Ester 8

Judarna får försvara sig

1 *Est 2:7, 15, 20, 7:6. Samma dag gav kung Ahasveros till drottning Ester det hus som hade tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, för Ester hade berättat vad han betydde för henne. 2 *Est 3:10. Kungen tog av sig signetringen, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den till Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.

3 Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan som han hade tänkt ut mot judarna. 4 *Est 4:11, 5:2. Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen. 5 *Est 3:12f. Hon sade: "Om kungen finner för gott, och om jag funnit nåd inför honom och det är rimligt inför kungen och om jag är till behag för honom, låt då en skrivelse gå ut för att återkalla breven med den plan som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev att förgöra judarna i kungens alla provinser. 6 *Est 7:4, Hos 11:8. Hur skulle jag klara av att se den olycka som annars drabbar mitt folk? Ja, hur skulle jag klara att se mina landsmän förgöras?"

7 Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: "Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han hängts på en påle därför att han ville bära hand på judarna. 8 *Est 1:19, Dan 6:8, 15, 17. Skriv nu ni i kungens namn en skrivelse om judarna så som ni finner lämpligt, och förse den med kungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i kungens namn och försedd med kungens sigill kan inte återkallas."

9 *Est 1:22, 3:12f. Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden*8:9den tjugotredje dagen i tredje månadenI Xerxes tolfte regeringsår, dvs 25 juni 474 f Kr, sjuttio dagar efter den första skrivelsen., månaden Sivan, tillkallades kungens skrivare och en skrivelse utfärdades helt enligt Mordokajs befallning till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, hundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk. 10 Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.

Därefter sände han breven med kurirer till häst, ridande på springare från kungens egna stall. 11 I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sina liv och förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror i varje folk och provins som angrep dem, även barn och kvinnor*8:11även barn och kvinnorAntingen judarnas familjer eller angriparnas familjer., och att ta deras egendom som byte. 12 På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar.*3:13trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar7 mars 473 f Kr (jfr 8:12).13 *Est 3:14f, 9:1f. En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender. 14 På kungens befallning gav sig kurirerna i väg på de kungliga springarna i stor brådska, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg.

15 Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig skrud av purpurrött och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa jublade man och var glad. 16 För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära. 17 *2 Krön 17:10, 28:15, Est 4:3, 9:19, 27. I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet utgav sig för att vara judar*8:17utgav sig för att vara judarAnnan översättning (så Septuaginta): "blev judar"., eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.

1 EL MISMO día dió el rey Assuero á la reina Esther la casa de Amán enemigo de los Judíos; y Mardochêo vino delante del rey, porque Esther le declaró ✝8.1 cp. 2.7,10,15,20.lo que era respecto de ella.

2 Y quitóse el rey ✝8.2 cp. 3.10.su anillo que había vuelto á tomar de Aman, y diólo á Mardochêo. Y Esther puso á Mardochêo sobre la casa de Amán.

1 Edicto del rey Assuero

2 en favor de los Judíos.

3 Volvió luego Esther á hablar delante del rey, y echóse á sus pies, llorando y rogándole que hiciese nula la maldad de Amán Agageo, y su designio que había formado contra los Judíos.

4 ✝ 8.4 cp. 4.11 y 5.2. Entonces extendió el rey á Esther el cetro de oro, y Esther se levantó, y púsose en pie delante del rey.

5 Y dijo: Si place al rey, y si he hallado gracia delante de él, y si la cosa es recta delante del rey, y agradable yo en sus ojos, sea escrito para revocar las letras del designio de Amán hijo de Amadatha Agageo, que escribió para destruir á los Judíos que están en todas las provincias del rey.

6 Porque ¿cómo podré yo ver el mal que alcanzará á mi pueblo? ¿cómo podré yo ver la destrucción de mi nación?

7 Y respondió el rey Assuero á la reina Esther, y á Mardochêo Judío: ✝8.7 ver. 1He aquí yo he dado á Esther la casa de Amán, y á él han colgado en la horca, por cuanto extendió su mano contra los Judíos.

8 Escribid pues vosotros á los Judíos como bien os pareciere ✝8.8 cp. 3.12.en el nombre del rey, y sellad lo con el anillo del rey; porque la escritura que se escribe en nombre del rey, y se sella con el anillo del rey, ✝8.8 cp. 1.19.no es para revocarla.

9 ✝ 8.9 cp. 3.12. Entonces fueron llamados los escribanos del rey en el mes tercero, que es Siván, á veintitrés del mismo; y escribióse conforme á todo lo que mandó Mardochêo, á los Judíos, y á los ✝8.9 Esd. 8.36.sátrapas, y á los capitanes, y á los príncipes de las provincias que había ✝8.9 cp. 1.1.desde la India hasta la Ethiopía, ciento veintisiete provincias; á cada provincia según su escribir, y á cada pueblo conforme á su lengua, á los Judíos también conforme á su escritura y lengua.

10 ✝ 8.10 cp. 3.12,13. Y escribió en nombre del rey Assuero, y selló con el anillo del rey, y envió letras por correos de á caballo, montados en dromedarios, y en mulos hijos de yeguas;

11 Con intimación de que el rey concedía á los Judíos que estaban en todas las ciudades, que se juntasen y estuviesen á la defensa de su vida, prontos á destruir, y matar, y acabar con todo ejército de pueblo ó provincia que viniese contra ellos, ✝8.11 cp. 9.10,15,16.aun niños y mujeres, y su despojo para presa,

12 ✝ 8.12 cp. 3.13 y 9.1. En un mismo día en todas las provincias del rey Assuero, en el trece del mes duodécimo, que es el mes de Adar.

13 ✝ 8.13 cp. 3.14,15. La copia de la escritura que había de darse por ordenanza en cada provincia, para que fuese manifiesta á todos los pueblos, decía que los Judíos estuviesen apercibidos para aquel día, para vengarse de sus enemigos.

14 Los correos pues, cabalgando en dromedarios y en mulos, salieron apresurados y constreñidos por el mandamiento del rey: y la ley fué dada en Susán capital del reino.

15 Y salió Mardochêo de delante del rey con ✝8.15 Gn. 41.42. Dn. 5.29.vestido real de ✝8.15 cp. 1.6.cárdeno y blanco, y una gran corona de oro, y un manto de lino y púrpura: y ✝8.15 cp. 3.15.la ciudad de Susán se alegró y regocijó.

16 Los Judíos tuvieron luz y alegría, y gozo y honra.

17 Y en cada provincia y en cada ciudad donde llegó el mandamiento del rey, los Judíos tuvieron alegría y gozo, banquete y ✝8.17 cp. 9.19,22.día de placer. Y muchos de los pueblos de la tierra se hacían Judíos, porque ✝8.17 Dt. 2.25. cp. 9.2el temor de los Judíos había caído sobre ellos.