Pular para o conteúdo
Publicidade

1 Samuel 14

SFB15

1 Es begab sich aber eines Tages, daß Jonatan, Sauls Sohn, zu seinem Knappen, seinem Waffenträger, sprach: Komm, laß uns hinübergehen zu dem Vorposten der Philister, der dort drüben ist! Seinem Vater aber sagte er es nicht. 2 Und Saul lag am Ende von Gibea unter einem Granatbaum, der zu Migron ist; und bei ihm waren etwa sechshundert Mann. 3 Und Achija, der Sohn Achitubs, Ikabods Bruder, Pinehas' Sohn, des Sohnes Elis, der Priester des HERRN zu Silo, trug das Ephod. Und das Volk wußte nicht, daß Jonatan weggegangen war. 4 Aber zwischen den Engpässen, wo Jonatan zum Vorposten der Philister hinüberzugehen suchte, waren zwei spitze Felsen, der eine diesseits, der andere jenseits; der eine hieß Bozez, der andere Sene. 5 Die eine Zacke erhebt sich nördlich gegenüber Michmas, die andere südlich gegenüber Geba. 6 Und Jonatan sprach zu dem Jüngling, der seine Waffen trug: Komm, laß uns zu dem Posten dieser Unbeschnittenen hinübergehen! Vielleicht wird der HERR durch uns wirken; denn es ist dem HERRN nicht schwer, durch viele oder durch wenige zu helfen! 7 Da antwortete ihm sein Waffenträger: Tue alles, was in deinem Herzen ist! Gehe hin, siehe, ich bin mit dir, wie dein Herz will! 8 Jonatan sprach: Siehe, wir werden zu den Leuten hinüberkommen, und sie werden uns bemerken. 9 Wenn sie dann zu uns sagen: «Steht stille, bis wir zu euch gelangen!» so wollen wir an unserm Ort stehenbleiben und nicht zu ihnen hinaufsteigen. 10 Wenn sie aber sagen: «Kommt zu uns herauf!» so wollen wir zu ihnen hinaufsteigen, denn der HERR hat sie in unsre Hand gegeben, und das soll uns zum Zeichen sein. 11 Als sie nun beide von dem Posten der Philister bemerkt wurden, sprachen die Philister: Siehe, die Hebräer kommen aus den Löchern heraus, dahin sie sich verkrochen hatten! 12 Und die Leute, welche auf Posten standen, riefen Jonatan und seinem Waffenträger und sprachen: Kommt herauf zu uns, so wollen wir euch etwas lehren! Da sprach Jonatan zu seinem Waffenträger: Steige mir nach; denn der HERR hat sie in Israels Hand gegeben! 13 Und Jonatan kletterte auf Händen und Füßen hinauf und sein Waffenträger ihm nach. Und jene fielen vor Jonatan, und sein Waffenträger tötete sie hinter ihm her; 14 so daß Jonatan und sein Waffenträger in diesem ersten Gefecht auf ungefähr einer halben Juchart Ackerland etwa zwanzig Mann erlegten. 15 Und es kam ein Schrecken in das Lager auf dem Felde und unter das ganze Volk; auch die, welche auf Posten standen und die streifenden Rotten erschraken, und das Land erbebte, und es wurde zu einem Schrecken Gottes. 16 Und die Späher Sauls zu Gibea-Benjamin schauten aus und siehe, die Menge wogte hin und her. 17 Da sprach Saul zu dem Volk, das bei ihm war: Zählet doch und sehet, wer von uns weggegangen ist! Und als sie zählten, siehe, da fehlten Jonatan und sein Waffenträger. 18 Da sprach Saul zu Achija: Bringe die Lade Gottes herzu! Denn die Lade Gottes war zu der Zeit bei den Kindern Israel. 19 Und während Saul noch mit dem Priester redete, wurde das Getümmel im Heerlager der Philister immer größer. Da sagte Saul zum Priester: Ziehe deine Hand zurück! 20 Und Saul und alles Volk, das mit ihm war, versammelten sich, und als sie zum Kampfe kamen, siehe, da ging eines jeden Schwert wider den andern; es herrschte die größte Verwirrung. 21 Auch die Hebräer, die zuvor bei den Philistern gewesen und mit ihnen von ringsumher ins Lager hinaufgezogen waren, wandten sich zu den Israeliten, welche mit Saul und Jonatan waren. 22 Und als alle Männer von Israel, die sich auf dem Gebirge Ephraim verkrochen hatten, hörten, daß die Philister flohen, schlossen sie sich jenen auch zum Kampfe an. 23 Also rettete der HERR an jenem Tage Israel; und der Streit zog sich hinüber bis Beth-Aven. 24 Aber die Männer Israels wurden an jenem Tage überangestrengt; denn Saul beschwor alles Volk und sprach: Verflucht sei der Mann, welcher Brot ißt bis zum Abend, bis ich mich an meinen Feinden gerächt habe! Da kostete niemand im Volk eine Speise. 25 Und das ganze Land hatte sich mit Bienenzucht befaßt, und Bienenstöcke befanden sich auf freiem Felde. 26 Als nun das Volk zu den Stöcken kam, siehe, da floß der Honig; aber niemand tat von demselben mit der Hand zu seinem Munde; denn das Volk fürchtete sich vor dem Schwur. 27 Jonatan aber hatte es nicht gehört, als sein Vater das Volk beschwor; und er streckte die Spitze seines Stabes aus, den er in seiner Hand hatte, und tauchte ihn in einen Honigwaben und nahm eine Handvoll in den Mund; da wurden seine Augen munter. 28 Aber einer aus dem Volk hob an und sprach: Dein Vater hat das Volk hoch und teuer beschworen und gesagt: Verflucht sei der Mann, der heute etwas ißt! Das Volk aber war müde. 29 Da sprach Jonatan: Mein Vater hat das Land ins Unglück gebracht! Sehet doch, wie munter meine Augen geworden sind, weil ich ein wenig von diesem Honig gekostet habe! 30 Wieviel mehr, wenn das Volk heute von der Beute seiner Feinde, die es vorfand, gegessen hätte! So aber ist die Niederlage der Philister nicht groß geworden. 31 Doch schlugen sie die Philister an jenem Tage von Michmas bis gen Ajalon, wiewohl das Volk sehr müde war. 32 Und das Volk machte sich über die Beute her, und sie nahmen Schafe und Rinder und Kälber und schlachteten sie auf der Erde, und das Volk [das Fleisch] mit dem Blut. 33 Das zeigte man aber dem Saul an und sprach: Siehe, das Volk versündigt sich am HERRN, da es mitsamt dem Blute ißt! Er sprach: Ihr habt eine Untreue begangen! Wälzet einen großen Stein zu mir her! 34 Und Saul sprach weiter: Zerstreuet euch unter das Volk und saget ihnen, daß jedermann seinen Ochsen und sein Schaf zu mir bringe, sie hier schlachte und dann esse, damit ihr euch mit Blutessen nicht an dem HERRN versündiget. Da brachte alles Volk, ein jeder, was er zur Hand hatte, bei Nacht herzu und schlachtete es daselbst. 35 Und Saul baute dem HERRN einen Altar; das war der erste Altar, den er dem HERRN baute. 36 Und Saul sprach: Laßt uns bei Nacht hinabziehen, den Philistern nach, und sie berauben, bis es heller Morgen wird, und niemand von ihnen übriglassen! Sie antworteten: Tue alles, was dir gefällt! Aber der Priester sprach: Laßt uns hier zu Gott nahen! 37 Und Saul fragte Gott: Soll ich hinabziehen, den Philistern nach? Willst du sie in Israels Hand geben? Aber Er antwortete ihm an jenem Tage nicht. 38 Da sprach Saul: Es sollen alle Häupter des Volkes herzutreten und erforschen und sehen, an wem heute die Schuld liegt; 39 denn so wahr der HERR lebt, der Israel geholfen hat, wenn sie gleich an meinem Sohne Jonatan wäre, so soll er gewiß sterben! Da antwortete ihm niemand vom ganzen Volk. 40 Und er sprach zu ganz Israel: Ihr sollt auf jene Seite treten; ich und mein Sohn Jonatan wollen auf dieser Seite sein. Das Volk sprach zu Saul: Tue, was dir gefällt! 41 Und Saul sprach zu dem HERRN, dem Gott Israels: Tue die Wahrheit kund! Da wurden Jonatan und Saul getroffen; aber das Volk ging frei aus. 42 Saul sprach: Werfet das Los über mich und meinen Sohn Jonatan! Da ward Jonatan getroffen. 43 Und Saul sprach zu Jonatan: Sage mir, was hast du getan? 44 Jonatan sagte es ihm und sprach: Ich habe nur ein wenig Honig gekostet mit der Spitze des Stabes, den ich in meiner Hand hatte, und siehe, ich soll sterben! Da sprach Saul: Gott tue mir dies und das; Jonatan, du mußt unbedingt sterben! 45 Aber das Volk sprach zu Saul: Sollte Jonatan sterben, der Israel ein so großes Heil verschafft hat? Das sei ferne! So wahr der HERR lebt, es soll kein Haar von seinem Haupt auf die Erde fallen; denn er hat an diesem Tage mit Gott gewirkt! Also erlöste das Volk den Jonatan, daß er nicht sterben mußte. 46 Da zog Saul von der Verfolgung der Philister herauf, und die Philister zogen an ihren Ort. 47 Als aber Saul die Herrschaft über Israel bekommen hatte, stritt er wider alle seine Feinde ringsumher, wider die Moabiter, wider die Ammoniter, wider die Edomiter, wider die Könige von Zoba und wider die Philister; und wohin er sich wandte, da war er siegreich. 48 Und er bewies Tapferkeit und schlug die Amalekiter und errettete Israel von der Hand aller, die sie beraubten. 49 Saul aber hatte Söhne: Jonatan, Jischwi und Malkischua. Und seine zwei Töchter hießen: die erstgeborene Merab und die jüngere Michal. 50 Und das Weib Sauls hieß Achinoam [und war] eine Tochter des Ahimaaz. Und sein Feldhauptmann hieß Abner, ein Sohn Ners, Sauls Oheim. 51 Kis aber war Sauls Vater; Ner aber, Abners Vater, war ein Sohn Abiels. 52 Und solange Saul lebte, war ein harter Streit wider die Philister. Darum, wo Saul einen starken und tapfern Mann sah, da zog er ihn zu sich.

Jonatans hjältedåd

1 En dag sade Sauls son Jonatan till sin väpnare: "Kom, går vi över till filisteernas förpost där andra sidan." Men detta talade han inte om för sin far. 2 1 Sam 13:15. Saul befann sig vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som var med honom utgjorde omkring sexhundra man. 3 1 Sam 4:19f. Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Shilo, bar efoden. Och folket visste inte att Jonatan hade gett sig av.

4 1 Sam 13:23. Men i passet där Jonatan försökte över för att komma till filisteernas förpost fanns en klippa vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. 5 Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmas, den andra i söder mitt emot Geba. 6 Dom 7:4, 7, 2 Krön 14:11. Jonatan sade till sin väpnare: "Kom, vi går över till de där oomskurnas förpost. Kanske kommer Herren att göra något för oss. För inget hindrar Herren att ge seger genom några lika väl som genom många." 7 Hans väpnare svarade: "Gör allt du har i sinnet. du! Jag följer dig vart du vill." 8 sade Jonatan: "Bra, vi ska över till männen där och visa oss för dem. 9 1 Mos 24:12f. Om de säger till oss: "Stå stilla tills vi kommer fram till er", ska vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. 10 Men om de säger: "Kom upp hit till oss", ska vi upp dit, för har Herren gett dem i vår hand. Detta ska vara tecknet för oss."

11 1 Sam 13:6. När båda två nu blev synliga för filisteernas förpost sade filisteerna: "Se! Hebreerna kryper fram ur hålorna där de gömt sig." 12 Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans väpnare: "Kom upp till oss, ska vi lära er!" sade Jonatan till sin väpnare: "Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand." 13 3 Mos 26:7f. Jonatan klättrade upp händer och fötter, och hans väpnare följde honom. Och filisteerna föll framför Jonatan, och hans väpnare gick efter honom och gav dem dödsstöten. 14 I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans väpnare omkring tjugo man längs ungefär ett halvt plogland14:14ett halvt ploglandHalva den yta som ett par oxar kunde ploga upp på en dag, kanske motsvarande ett halvt tunnland eller 50 x 50 meter. Grundtexten är svårtolkad..

15 1 Mos 35:5, 2 Mos 14:24f, 1 Sam 7:10, 2 Kung 7:6, Ps 76:13. spred sig skräck i lägret fältet och bland allt folket. Förposten och de som gått ut härjningståg började också darra. Marken skakade och det spreds en skräck från Gud.

Filisteernas nederlag

16 Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. 17 sade Saul till folket som han hade hos sig: "Räkna folket och se vem som har lämnat oss." När de gjorde , upptäckte de att Jonatan och hans väpnare inte var där. 18 1 Sam 4:3f. sade Saul till Ahia: "Hämta Guds ark!" Guds ark fanns nämligen den tiden hos israeliterna. 19 Medan Saul talade med prästen ökade förvirringen i filisteernas läger. sade Saul till prästen: "Dra tillbaka din hand." 20 Dom 7:22, 2 Krön 20:23. Saul och allt folket som var med honom samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor.

21 De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till israeliterna som var med Saul och Jonatan. 22 Och när de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. 23 räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsatte ända bortom Bet-Aven.

Sauls förbud

24 Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med denna ed: "Förbannad är den som äter något före kvällen när jag fått hämnd mina fiender." Ingen bland folket smakade någon mat. 25 Och allt folket kom in i skogen14:25in i skogenAnnan översättning (så Septuaginta): "fram till bikakor" (även i vers 26)., där det låg honung marken. 26 Men när folket kom in i skogen och såg den utflutna honungen vågade ingen föra handen till munnen, eftersom folket var rädda för eden. 27 Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden, han räckte ut staven som han hade i handen och doppade dess ände i honungskakan och förde handen till munnen. klarnade hans ögon.

28 Men en man ur folket sade till honom: "Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den som äter något i dag. Därför är folk utmattade." 29 Jonatan svarade: "Min far har dragit olycka över landet. Se hur klara mina ögon blev när jag smakade lite av honungen. 30 Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet de fann hos sina fiender! Hur mycket större skulle inte filisteernas nederlag ha blivit!"

31 Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmas till Ajalon14:31från Mikmas till AjalonCa tre mil västerut, mot filisteernas hemland på Gazaremsan.. Sedan var folket mycket utmattat. 32 De kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem marken och åt köttet med blodet i. 33 1 Mos 9:4, 3 Mos 3:17, 7:26f, 17:10f, 19:26, 5 Mos 12:16, 23f, 15:23. Man berättade det för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i." sade han: "Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!" 34 Sedan sade Saul: "ut bland folket och säg till dem: Var och en ska föra hit sin oxe och sitt får till mig och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!" Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där. 35 Och Saul byggde ett altare åt Herren. Det var det första altaret som han byggde åt Herren.

36 Saul sade: "Låt oss dra ner i natt och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon. Vi ska inte lämna en enda av dem kvar." De svarade: "Gör vad du anser är rätt." Men prästen sade: "Låt oss träda fram hit till Gud." 37 1 Sam 28:6. frågade Saul Gud: "Ska jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du ge dem i Israels hand?" Men han gav honom inte något svar den dagen.

38 sade Saul: "Kom fram hit, alla ni som är ledare för folket, att vi får veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag. 39 sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om det vore min son Jonatan, måste han ." Men ingen bland folket svarade honom. 40 sade han till hela Israel: "Ställ er ena sidan, ska jag och min son Jonatan ställa oss andra sidan." Folket svarade Saul: "Gör vad du anser är rätt." 41 Jos 7:14f, Jona 1:7. Saul sade till Herren, Israels Gud: "Låt sanningen komma fram." träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt. 42 Saul sade: "Kasta lott mellan mig och min son Jonatan." Och Jonatan träffades av lotten. 43 Saul sade till Jonatan: "Berätta för mig vad du gjort." berättade Jonatan för honom: "Med änden av staven i min hand tog jag lite honung och smakade den. Här är jag. Ska jag nu ?" 44 Saul svarade: "Gud straffa mig både nu och i framtiden: Du måste , Jonatan." 45 Men folket sade till Saul: "Skulle Jonatan , han som vann denna stora seger åt Israel? Aldrig! sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud ska falla till jorden, för han har gjort detta i dag med Guds hjälp." friade folket Jonatan, han behövde inte .

46 Saul drog hem utan att förfölja filisteerna mer, och filisteerna begav sig hem till sitt.

Sauls strider och släktförhållanden

47 När Saul hade tagit över kungamakten i Israel förde han krig mot alla sina fiender runt omkring14:47runt omkringDe uppräknade folken bor i sydöst, öst, söder, norr och sydväst om Israel.: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han. 48 Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare.

49 1 Sam 31:2, 1 Krön 8:33, Sauls söner var Jonatan, Jishvi och Malki-Shua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal. 50 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror. 51 1 Sam 9:1. Sauls far Kish och Abners far Ner var nämligen söner till Abiel.

52 Kriget mot filisteerna rasade häftigt länge Saul levde. Och närhelst Saul såg en stark och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst.

Veja também