Números 11

Eld från Herren

1 *Ps 78:21. Folket började klaga högljutt inför Herren hur illa de hade det. När Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. 2 Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. 3 *5 Mos 9:22. Platsen fick namnet Tabeera*11:3TabeeraBetyder "brand"., därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.

Folket klagar

4 *2 Mos 16:3, Ps 106:14f, 1 Kor 10:6. Den blandade hopen*11:4Den blandade hopenIcke-israeliter som följt med dem från Egypten (2 Mos 12:38). som följde dem greps av stort begär, och även Israels barn började gråta igen och sade: "Vem kan ge oss kött att äta? 5 Vi minns fisken som vi åt gratis i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. 6 Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."*11:6mannaHebr. man? betyder "vad?" (jfr 16:15). Se noter till 2 Mos 16:31.

7 *2 Mos 16:14, 31, Ps 78:24f. Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts.*11:7bdelliumhartsAromatisk kåda från arabiska halvön (se 1 Mos 2:12).8 Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. 9 När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.

10 Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. 11 Och Mose sade till Herren: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! 12 *5 Mos 1:31. Har jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: ’Bär dem i din famn så som vårdaren bär spädbarnet’, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? 13 Var ska jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! 14 Jag orkar inte bära hela folket själv, det är för tungt för mig. 15 Om det är så här du vill göra mot mig, döda mig då direkt om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se mitt elände!"

16 *2 Mos 18:25f. Då sade Herren till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och deras förmän. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17 Där ska jag då stiga ner och tala med dig, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De ska tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. 18 *2 Mos 19:10. Säg till folket: Helga er till i morgon, så ska ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem ska ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför ska nu Herren ge er kött att äta. 19 Ni ska få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, 20 utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ni har förkastat Herren, som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"

21 *2 Mos 12:37. Mose sade: "Sexhundratusen man till fots har jag omkring mig, och du säger: Jag ska ge dem kött att äta under en månad! 22 Finns det får och kor att slakta så att det räcker åt dem? Eller ska alla fiskar i havet fångas så att det räcker åt dem?" 23 *Jes 50:2, 59:1.Herren svarade Mose: "Är Herrens arm för kort? Nu ska du få se om det jag har sagt ska hända dig eller inte."

24 Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. 25 Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. När Anden nu vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

26 Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Även över dem vilade Anden, för de var bland de uppskrivna men hade inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27 Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." 28 *2 Mos 24:13. Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" 29 Men Mose sade till honom: "Ivrar du för mig? Om ändå hela Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" 30 Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

Herren sänder vaktlar

31 *2 Mos 16:13, Ps 78:26f. Och en stormvind gick ut från Herren. Den förde med sig vaktlar*11:31vaktlarLiten fasanfågel som varje vår passerar regionen på sin väg från Afrika till Europa. De fångas än i dag i tusental av egyptiska bönder med nät varje år. från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar*11:31en dagsresa … två alnarEtt par mil och ungefär en meter. över marken.

32 Folket gick då hela den dagen och natten och nästa dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer*11:32tio homerMotsvarar ca 2 200 liter., och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.

33 Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket och Herren slog dem med en mycket svår plåga. 34 Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava*11:34Kibrot-HattaavaBetyder "begärsgravarna"., eftersom man där begravde dem av folket som hade gripits av begär.

35 Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

1 Y ✝11.1 Dt. 9.22.ACONTECIÓ que el pueblo se quejó á oídos de Jehová: y oyólo Jehová, y ✝11.1 Lv. 10.2. cp. 16.35. Sal. 78.21.enardecióse su furor, y encendióse en ellos fuego de Jehová y consumió el un cabo del campo.

2 Entonces el pueblo dió voces á Moisés, y Moisés ✝11.2 Gn. 20.17.oró á Jehová, y soterróse el fuego.

3 Y llamó á aquel lugar *11.3 Incendio.Taberah; porque el fuego de Jehová se encendió en ellos.

4 Y ✝11.4 Ex. 12.38.el vulgo que había en medio tuvo un vivo deseo, y volvieron, y aun lloraron los hijos de Israel, y dijeron: ✝11.4 Sal. 106.14.¡Quién nos diera á comer carne!

5 ✝ 11.5 Ex. 16.3. Nos acordamos del pescado que comíamos en Egipto de balde, de los cohombros, y de los melones, y de los puerros, y de las cebollas, y de los ajos:

6 Y ahora nuestra alma se seca; que nada sino maná ven nuestros ojos.

7 Y ✝11.7 Ex. 16.14,31.era el maná como semilla de culantro, y su color como color de ✝11.7 Gn. 2.12.bdelio.

8 Derramábase el pueblo, y recogían, y molían en molinos, ó majaban en morteros, y lo cocían en caldera, ó hacían de él tortas: y ✝11.8 Ex. 16.31.su sabor era como sabor de aceite nuevo.

9 ✝ 11.9 Ex. 16.13,14. Y cuando descendía el rocío sobre el real de noche, el maná descendía de sobre él.

10 Y oyó Moisés al pueblo, que lloraba por sus familias, cada uno á la puerta de su tienda: y el furor de Jehová se encendió en gran manera; también pareció mal á Moisés.

11 Y dijo Moisés á Jehová: ✝11.11 Dt. 1.12.¿Por qué has hecho mal á tu siervo? ¿y por qué no he hallado gracia en tus ojos, que has puesto la carga de todo este pueblo sobre mí?

12 ¿Concebí yo á todo este pueblo? ¿engendrélo yo, para que me digas: ✝11.12 Is. 40.11.Llévalo en tu seno, como ✝11.12 Is. 49.23. 1 Ts. 2.7.lleva la que cría al que mama, á la tierra de la cual ✝11.12 Gn. 50.24. Ex. 13.5.juraste á sus padres?

13 ✝ 11.13 Mt. 15.33. Mr. 8.4. Jn. 6.7,9. ¿De dónde tengo yo carne para dar á todo este pueblo? porque lloran á mí, diciendo: Danos carne que comamos.

14 ✝ 11.14 Ex. 18.18. No puedo yo solo soportar á todo este pueblo, que me es pesado en demasía.

15 Y si así lo haces tú conmigo, ✝11.15 1 R. 19.4. Jon. 4.3.yo te ruego que me des muerte, si he hallado gracia en tus ojos; y que yo ✝11.15 Sof. 3.15.no vea mi mal.

16 Entonces Jehová dijo á Moisés: Júntame ✝11.16 Ex. 24.1,9.setenta varones de los ancianos de Israel, que tú sabes que son ancianos del pueblo y sus ✝11.16 Dt. 1.15 y 16.18, etc.principales; y tráelos á la puerta del tabernáculo del testimonio, y esperen allí contigo.

17 Y ✝11.17 Gn. 11.5 y 18.21. Ex. 3.8 y 19.20.yo descenderé y hablaré allí contigo; y ✝11.17 1 S. 10.6,10. 2 R. 2.15.tomaré del espíritu que está en ti, y pondré en ellos; y llevarán contigo la ✝11.17 Ex. 18.22.carga del pueblo, y no la llevarás tú solo.

1 Los ancianos profetizan.

2 Las codornices.

18 Empero dirás ✝11.18 Ex. 19.10.al pueblo: Santificaos para mañana, y comeréis carne: pues que habéis llorado en oídos de Jehová, diciendo: ¡Quién nos diera á comer carne! ¡cierto mejor nos iba en Egipto! Jehová, pues, os dará carne, y comeréis.

19 No comeréis un día, ni dos días, ni cinco días, ni diez días, ni veinte días;

20 Sino hasta un mes de tiempo, ✝11.20 Sal. 78.29,30 y 106.15.hasta que os salga por las narices, y os sea en aborrecimiento: por cuanto menospreciasteis á Jehová que está en medio de vosotros, y llorasteis delante de él, diciendo: ✝11.20 cp. 21.5.¿Para qué salimos acá de Egipto?

21 Entonces dijo ✝11.21 Ex. 12.37 y 38.26. cp. 1.46Moisés: Seiscientos mil de á pie es el pueblo en medio del cual yo estoy; y tú dices: Les daré carne, y comerán el tiempo de un mes.

22 ¿Se han de degollar para ellos ovejas y bueyes que les basten? ¿ó se juntarán para ellos todos los peces de la mar para que tengan abasto?

23 Entonces Jehová respondió á Moisés: ✝11.23 Is. 50.2 y 59.1.¿Hase acortado la mano de Jehová? ahora ✝11.23 cp. 23.19. Ez. 12.25 y 24.14.verás si te sucede mi dicho, ó no.

24 Y salió Moisés, ✝11.24 ver. 16y dijo al pueblo las palabras de Jehová: y juntó los setenta varones de los ancianos del pueblo, é hízolos estar alrededor del tabernáculo.

25 Entonces ✝11.25 ver. 17Jehová descendió en la nube, y hablóle; y tomó del espíritu que estaba en él, y púsolo en los setenta varones ancianos; y fué que, cuando posó sobre ellos el espíritu, profetizaron, y no cesaron.

26 Y habían quedado en el campo dos varones, llamado el uno Eldad y el otro Medad, sobre los cuales también reposó el espíritu: estaban estos entre los escritos, mas ✝11.26 1 S. 20.26.no habían salido al tabernáculo; y profetizaron en el campo.

27 Y corrió un mozo, y dió aviso á Moisés, y dijo: Eldad y Medad profetizan en el campo.

28 Entonces respondió ✝11.28 cp. 13.9,17. Ex. 24.13.Josué hijo de Nun, ministro de Moisés, uno de sus mancebos, y dijo: Señor mío Moisés, ✝11.28 Mr. 9.38. Lc. 9.49.impídelos.

29 Y Moisés le respondió: ¿Tienes tú celos por mí? mas ✝11.29 1 Co. 14.5.ojalá que todo el pueblo de Jehová fuesen profetas, que Jehová pusiera su espíritu sobre ellos.

30 Y recogióse Moisés al campo, él y los ancianos de Israel.

31 ✝ 11.31 Ex. 16.13. Sal. 78.26,27,28 y 105.40. Y salió un viento de Jehová, y trajo codornices de la mar, y dejólas sobre el real, un día de camino de la una parte, y un día de camino de la otra, en derredor del campo, y casi dos codos sobre la haz de la tierra.

32 Entonces el pueblo estuvo levantado todo aquel día, y toda la noche, y todo el día siguiente, y recogiéronse codornices: el que menos, recogió diez ✝11.32 Ex. 16.16,32,33,36. Ez. 45.11.montones; y las tendieron para sí á lo largo en derredor del campo.

33 ✝ 11.33 Sal. 78.30,31. Aun estaba la carne entre los dientes de ellos, antes que fuese mascada, cuando el furor de Jehová se encendió en el pueblo, é hirió Jehová al pueblo con una muy grande plaga.

34 Y llamó el nombre de aquel lugar *11.34 Sepulcros de cocupiscencia. Dt. 9.22.Kibroth-hattaavah, por cuanto allí sepultaron al pueblo codicioso.

35 ✝ 11.35 cp. 33.17. De Kibroth-hattaavah movió el pueblo á Haseroth, y pararon en Haseroth.