Números 5

Om lägrets renhet

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 *3 Mos 13:46, 15:2f, 21:1. "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning*5:2spetälsk … har flytningRegler för detta beskrivs i 3 Mos kap 13-15. och var och en som blivit oren genom en död kropp*5:2oren genom en död kroppSe 3 Mos 11:25f (döda djur) och 4 Mos 19:11f (människolik). Orenhet är inte synd i moralisk mening, utan ett rituellt och delvis hygieniskt begrepp. Den som hade förlorat en närstående hade en moralisk plikt att begrava sin döda och därmed bli oren (men jfr 3 Mos 21:1).. 3 *5 Mos 23:14. En sådan, vare sig man eller kvinna, ska ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger där jag bor mitt ibland dem."

4 Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

Ersättningsplikt

5 Herren talade till Mose. Han sade: 6 *3 Mos 5:15f, 6:2f. "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och drar på sig skuld, 7 ska han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta ska han ge till den som han har gjort orätt emot.

8 Men om den drabbade inte har någon nära släkting som kan ta emot gottgörelsen, ska ersättningen ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge*5:8försoningsbaggeEtt skuldoffer som beskrivs i 3 Mos 6:6. med vilken försoning bringas för den skyldige. 9 *2 Mos 29:28, 3 Mos 10:13f. Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen ska tillhöra honom. 10 De heliga gåvor som var och en ger tillhör honom. Vad någon ger åt prästen tillhör honom."

Om otrohet och svartsjuka

11 Herren talade till Mose. Han sade: 12 "Säg till Israels barn: Det kan hända att en mans hustru kommer på avvägar och är otrogen mot sin man, 13 genom att någon annan ligger med henne och har sädesuttömning. Hennes man har inte sett något, och hon håller det hemligt att hon blivit orenad. Det finns inget vittne mot henne, och hon har inte blivit tagen på bar gärning. 14 Om han då drabbas av svartsjukans ande och misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om han drabbas av svartsjukans ande och misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, 15 *3 Mos 5:11. då ska mannen föra sin hustru till prästen och bära fram en tiondels efa kornmjöl*5:15en tiondels efa kornmjöl Ca 2,2 liter. som offer för henne. Men han ska inte hälla någon olja eller lägga någon rökelse på offret, för det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer som ska påminna om en missgärning.

16 Och prästen ska föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. 17 Han ska ta heligt vatten i ett lerkärl och ta lite av stoftet från tabernaklets golv och lägga i vattnet. 18 Prästen ska ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret i hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand ska prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

19 Därefter ska prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så ska du inte ta skada av det bittra förbannelsebringande vattnet. 20 Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig" 21 – prästen ska nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: – "så ska Herren göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren ska låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, 22 och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan ska säga: "Amen, amen."

23 Sedan ska prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. 24 Och han ska ge kvinnan att dricka av det bittra förbannelsebringande vattnet, och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i henne och orsaka bitter smärta. 25 Prästen ska ta misstankeoffret ur kvinnans hand och lyfta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. 26 Och prästen ska ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret. Därefter ska han ge kvinnan vattnet att dricka.

27 När han har gett henne vattnet att dricka, ska detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om kvinnan inte har låtit orena sig utan är ren, ska inget skada henne och hon ska kunna bli havande.

29 Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig 30 eller när svartsjukans ande drabbar en man så att han misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen ska göra med henne allt som denna lag påbjuder. 31 Så ska mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."

1 Y JEHOVÁ habló á Moisés, diciendo:

2 Manda á los hijos de Israel que echen del campo á todo ✝5.2 Lv. 13.3,46. cp. 12.14leproso, y á todos los que padecen ✝5.2 Lv. 15.2.flujo de semen, y á todo contaminado sobre ✝5.2 Lv. 21.1. cp. 9.6,10 y 19.11,13 y 31.19.muerto:

3 Así hombres como mujeres echaréis, ✝5.3 Lv. 4.12.fuera del campo los echaréis; porque no contaminen el campo de aquellos ✝5.3 Lv. 26.11,12.entre los cuales yo habito.

4 E hiciéronlo así los hijos de Israel, que los echaron fuera del campo: como Jehová dijo á Moisés, así lo hicieron los hijos de Israel.

5 Además habló Jehová á Moisés, diciendo:

6 Habla á los hijos de Israel: ✝5.6 Lv. 6.2,3.El hombre ó la mujer que cometiere alguno de todos los pecados de los hombres, haciendo prevaricación contra Jehová, y delinquiere aquella persona;

7 ✝ 5.7 Lv. 5.5 y 16.21 y 26.40. Jos. 7.19. Confesarán su pecado que cometieron, ✝5.7 Lv. 6.5.y compensarán su ofensa enteramente, y añadirán su quinto sobre ello, y lo darán á aquel contra quien pecaron.

1 Ley sobre

2 los celos.

8 Y si aquel hombre no tuviere pariente al cual sea resarcida la ofensa, daráse la indemnización del agravio á Jehová, al sacerdote, ✝5.8 Lv. 6.6,7.a más del carnero de las expiaciones, con el cual hará expiación por él.

9 ✝ 5.9 Ex. 29.28. Lv. 6.17,18,26 y 7.6,7,9,10,14. cp. 18.19 . Dt. 18.3,4. Ez. 44.29,30.Y toda ofrenda de todas las cosas santas que los hijos de Israel presentaren al sacerdote, suya será.

10 Y lo santificado de cualquiera será suyo: asimismo lo que cualquiera diere al sacerdote, ✝5.10 Lv. 10.12,13.suyo será.

11 Y Jehová habló á Moisés, diciendo:

12 Habla á los hijos de Israel, y diles: Cuando la mujer de alguno se desmandare, é hiciere traición contra él,

13 Que alguno se hubiere echado con ella en carnal ayuntamiento, y su marido no lo hubiese visto por haberse ella contaminado ocultamente, ni hubiere testigo contra ella, ni ella hubiere sido cogida en el acto;

14 Si viniere sobre él espíritu de celo, y tuviere celos de su mujer, habiéndose ella contaminado; ó viniere sobre él espíritu de celo, y tuviere celos de su mujer, no habiéndose ella contaminado;

15 Entonces el marido traerá su mujer al sacerdote, y traerá su ofrenda con ella, la décima de un epha de harina de cebada; ✝5.15 Lv. 2.1,15 y 5.11.no echará sobre ella aceite, ni pondrá sobre ella incienso: porque es presente de celos, presente de recordación, ✝5.15 1 R. 17.18. Ez. 29.16.que trae en memoria pecado.

16 Y el sacerdote la hará acercar, y la hará poner delante de Jehová.

17 Luego tomará el sacerdote del agua santa en un vaso de barro: tomará también el sacerdote del polvo que hubiere en el suelo del tabernáculo, y echarálo en el agua.

18 Y hará el sacerdote estar en pie á la mujer delante de Jehová, y descubrirá la cabeza de la mujer, y pondrá sobre sus manos el presente de la recordación, que es el presente de celos: y el sacerdote tendrá en la mano las aguas amargas que acarrean maldición.

19 Y el sacerdote la conjurará, y le dirá: Si ninguno hubiere dormido contigo, y si no te has apartado de tu marido á inmundicia, libre seas de estas aguas amargas que traen maldición:

20 Mas si te has descarriado de tu marido, y te has amancillado, y alguno hubiere tenido coito contigo, fuera de tu marido:

21 (El sacerdote conjurará á la mujer ✝5.21 Jos. 6.26. 1 S. 14.24. Neh. 10.29.con juramento de maldición, y dirá á la ✝5.21 Jer. 29.22.mujer): Jehová te dé en maldición y en conjuración en medio de tu pueblo, haciendo Jehová á tu muslo que caiga, y á tu vientre que se te hinche;

22 Y estas aguas que dan maldición ✝5.22 Sal. 109.18.entren en tus entrañas, y hagan hinchar tu vientre, y caer tu muslo. ✝5.22 Dt. 27.15-26.Y la mujer dirá: Amén, amén.

23 Y el sacerdote escribirá estas maldiciones en un libro, y las borrará con las aguas amargas:

24 Y dará á beber á la mujer las aguas amargas que traen maldición; y las aguas que obran maldición entrarán en ella por amargas.

25 Después tomará el sacerdote de la mano de la mujer el presente de los celos, y ✝5.25 Ex. 29.24.mecerálo delante de Jehová, y lo ofrecerá delante del altar:

26 ✝ 5.26 Lv. 2.2,9 y 5.12. Y tomará el sacerdote un puñado del presente, en memoria de ella, y lo quemará sobre el altar, y después dará á beber las aguas á la mujer.

27 Darále pues á beber las aguas; y será, que si fuere inmunda y hubiere hecho traición contra su marido, las aguas que obran maldición entrarán en ella en amargura, y su vientre se hinchará, y caerá su muslo; ✝5.27 Dt. 28.37. Jer. 24.9 y 29.18,22 y 42.18 y 44.12. Zac. 8.13.y la mujer será por maldición en medio de su pueblo.

28 Mas si la mujer no fuere inmunda, sino que estuviere limpia, ella será libre, y será fecunda.

29 Esta es la ley de los celos, ✝5.29 vers. 19,20cuando la mujer hiciere traición á su marido, y se amancillare;

30 O del marido, sobre el cual pasare espíritu de celo, y tuviere celos de su mujer: presentarála entonces delante de Jehová, y el sacerdote ejecutará en ella toda esta ley.

1 Ley del

2 Nazareato.

31 Y aquel varón será libre de iniquidad, ✝5.31 Lv. 20.17,19. cp. 9.13.y la mujer llevará su pecado.