1 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2 Matt 6:9f. Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga:
Far, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3 Ge oss var dag
vårt dagliga bröd.
4 Och förlåt oss våra synder,
för också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."
5 Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 Luk 18:1f. för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. 8 Luk 18:5. Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv11:8för att han är så oförskämt djärvOrdagrant: "för hans skamlöshets skull". Enligt en annan tolkning syftar det på husägaren: "för att inte bli utskämd"..
9 Matt 7:7f, Mark 11:24, Joh 14:13, Jak 1:5f, 1 Joh 3:22. Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta11:9Be … Sök … BultaAnnan översättning: "Fortsätt be" etc (en pågående handling). , och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
14 Matt 9:32f, 12:22f. En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 Matt 9:34, Mark 3:22f. Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul11:15BeelsebulJudiskt namn för djävulen, de onda andarnas furste. Alternativ form för hebr. Baal-Zebúb, "flugornas herre" som tillbads bland filisteerna i Ekron (2 Kung 1:2f)., de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16 Matt 12:38, 16:1, Luk 11:29. Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 Matt 12:25f, Joh 2:25. Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 2 Mos 8:19. Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 Jes 49:24f, Kol 2:15. Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 Luk 9:50. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
24 Matt 12:43f. När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 Hebr 6:4f, 2 Petr 2:20f. går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början."
27 Luk 1:48. När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28 Matt 7:21, Luk 8:21. Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
29 Jona 2:1f, Matt 12:39f. När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken11:29Jonas teckenProfeten Jona återkom till de levandes värld efter tre dagar inne i fisken och var sedan ett tecken på Guds makt (se Jona bok samt Matt 12:40).. 30 Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.
31 1 Kung 10:1f. Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. 32 Jona 3:5. Nineves män11:31fSöderns drottning … Nineves mänSe 1 Kung 10, 2 Krön 9, Jona 3. ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.
33 Matt 5:15, Mark 4:21, Luk 8:16. Ingen tänder ett ljus11:33ett ljusTraditionell översättning. Troligen en oljelampa (vaxljus uppfanns först senare). och sätter det i skymundan11:33i skymundanAnnan översättning: "i källaren". eller under skäppan11:33skäppanEtt sädesmått om ca 9 liter., utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.
34 Matt 6:22f. Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt11:34friskt … sjuktAnnan översättning: "ärligt … ont" eller "generöst … avundsjukt" (jfr Matt 20:15 med not). är din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken."
37 När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. 38 Matt 15:2f, Mark 7:2f. Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. 39 Matt 23:25f. Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. 40 Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41 Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er.
42 3 Mos 27:30, Matt 23:23. Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker11:42tionde av mynta, vinruta och alla grönsakerSäd och frukt var belagda med tionde (3 Mos 27:30, 5 Mos 14:22-23), men de särskilt noggranna gav tionde även av andra växter. men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
43 Matt 23:6f, Luk 20:46. Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. 44 Matt 23:27. Ve er! Ni liknar omärkta gravar11:44omärkta gravarEn död kropp spred rituell orenhet (4 Mos 19:11f). Även själva graven ansågs under NT:s tid oren och märktes därför noga ut. som folk trampar på utan att veta om det."
45 En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också." 46 Matt 23:4, Apg 15:10. Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
47 Matt 23:29. Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. 48 Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument.
49 Jer 7:25, Matt 5:12, 23:34, Apg 5:40, Hebr 11:36f. Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. 50 Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, 51 1 Mos 4:8. från Abels blod ända till Sakarjas blod11:51Abels blod … Sakarjas blodDen förste och siste martyren i Gamla testamentet. Sakarja, Berekjas son (Matt 23:35), var en tempelpräst som profeterade ca 520-518 f Kr och skrev Sakarjas bok, den näst sista i Gamla testamentet. Enligt den arameiska targumen till hans bok dog han som martyr., han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet.
52 Matt 23:13. Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat."
53 När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom, 54 Luk 20:20. och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.
1 And it came to pass, that, as he was praying in a certain place, when he ceased, one of his disciples said unto him, Lord, teach us to pray, as John also taught his disciples. 2 And he said unto them, When ye pray, say, Our Father which art in heaven, Hallowed be thy name. Thy kingdom come. Thy will be done, as in heaven, so in earth. 3 Give us day by day our daily bread. 4 And forgive us our sins; for we also forgive every one that is indebted to us. And lead us not into temptation; but deliver us from evil. 5 And he said unto them, Which of you shall have a friend, and shall go unto him at midnight, and say unto him, Friend, lend me three loaves; 6 For a friend of mine in his journey is come to me, and I have nothing to set before him? 7 And he from within shall answer and say, Trouble me not: the door is now shut, and my children are with me in bed; I cannot rise and give thee. 8 I say unto you, Though he will not rise and give him, because he is his friend, yet because of his importunity he will rise and give him as many as he needeth. 9 And I say unto you, Ask, and it shall be given you; seek, and ye shall find; knock, and it shall be opened unto you. 10 For every one that asketh receiveth; and he that seeketh findeth; and to him that knocketh it shall be opened. 11 If a son shall ask bread of any of you that is a father, will he give him a stone? or if he ask a fish, will he for a fish give him a serpent? 12 Or if he shall ask an egg, will he offer him a scorpion? 13 If ye then, being evil, know how to give good gifts unto your children: how much more shall your heavenly Father give the Holy Spirit to them that ask him?
14 And he was casting out a devil, and it was dumb. And it came to pass, when the devil was gone out, the dumb spake; and the people wondered. 15 But some of them said, He casteth out devils through Beelzebub the chief of the devils. 16 And others, tempting him, sought of him a sign from heaven. 17 But he, knowing their thoughts, said unto them, Every kingdom divided against itself is brought to desolation; and a house divided against a house falleth. 18 If Satan also be divided against himself, how shall his kingdom stand? because ye say that I cast out devils through Beelzebub. 19 And if I by Beelzebub cast out devils, by whom do your sons cast them out? therefore shall they be your judges. 20 But if I with the finger of God cast out devils, no doubt the kingdom of God is come upon you. 21 When a strong man armed keepeth his palace, his goods are in peace: 22 But when a stronger than he shall come upon him, and overcome him, he taketh from him all his armour wherein he trusted, and divideth his spoils. 23 He that is not with me is against me: and he that gathereth not with me scattereth. 24 When the unclean spirit is gone out of a man, he walketh through dry places, seeking rest; and finding none, he saith, I will return unto my house whence I came out. 25 And when he cometh, he findeth it swept and garnished. 26 Then goeth he, and taketh to him seven other spirits more wicked than himself; and they enter in, and dwell there: and the last state of that man is worse than the first.
27 And it came to pass, as he spake these things, a certain woman of the company lifted up her voice, and said unto him, Blessed is the womb that bare thee, and the paps which thou hast sucked. 28 But he said, Yea rather, blessed are they that hear the word of God, and keep it.
29 And when the people were gathered thick together, he began to say, This is an evil generation: they seek a sign; and there shall no sign be given it, but the sign of Jonas the prophet. 30 For as Jonas was a sign unto the Ninevites, so shall also the Son of man be to this generation. 31 The queen of the south shall rise up in the judgment with the men of this generation, and condemn them: for she came from the utmost parts of the earth to hear the wisdom of Solomon; and, behold, a greater than Solomon is here. 32 The men of Nineve shall rise up in the judgment with this generation, and shall condemn it: for they repented at the preaching of Jonas; and, behold, a greater than Jonas is here. 33 No man, when he hath lighted a candle, putteth it in a secret place, neither under a bushel, but on a candlestick, that they which come in may see the light. 34 The light of the body is the eye: therefore when thine eye is single, thy whole body also is full of light; but when thine eye is evil, thy body also is full of darkness. 35 Take heed therefore that the light which is in thee be not darkness. 36 If thy whole body therefore be full of light, having no part dark, the whole shall be full of light, as when the bright shining of a candle doth give thee light.
37 And as he spake, a certain Pharisee besought him to dine with him: and he went in, and sat down to meat. 38 And when the Pharisee saw it, he marvelled that he had not first washed before dinner. 39 And the Lord said unto him, Now do ye Pharisees make clean the outside of the cup and the platter; but your inward part is full of ravening and wickedness. 40 Ye fools, did not he that made that which is without make that which is within also? 41 But rather give alms of such things as ye have; and, behold, all things are clean unto you. 42 But woe unto you, Pharisees! for ye tithe mint and rue and all manner of herbs, and pass over judgment and the love of God: these ought ye to have done, and not to leave the other undone. 43 Woe unto you, Pharisees! for ye love the uppermost seats in the synagogues, and greetings in the markets. 44 Woe unto you, scribes and Pharisees, hypocrites! for ye are as graves which appear not, and the men that walk over them are not aware of them.
45 Then answered one of the lawyers, and said unto him, Master, thus saying thou reproachest us also. 46 And he said, Woe unto you also, ye lawyers! for ye lade men with burdens grievous to be borne, and ye yourselves touch not the burdens with one of your fingers. 47 Woe unto you! for ye build the sepulchres of the prophets, and your fathers killed them. 48 Truly ye bear witness that ye allow the deeds of your fathers: for they indeed killed them, and ye build their sepulchres. 49 Therefore also said the wisdom of God, I will send them prophets and apostles, and some of them they shall slay and persecute: 50 That the blood of all the prophets, which was shed from the foundation of the world, may be required of this generation; 51 From the blood of Abel unto the blood of Zacharias, which perished between the altar and the temple: verily I say unto you, It shall be required of this generation. 52 Woe unto you, lawyers! for ye have taken away the key of knowledge: ye entered not in yourselves, and them that were entering in ye hindered. 53 And as he said these things unto them, the scribes and the Pharisees began to urge him vehemently, and to provoke him to speak of many things: 54 Laying wait for him, and seeking to catch something out of his mouth, that they might accuse him.
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.