Atos 14

I Ikonium

1 *Apg 11:21. I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. 2 Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen gentemot bröderna. 3 *Mark 16:20, Hebr 2:4. Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

4 Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna. 5 *2 Tim 3:11. Och när både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, 6 *Matt 10:23. fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. 7 Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

I Lystra

8 *Apg 3:2f. I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå. 9 *Matt 9:28. Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad*14:9botadAnnan översättning: "frälst".10 sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.

11 *Apg 28:6. När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!" 12 De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.*14:12Zeus … HermesEnligt en legend som återges av Ovidius hade Zeus och Hermes, i grekisk mytologi den högste guden respektive gudarnas härold, en gång besökt trakten i mänsklig gestalt. De två gudarna skulle då ha blivit så upprörda över det dåliga mottagandet att de utplånade den dåtida staden, vilket kan förklara folkets vördnad för Paulus och Barnabas.13 *Dan 2:46. Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.

14 Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder*14:14rev de sönder sina kläderJudiskt uttryck för sorg och förfäran (jfr t ex 1 Mos 37:29, 34). och rusade in bland folket och ropade: 15 *Ps 146:6, Apg 4:24, 10:26. "Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han somgjorthimmel, jord och hav och allt som finns i dem.*14:15 Ps 146:6.16 *Apg 17:30. I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. 17 *Ps 104:27f, Jer 5:24, Apg 17:26f. Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan." 18 Med dessa ord lyckades de med nöd och näppe lugna folket så att de inte offrade åt dem.

19 *2 Kor 11:25, 2 Tim 3:11. Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. 20 Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.

I Derbe och till Antiokia i Syrien

Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. 21 De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia 22 *Matt 10:38, Apg 11:23, Rom 8:17, 1 Tess 3:3, 2 Tim 3:12. och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." 23 I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.

24 Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. 25 De predikade ordet i Perge och gick ner till Attalia. 26 *Apg 13:2f. Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 *Apg 15:4, 1 Kor 16:9. När de hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade en längre tid där hos lärjungarna.

1 Y ACONTECIÓ en ✝14.1 vers. 19,21. cp. 13.51.Iconio, que entrados juntamente ✝14.1 cp. 13.14.en la sinagoga de los Judíos, hablaron de tal manera, que creyó una grande multitud de Judíos, y asimismo de Griegos.

2 Mas los Judíos que fueron incrédulos, ✝14.2 cp. 13.50.incitaron y corrompieron los ánimos de los Gentiles contra los hermanos.

3 Con todo eso se detuvieron allí mucho tiempo, confiados en el Señor, el cual daba testimonio á ✝14.3 cp. 20.32.la palabra de su gracia, dando que señales y milagros fuesen hechos por las manos de ellos.

4 Mas el vulgo de la ciudad estaba dividido; y unos eran con los Judíos, y otros con los ✝14.4 ver. 14apóstoles.

1 Pablo y Bernabé en Listra.

2 Regreso á Antioquía.

5 Y haciendo ímpetu los Judíos y los Gentiles juntamente con sus príncipes, para afrentarlos y apedrearlos,

6 Habiéndolo entendido, ✝14.6 Mt. 10.23.huyeron á ✝14.6 cp. 16.1,2 y 20.4. 2 Ti. 3.11.Listra y Derbe, ciudades de Licaonia, y por toda la tierra alrededor.

7 Y allí predicaban el evangelio.

8 Y un hombre de Listra, ✝14.8 cp. 3.2.impotente de los pies, estaba sentado, cojo desde el vientre de su madre, que jamás había andado.

9 Este oyó hablar á Pablo; el cual, como puso los ojos en él, y vió que tenía fe ✝14.9 Mr. 10.52.para ser sano,

10 Dijo á gran voz: Levántate derecho sobre tus pies. ✝14.10 cp. 3.8.Y saltó, y anduvo.

11 Entonces las gentes, visto lo que Pablo había hecho, alzaron la voz, diciendo en lengua licaónica: ✝14.11 cp. 8.10 y 28.6.Dioses semejantes á hombres han descendido á nosotros.

12 Y á Bernabé llamaban Júpiter, y á Pablo, Mercurio, porque era el que llevaba la palabra.

13 Y el sacerdote de Júpiter, que estaba delante de la ciudad de ellos, trayendo toros y guirnaldas delante de las puertas, quería con el pueblo sacrificar.

14 Y como lo oyeron ✝14.14 ver. 4los apóstoles Bernabé y Pablo, ✝14.14 Mt. 26.65.rotas sus ropas, se lanzaron al gentío, dando voces,

15 Y diciendo: Varones, ✝14.15 cp. 10.26.¿por qué hacéis esto? Nosotros también somos hombres semejantes á vosotros, que os anunciamos que de estas ✝14.15 Dt. 32.21. 1 Co. 8.4.vanidades os convirtáis ✝14.15 Mt. 16.16.al Dios vivo, ✝14.15 Sal. 146.6.que hizo el cielo y la tierra, y la mar, y todo lo que está en ellos:

16 El cual en las edades pasadas ✝14.16 Sal. 81.12. cp. 17.30ha dejado á todas las gentes andar en sus caminos;

17 Si bien ✝14.17 cp. 17.27. Ro. 1.20.no se dejó á sí mismo sin testimonio, haciendo bien, ✝14.17 Lv. 26.4. Sal. 68.9. Mt. 5.45.dándonos lluvias del cielo y tiempos fructíferos, hinchiendo de ✝14.17 Sal. 104.15,27.mantenimiento y de alegría nuestros corazones.

18 Y diciendo estas cosas, apenas apaciguaron el pueblo, para que no les ofreciesen sacrificio.

19 Entonces ✝14.19 cp. 13.45,50.sobrevinieron unos Judíos de ✝14.19 cp. 13.14.Antioquía y de ✝14.19 ver. 1Iconio, que persuadieron á la multitud, ✝14.19 2 Co. 11.25.y habiendo apedreado á Pablo, le sacaron fuera de la ciudad, pensando que estaba muerto.

20 Mas rodeándole los discípulos, se levantó y entró en la ciudad y un día después, partió con Bernabé á ✝14.20 ver. 6Derbe.

21 Y como hubieron anunciado el evangelio á aquella ciudad, y enseñado á muchos, volvieron á Listra, y á Iconio, y á Antioquía,

22 ✝ 14.22 cp. 15.32,41. Confirmando los ánimos de los discípulos, exhortándoles á que permaneciesen en la fe, y ✝14.22 Mr. 10.30. Lc. 22.28,29. Jn. 16.33.que es menester que por muchas tribulaciones entremos en el reino de Dios.

23 Y habiéndoles constituído ✝14.23 cp. 11.30 y refs.ancianos en cada una de las iglesias, y habiendo orado con ayunos, los encomendaron al Señor en el cual habían creído.

24 Y pasando por ✝14.24 cp. 13.13,14.Pisidia vinieron á Pamphylia.

25 Y habiendo predicado la palabra en Perge, descendieron á Atalia;

26 Y de allí navegaron á ✝14.26 cp. 11.26.Antioquía, donde habían sido encomendados á la ✝14.26 cp. 13.43.gracia de Dios para la obra que habían acabado.

27 Y habiendo llegado, y reunido la iglesia, relataron cuán grandes cosas había Dios hecho con ellos, ✝14.27 1 Co. 16.9. 2 Co. 2.12. Col. 4.3.y cómo había abierto á los Gentiles la puerta de la fe.

28 Y se quedaron allí mucho tiempo con los discípulos.