen Stämmen Israels zum Priester erwählt, daß er auf meinem Altar opfere, Räucherwerk anzünde und das Ephod vor mir trage; und ich habe dem Hause deines Vaters alle Feueropfer der Kinder Israels gegeben! 29 Warum tretet ihr denn aus lauter Bosheit meine Schlachtopfer und Speisopfer, die ich verordnet habe, mit Füßen? Und du ehrst deine Söhne mehr als mich, und ihr mästet euch von den Erstlingen aller Speisopfer meines Volkes Israel! 30 Darum spricht der Herr, der Gott Israels: Ich habe allerdings gesagt, dein Haus und deines Vaters Haus sollen ewiglich vor mir aus und eingehen; aber nun spricht der HERR: Das sei ferne von mir! Sondern wer mich ehrt, den will ich wieder ehren; wer mich aber verachtet, der soll auch verachtet werden! 31 Siehe, die Zeit wird kommen, da ich deinen Arm und den Arm des Hauses deines Vaters abhauen werde, so daß in deinem Hause niemand alt werden soll. 32 Und du wirst nur Not sehen bei all dem Guten, das der HERR Israel erweisen wird; und es wird nie mehr ein Betagter in deinem Hause sein. 33 Ich will dir zwar nicht jedermann von meinem Altar wegtilgen, da deine Augen sonst verschmachten und deine Seele vor Sehnsucht vergehen müßte; aber aller Nachwuchs deines Hauses soll sterben, wenn sie das Mannesalter erreicht haben. 34 Und das sei dir zum Zeichen, was über deine beiden Söhne Hophni und Pinehas kommen wird: an einem Tage werden sie beide sterben! 35 Ich aber will mir einen treuen Priester erwecken, der tun wird, was nach meinem Herzen und nach meiner Seele ist; und dem will ich ein beständiges Haus bauen, daß er immerdar vor meinem Gesalbten wandle. 36 Und wer von deinem Hause übrig ist, der wird kommen und sich vor ihm niederwerfen um einen Groschen und ein Stück Brot und wird sagen: Lass mich doch zu einer priesterlichen Bedienung zu, daß ich einen Bissen Brot zu essen habe.

Hannas lovsång

1 *Luk 1:46f. Hanna bad och sade:

"Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,

mitt horn är upphöjt genom Herren.

Min mun är vidöppen

mot mina fiender,

för jag gläder mig i din frälsning.

2 *Ps 86:8, Jes 44:8. Ingen är helig som Herren,

för ingen finns utom dig.

Ingen klippa är som vår Gud.

3 Tala inte så högmodigt,

låt inte fräcka ord komma

från er mun,

för Herren är en Gud som vet allt,

och hos honom vägs gärningarna.

4 Hjältarnas bågar är brutna,

men de stapplande rustar sig

med kraft.

5 *Ps 34:11. De mätta måste tjäna för bröd,

men de hungriga hungrar inte mer.

Den ofruktsamma föder sju barn,

men den som fick många söner

tynar bort.

6 *5 Mos 32:39, Ps 71:20.Herren dödar och gör levande,

han för ner i dödsriket

och upp därifrån.

7 Herren gör fattig och han gör rik,

han ödmjukar och han upphöjer.

8 *Job 5:11, Ps 24:1f, 75:8, 102:26, 104:5, 113:7f. Han reser den ringe ur stoftet,

han lyfter den fattige ur dyn

för att sätta honom

bland furstar.

Och han låter honom ärva

härlighetens tron,

för jordens grundpelare är Herrens,

på dem har han byggt världen.

9 *Ps 91:11, 97:10, 121:8, 145:20. Sina frommas fötter bevarar han,

men de ogudaktiga

tystas i mörkret,

för av egen kraft är ingen stark.

10 *2 Mos 9:23f, Dom 5:20, 1 Sam 7:10, Ps 89:25. De som strider mot Herren

blir krossade,

mot dem dundrar han i himlen.

Herren dömer jordens ändar

och ger makt åt sin kung.

Han upphöjer sin smordes horn."

11 Elkana gick hem igen till Rama. Men Samuel gjorde tjänst inför Herren under prästen Eli.

Elis onda söner

12 *Jer 2:8. Men Elis söner var onda män som inte kände Herren. 13 *3 Mos 7:34, 10:14. Så här brukade prästerna göra med folket: När någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare medan köttet kokades och hade en treuddig gaffel i handen. 14 Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan, och allt som gaffeln fick upp tog prästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kom dit till Shilo. 15 *3 Mos 3:3f, 7:31. Till och med innan man hade bränt fettet*2:15innan man hade bränt fettetEtt brott mot offerreglerna i 3 Mos 7:30f. kom prästens tjänare och sade till den som offrade: "Ge hit kött att steka åt prästen, för han vill inte ha kokt kött av dig utan rått." 16 Om mannen då sade till honom: "Låt dem först bränna fettet, sedan kan du ta vad du vill", så svarade han: "Nej, ge mig det nu, annars tar jag det med våld!" 17 De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket kom att förakta*2:17folket kom att föraktaAnnan översättning: "männen (prästsönerna) föraktade".Herrens offer.

Samuel i Shilo

18 *2 Mos 28:4f. Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte och var redan som pojke klädd i linne-efod*2:18linne-efodFärggrann prästdräkt (2 Mos 28:6f, 39:2f).. 19 Dessutom brukade hans mor varje år göra honom en liten kåpa, som hon hade med sig när hon kom upp med sin man för att offra det årliga slaktoffret. 20 Då brukade Eli välsigna Elkana och hans hustru och säga: "Må Herren ge dig fler barn med denna kvinna i stället för det som hon fick som bönesvar när hon bad till Herren." Så gick de hem igen.

21 Herren såg till Hanna och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men pojken Samuel växte upp inför Herren.

22 *2 Mos 38:8, 1 Sam 4:15. Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt som hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med kvinnorna som tjänstgjorde*2:22kvinnorna som tjänstgjordeDet är inte tydligt vilken uppgift dessa hade. Kvinnor nämns till exempel som konsthantverkare (2 Mos 35:25), gåvogivare (2 Mos 38:8) och nasirer (4 Mos 6:2). vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: "Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 *Hebr 10:26. Om en människa syndar mot en annan människa kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?" Men de lyssnade inte till sin far, för det var Herrens vilja att döda dem.

26 *Luk 2:40, 52. Och pojken Samuel växte och blev stor och var till glädje för både Herren och människor.

Domsord över Eli

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: "Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din fars hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Jag utvalde honom bland Israels alla stammar till präst åt mig, till att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte. Och jag gav din fars hus Israels barns alla eldsoffer. 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och matoffer som jag har fastställt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel?

30 *1 Kung 2:27. Därför säger Herren, Israels Gud: Jag har sagt att ditt hus och din fars hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Aldrig! Jag ska ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig ska bli föraktade. 31 Se, dagar ska komma då jag hugger av din arm och din fars hus arm så att ingen ska bli gammal i ditt hus. 32 Du ska få se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen ska någonsin bli gammal i ditt hus. 33 Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare ska få*2:33Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare ska fåAnnan översättning: "Jag ska inte utrota alla män av din släkt från mitt altare, det skulle få". dina ögon att slockna och bli till sorg för din själ. Och alla som växer upp i ditt hus ska dö i sina bästa år*2:33i sina bästa årAndra handskrifter (Septuaginta): "av människors svärd".. 34 *1 Sam 4:11. Och detta är tecknet för dig, det som kommer att drabba dina båda söner Hofni och Pinehas: På en och samma dag ska båda dö.

35 *1 Kung 2:35, 1 Krön 29:22. Men jag ska låta en trogen präst träda fram åt mig. Han ska göra det som är i mitt hjärta och min själ. Åt honom ska jag bygga ett hus på fast grund, och han ska ständigt vandra inför min smorde*2:35min smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38).. 36 Och var och en som är kvar av ditt hus ska komma och falla ner inför honom för att få ett silvermynt eller en brödkaka och säga: Anställ mig för någon prästsyssla så att jag får en bit bröd att äta."