Números 14

Folket gör uppror

1 Då började hela församlingen ropa och skrika, och folket grät den natten. 2 *2 Mos 16:3, 5 Mos 1:26f, Ps 106:25f. Alla Israels barn klagade på Mose och Aron, och hela församlingen sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! 3 Varför leder Herren oss in i detta land där vi kommer att falla för svärd och våra hustrur och barn blir fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?" 4 Och de sade till varandra: "Vi väljer en ledare och vänder tillbaka till Egypten."

5 Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför Israels barns hela folk och församling. 6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade spejat i landet, rev sönder sina kläder 7 och sade till hela Israels församling: "Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett mycket, mycket gott land. 8 Om Herren har behag till oss, ska han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 9 Men var inte upproriska mot Herren och var inte rädda för folket i landet, för de ska bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem."

10 Men hela församlingen ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. 11 Och Herren sade till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? 12 *2 Mos 32:10f. Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än dem."

Mose medlar för folket

13 Mose sade till Herren: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, 14 *2 Mos 13:21f. och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 15 Om du dödar detta folk, alla på en gång, kommer hednafolken som hört talas om dig att säga: 16 *5 Mos 9:28. ’Herren lyckades inte föra in detta folk i det land som han med ed hade lovat dem, och därför har han slaktat dem i öknen.’

17 Nej, låt nu Herrens kraft visa sig stor, så som du själv har sagt: 18 *2 Mos 20:5f, 34:6f, 5 Mos 5:9.Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led. 19 Förlåt nu folkets missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

Herren förlåter och straffar

20 Då sade Herren: "Jag förlåter dem enligt ditt ord. 21 *Jes 6:3. Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 22 Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, 23 *4 Mos 26:65, 5 Mos 1:35f, Ps 95:11. av dem ska ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig ska få se det. 24 *Jos 14:6f. Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning. 25 Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och dra ut i öknen mot Röda havet*14:25åt ett annat håll … mot Röda havetSöderut mot Akabaviken (jfr 1 Kung 9:26). ."

26 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 27 "Hur länge ska denna onda församling klaga mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt klagar mot mig. 28 *4 Mos 14:3. Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag ska göra med er så som ni själva har sagt inför mig. 29 *4 Mos 32:11f, Hebr 3:17. Här i öknen ska era döda kroppar falla, alla ni som har blivit mönstrade och är tjugo år eller äldre, eftersom ni har klagat mot mig. 30 Ingen av er ska komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31 Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem ska jag föra in där, och de ska lära känna det land som ni har förkastat. 32 Men era döda kroppar ska falla här i öknen. 33 *Ps 95:10, Jud v 5. Och era barn ska vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet tills era döda kroppar har förmultnat i öknen. 34 Så som ni under fyrtio dagar har spejat i landet ska ni under fyrtio år – ett år för varje dag – bära på era synder. Ni ska då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er. 35 Jag, Herren, har talat. Jag ska i sanning göra så med hela denna onda församling som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen ska de omkomma, här ska de dö."

36 De män som Mose hade sänt för att speja i landet och som vid sin återkomst hade fått hela församlingen att klaga mot honom genom att tala illa om landet, 37 dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse inför Herrens ansikte. 38 Av de män som hade gått ut för att speja i landet överlevde bara Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

Israels barn drivs tillbaka

39 Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. 40 *5 Mos 1:41f. De steg upp tidigt nästa morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om." 41 Men Mose sade: "Varför vill ni bryta mot Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. 42 Herren är inte med er. Därför ska ni inte dra dit upp, så att ni inte blir slagna inför era fiender. 43 Amalekiterna och kananeerna kommer att möta er där och ni faller för svärd, för ni har vänt er bort från Herren och därför kommer Herren inte att vara med er."

44 I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret. 45 Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma*14:45HormaPlats i trakten av Beer-Sheba, kanske österut nära Arad (21:3)..

1 ENTONCES toda la congregación alzaron grita, y dieron voces: ✝14.1 cp. 11.4.y el pueblo lloró aquella noche.

2 ✝ 14.2 Ex. 15.24 y 16.2 y 17.3. cp. 16.41 Y quejáronse contra Moisés y contra Aarón todos los hijos de Israel; y díjoles toda la multitud: ¡Ojalá muriéramos en la tierra de Egipto; ó en este desierto ojalá muriéramos!

3 ¿Y por qué nos trae Jehová á esta tierra para caer á cuchillo y que nuestras mujeres y nuestros chiquitos sean por presa? ¿no nos sería mejor volvernos á Egipto?

4 Y decían el uno al otro: ✝14.4 Neh. 9.17.Hagamos un capitán, y ✝14.4 Dt. 17.16. Hch. 7.39.volvámonos á Egipto.

5 Entonces ✝14.5 cp. 16.4,22.Moisés y Aarón cayeron sobre sus rostros delante de toda la multitud de la congregación de los hijos de Israel.

6 Y Josué hijo de Nun, y Caleb hijo de Jephone, que eran de los que habían reconocido la tierra, rompieron sus vestidos;

7 Y hablaron á toda la congregación de los hijos de Israel, diciendo: ✝14.7 cp. 13.28. Dt. 1.25.La tierra por donde pasamos para reconocerla, es tierra en gran manera buena.

8 Si Jehová ✝14.8 2 S. 15.25,26 y 22.20. 1 R. 10.9. Sal. 18.19 y 22.8. Is. 62.4.se agradare de nosotros, él nos meterá en esta tierra, y nos la entregará; ✝14.8 cp. 13.28.tierra que fluye leche y miel.

9 Por tanto, no seáis rebeldes contra Jehová, ✝14.9 Dt. 7.18 y 20.3.ni temáis al pueblo de aquesta tierra, ✝14.9 cp. 24.8.porque nuestro pan son: su *14.9 Heb. sombra. Sal. 121.5. Is. 30.2,3. Jer. 48.45.amparo se ha apartado de ellos, y ✝14.9 Gn. 48.21. Dt. 20.1,4 y 31.6,8.con nosotros está Jehová: no los temáis.

10 ✝ 14.10 Ex. 17.4. Entonces toda la multitud habló de apedrearlos con piedras. ✝14.10 Ex. 16.10. Lv. 9.23.Mas la gloria de Jehová se mostró en el tabernáculo del testimonio á todos los hijos de Israel.

11 Y Jehová dijo á Moisés: ✝14.11 cp. 16.30.¿Hasta cuándo me ha de irritar este pueblo? ✝14.11 Sal. 78.22,32 y 106.24. Jn. 12.37. He. 3.18.¿hasta cuándo no me ha de creer con todas las señales que he hecho en medio de ellos?

12 Yo le heriré de mortandad, y lo destruiré, y ✝14.12 Ex. 32.10.a ti te pondré sobre gente grande y más fuerte que ellos.

1 Moisés ruega por el pueblo.

2 Los cuarenta años

13 Y Moisés respondió á Jehová: ✝14.13 Ex. 32.12. Dt. 9.26,27,28. Ez. 20.9,14.Oiránlo luego los Egipcios, porque de en medio de ellos sacaste á este pueblo con tu fortaleza:

14 Y lo dirán á los habitadores de esta tierra; los cuales ✝14.14 Ex. 15.14. Jos. 2.9,10 y 5.1.han oído que tú, oh Jehová, estabas en medio de este pueblo, que ojo á ojo aparecías tú, oh Jehová, ✝14.14 Ex. 13.21.y que tu nube estaba sobre ellos, y que de día ibas delante de ellos en columna de nube, y de noche en columna de fuego:

15 Y que has hecho morir á este pueblo como á un hombre: y las gentes que hubieren oído tu fama hablarán, diciendo:

16 ✝ 14.16 Dt. 9.28. Jos. 7.9. Porque no pudo Jehová meter este pueblo en la tierra de la cual les había jurado, los mató en el desierto.

17 Ahora, pues, yo te ruego que sea magnificada la fortaleza del Señor, como lo hablaste, diciendo:

18 Jehová, ✝14.18 Ex. 34.6,7.tardo de ira y grande en misericordia, que perdona la iniquidad y la rebelión, y absolviendo no absolverá al culpado; que ✝14.18 Ex. 20.5.visita la maldad de los padres sobre los hijos hasta los terceros y hasta los cuartos.

19 ✝ 14.19 Ex. 34.9. Perdona ahora la iniquidad de este pueblo ✝14.19 Sal. 106.45.según la grandeza de tu misericordia, y ✝14.19 Sal. 78.38.como has perdonado á este pueblo desde Egipto hasta aquí.

20 Entonces Jehová dijo: Yo lo he perdonado ✝14.20 Sal. 106.23. Stg. 5.16. 1 Jn. 5.16.conforme á tu dicho:

21 Mas, ciertamente vivo yo y ✝14.21 Sal. 72.19.mi gloria hinche toda la tierra,

22 ✝ 14.22 Sal. 95.11. He. 3.17,18. Que todos los que vieron mi gloria y mis señales que he hecho en Egipto y en el desierto, y me han tentado ya ✝14.22 Gn. 31.7.diez veces, y no han oído mi voz,

23 ✝ 14.23 cp. 32.11. Ez. 20.15. No verán la tierra de la cual juré á sus padres: no, ninguno de los que me han irritado la verá.

24 Empero ✝14.24 cp. 13.7.mi siervo Caleb, por cuanto hubo en él otro espíritu, y ✝14.24 cp. 32.12. Jos. 14.9.cumplió de ir en pos de mí, yo le meteré en la tierra donde entró y su simiente la recibirá en heredad.

25 Ahora bien, ✝14.25 vers. 43,45. cp. 13.29.el Amalecita y el Cananeo habitan en el valle; volveos mañana, y ✝14.25 Dt. 1.40.partíos al desierto, camino del mar Bermejo.

26 Y Jehová habló á Moisés y á Aarón, diciendo:

27 ✝ 14.27 Ex. 16.7,12. ¿Hasta cuándo oiré esta depravada multitud que murmura contra mí, las querellas de los hijos de Israel, que de mí se quejan?

28 Diles: ✝14.28 cp. 26.65.Vivo yo, dice Jehová, ✝14.28 ver. 2que según habéis hablado á mis oídos, así haré yo con vosotros:

29 En este desierto caerán vuestros cuerpos; ✝14.29 cp. 1.45 y 26.64.todos vuestros contados según toda vuestra cuenta, de veinte años arriba, los cuales habéis murmurado contra mí;

30 Vosotros á la verdad no entraréis en la tierra, por la cual ✝14.30 Gn. 14.22. Ex. 6.8.alcé mi mano de haceros habitar en ella; ✝14.30 vers. 6,38. cp. 13.7.exceptuando á Caleb hijo de Jephone, y á Josué hijo de Nun.

31 ✝ 14.31 Dt. 1.39. Mas vuestros chiquitos, de los cuales dijisteis que serían por presa, yo los introduciré, y ellos conocerán la tierra que ✝14.31 Sal. 106.24.vosotros despreciasteis.

32 ✝ 14.32 He. 3.17. Y en cuanto á vosotros, vuestros cuerpos caerán en este desierto.

33 Y vuestros hijos andarán pastoreando en el desierto ✝14.33 Dt. 2.14. Sal. 95.10.cuarenta años, y ellos ✝14.33 Ez. 23.35.llevarán vuestras fornicaciones, hasta que vuestros cuerpos sean consumidos en el desierto.

34 ✝ 14.34 cp. 13.26. Conforme al número de los días, de los cuarenta días ✝14.34 Ez. 4.6.en que reconocisteis la tierra, ✝14.34 Lv. 5.1.llevaréis vuestras iniquidades cuarenta años, un año por cada día; y conoceréis mi *14.34 Heb. quebrantamiento.castigo.

35 Yo Jehová he hablado; así haré á toda ✝14.35 cp. 26.65. 1 Co. 10.5.esta multitud perversa que se ha juntado contra mí; en este desierto serán consumidos, y ahí morirán.

36 ✝ 14.36 cp. 13.33. Y los varones que Moisés envió á reconocer la tierra, y vueltos habían hecho murmurar contra él á toda la congregación, desacreditando aquel país,

37 Aquellos varones que habían hablado mal de la tierra, ✝14.37 1 Co. 10.10. He. 3.10,17. Jud. 5.murieron de plaga delante de Jehová.

1 de peregrinación.

2 Leyes sobre sacrificios.

38 ✝ 14.38 cp. 13.9,17. Mas Josué hijo de Nun, y Caleb hijo de Jephone, quedaron con vida de entre aquellos hombres que habían ido á reconocer la tierra.

39 Y Moisés dijo estas cosas á todos los hijos de Israel, y ✝14.39 Ex. 33.4.el pueblo se enlutó mucho.

40 Y levantáronse por la mañana, y subieron á la cumbre del monte, diciendo: ✝14.40 Dt. 1.41.Henos aquí para subir al lugar del cual ha hablado Jehová; porque hemos pecado.

41 Y dijo Moisés: ¿Por qué quebrantáis ✝14.41 2 Cr. 24.20.el dicho de Jehová? Esto tampoco os sucederá bien.

42 ✝ 14.42 Dt. 1.42. No subáis, porque Jehová no está en medio de vosotros, no seáis heridos delante de vuestros enemigos.

43 Porque el ✝14.43 vers. 25,45. cp. 13.29.Amalecita y el Cananeo están allí delante de vosotros, y caeréis á cuchillo: pues por cuanto os habéis retraído de seguir á Jehová, por eso no será Jehová con vosotros.

44 ✝ 14.44 Dt. 1.43. Sin embargo, se obstinaron en subir á la cima del monte: mas ✝14.44 1 S. 4.3.el arca de la alianza de Jehová, y Moisés, no se apartaron de en medio del campo.

45 Y ✝14.45 Dt. 1.44.descendieron el Amalecita y el Cananeo, que habitaban en aquel monte, é hiriéronlos y derrotáronlos, persiguiéndolos hasta ✝14.45 cp. 21.3. Jue. 1.17.Horma.