Números 30

1 Mose sade detta till Israels barn, precis som Herren hade befallt Mose.

Lagar om löften

2 Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad Herren har befallt: 3 *3 Mos 27:2f, 5 Mos 23:21f, Pred 5:3f. Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han ska i allt göra vad hans mun har talat.

4 Om en kvinna ger ett löfte åt Herren medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, 5 och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. 6 Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, ska hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren ska förlåta henne eftersom hennes far sade nej till henne.

7 Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, 8 och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då ska hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. 9 Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren ska förlåta henne.

10 Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna ska ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.

11 Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, 12 och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. 13 Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då ska allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför ska Herren förlåta henne. 14 Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. 15 Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. 16 Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning."

17 Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.

1 Y MOISÉS dijo á los hijos de Israel, conforme á todo lo que Jehová le había mandado.

1 Ley sobre los votos.

2 Israel vence á Madián.

2 Y habló Moisés á ✝30.2 cp. 1.4,16 y 7.2.los príncipes de las tribus de los hijos de Israel, diciendo: Esto es lo que Jehová ha mandado.

3 ✝ 30.3 Lv. 27.2. Dt. 23.21. Ec. 5.4,5. Cuando alguno hiciere voto á Jehová, ó ✝30.3 Lv. 5.4.hiciere juramento ligando su alma con obligación, no *30.3 Heb. profanará.violará su palabra: ✝30.3 Sal. 22.25 y 50.14 y 66.13,14 y 116.14.hará conforme á todo lo que salió de su boca.

4 Mas la mujer, cuando hiciere voto á Jehová, y se ligare con obligación en casa de su padre, en su mocedad;

5 Si su padre oyere su voto, y la obligación con que ligó su alma, y su padre callare á ello, todos los votos de ella serán firmes, y toda obligación con que hubiere ligado su alma, firme será.

6 Mas si su padre le vedare el día que oyere todos sus votos y sus obligaciones, con que ella hubiere ligado su alma, no serán firmes; y Jehová la perdonará, por cuanto su padre le vedó.

7 Empero si fuere casada, ✝30.7 Sal. 56.12.e hiciere votos, ó pronunciare de sus labios cosa con que obligue su alma;

8 Si su marido lo oyere, y cuando lo oyere callare á ello, los votos de ella serán firmes, y la obligación con que ligó su alma, firme será.

9 Pero si cuando su marido lo oyó, le vedó, entonces el voto que ella hizo, y lo que pronunció de sus labios con que ligó su alma, será nulo; y Jehová lo perdonará.

10 Mas todo voto de viuda, ó repudiada, con que ligare su alma, será firme.

11 Y si hubiere hecho voto en casa de su marido, y hubiere ligado su alma con obligación de juramento,

12 Si su marido oyó, y calló á ello, y no le vedó; entonces todos sus votos serán firmes, y toda obligación con que hubiere ligado su alma, firme será.

13 Mas si su marido los anuló el día que los oyó; todo lo que salió de sus labios cuanto á sus votos, y cuanto á la obligación de su alma, será nulo; su marido los anuló, y Jehová la perdonará.

14 Todo voto, ó todo juramento obligándose á afligir el alma, su marido lo confirmará, ó su marido lo anulará.

15 Empero si su marido callare á ello de día en día, entonces confirmó todos sus votos, y todas las obligaciones que están sobre ella: confirmólas, por cuanto calló á ello el día que lo oyó.

16 Mas si las anulare después de haberlas oído, entonces ✝30.16 Lv. 5.1.él llevará el pecado de ella.

17 Estas son las ordenanzas que Jehová mandó á Moisés entre el varón y su mujer, entre el padre y su hija, durante su mocedad en casa de su padre.