Ester 9

Judarnas hämnd

1 *Est 3:13. På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats få makt över dem, men nu blev det tvärtom så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, för alla folk hade gripits av fruktan för dem. 3 Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, för de hade gripits av fruktan för Mordokaj. 4 *Est 10:3. Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinserna eftersom denne Mordokaj blev allt mäktigare. 5 Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och nergjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. 6 I Susas borg dödade och nergjorde judarna femhundra män. 7 Parsandata, Dalfon, Aspata, 8 Porata, Adalja, Aridata, 9 Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 10 de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.

11 Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susas borg. 12 *Est 5:3, 6, 7:2. Då sade kungen till drottning Ester: "I Susas borg har judarna dödat och förgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i kungens andra provinser? Vad är nu din önskan? Den ska beviljas. Och vad mer är din begäran? Den ska uppfyllas." 13 Ester svarade: "Om kungen finner för gott, låt då judarna i Susa även i morgon handla efter förordningen för i dag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." 14 Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susa och Hamans tio söner blev upphängda. 15 Judarna i Susa samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susa. Men de avstod från plundring.

16 De andra judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sina liv och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. 17 Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar*9:17trettonde dagen i månaden Adar7 mars 473 f Kr (jfr 8:12).. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. 18 Judarna i Susa hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. 19 Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid då man sänder matgåvor till varandra.

Purimfesten

20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och fjärran. 21 Han fastställde att de år efter år skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, 22 alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras sorg vändes i glädje och deras bedrövelse i fest. Därför skulle de fira dem som dagar av fest och glädje och sända matgåvor till varandra och ge gåvor till de fattiga.

23 Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. 24 *Est 3:7. Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. 25 Men när saken kom upp inför kungen*9:25närsaken kom upp inför kungenAnnan översättning: "när hon (Ester) kom inför kungen"., befallde han genom en skrivelse*9:25genom en skrivelseSe 8:8. Annan översättning: "trots sin (tidigare) skrivelse" (se 3:12). att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen.

26 Därför kallades dessa dagar purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i brevet och vad de själva sett och vad som skett med dem, 27 antog och fastställde judarna en orubblig sed: de själva och deras efterkommande och alla som anslöt sig till dem skulle år efter år fira dessa båda dagar, så som det var föreskrivet och på deras bestämda tid. 28 Dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

29 Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. 30 Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de hundratjugosju provinserna i Ahasveros rike 31 för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och som de fastställde för sig själva och sina efterkommande, med regler om fasta och sorgerop. 32 Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.

1 Y ✝9.1 cp. 8.12.EN el mes duodécimo y que es el mes de Adar, á trece del mismo, en el que tocaba se ejecutase ✝9.1 cp. 3.13.el mandamiento del rey y su ley, el mismo día en que esperaban los enemigos de los Judíos enseñorearse de ellos, fué lo contrario; porque los Judíos se enseñorearon de los que los aborrecían.

2 Los Judíos ✝9.2 cp. 8.11.se juntaron en sus ciudades en todas las provincias del rey Assuero, para meter mano sobre los que habían procurado su mal: y nadie se puso delante de ellos, porque ✝9.2 cp. 8.17.el temor de ellos había caído sobre todos los pueblos.

1 Los Judíos triunfan de sus

2 enemigos en todo el reino.

3 Y todos los príncipes de las provincias, y los virreyes, y capitanes, y oficiales del rey, ensalzaban á los Judíos; porque el temor de Mardochêo había caído sobre ellos.

4 Porque Mardochêo era grande en la casa del rey, y su fama iba por todas las provincias; pues el varón Mardochêo iba engrandeciéndose.

5 E hirieron los Judíos á todos sus enemigos con plaga de espada, y de mortandad, y de perdición; é hicieron en sus enemigos á su voluntad.

6 Y en Susán capital del reino, mataron y destruyeron los Judíos á quinientos hombres.

7 Mataron entonces á Phorsandatha, y á Dalphón, y á Asphatha,

8 Y á Phoratha y á Ahalía, y á Aridatha,

9 Y á Pharmastha, y á Arisai, y á Aridai, y á Vaizatha,

10 ✝ 9.10 cp. 5.11. Diez hijos de Amán hijo de Amadatha, enemigo de los Judíos: ✝9.10 vers. 15,16. cp. 8.11.mas en la presa no metieron su mano.

11 El mismo día vino la cuenta de los muertos en Susán residencia regia, delante del rey.

12 Y dijo el rey á la reina Esther: En Susán, capital del reino, han muerto los Judíos y destruído quinientos hombres, y á diez hijos de Amán; ¿qué habrán hecho en las otras provincias del rey? ✝9.12 cp. 5.6.¿Cuál pues es tu petición, y te será concedida? ¿o qué más es tu demanda, y será hecho?

13 Y respondió Esther: Si place al rey, ✝9.13 ver. 15. cp. 8.11.concedase también mañana á los Judíos en Susán, que hagan conforme á la ley de hoy; y que cuelguen en la horca á los diez hijos de Amán.

14 Y mandó el rey que se hiciese así: y dióse la orden en Susán, y colgaron á los diez hijos de Amán.

15 Y los Judíos que estaban en Susán, ✝9.15 ver. 2se juntaron también el catorce del mes de Adar, y mataron en Susán trescientos hombres: mas ✝9.15 ver. 10en la presa no metieron su mano.

16 En cuanto á los otros Judíos que estaban en las provincias del rey, también se juntaron y pusiéronse en defensa de su vida, y tuvieron reposo de sus enemigos, y mataron de sus contrarios setenta y cinco mil; mas en la presa no metieron su mano.

17 En el día trece del mes de Adar fué esto; y reposaron en el día catorce del mismo, é hiciéronlo día de banquete y de alegría.

18 Mas los Judíos que estaban en Susán se juntaron en el ✝9.18 vers. 11,15trece y en el catorce del mismo mes; y al quince del mismo reposaron, é hicieron aquel día día de banquete y de regocijo.

19 Por tanto los Judíos aldeanos que habitan en las villas sin muro, hacen á los catorce del mes de Adar el día de alegría y de banquete, y ✝9.19 cp. 8.17.buen día, y de ✝9.19 ver. 22. Neh. 8.10,12. Ap. 11.10.enviar porciones cada uno á su vecino.

20 Y escribió Mardochêo estas cosas, y envió letras á todos los Judíos que estaban en todas las provincias del rey Assuero, cercanos y distantes,

21 Ordenándoles que celebrasen el día décimocuarto del mes de Adar, y el décimoquinto del mismo, cada un año.

22 Como días en que los Judíos tuvieron reposo de sus enemigos, y el mes que se les tornó de tristeza en alegría, y de luto en día bueno; que los hiciesen días de banquete y de gozo, y de ✝9.22 Neh. 8.10.enviar porciones cada uno á su vecino, y dádivas á los pobres.

23 Y los Judíos aceptaron hacer, según habían comenzado, lo que les escribió Mardochêo.

24 Porque Amán hijo de Amadatha, Agageo, enemigo de todos los Judíos, había ideado contra los Judíos para destruirlos, y ✝9.24 cp. 3.6,7.echó Pur, que quiere decir suerte, para consumirlos y acabar con ellos.

25 Mas como Esther vino á la presencia del rey, él intimó por carta: El perverso designio que aquél trazó contra los Judíos, recaiga sobre su cabeza; y cuélguenlo á él y á sus hijos en la horca.

1 La fiesta de Purim.

2 Grandeza de Mardochêo.

26 Por esto llamaron á estos días Purim, del nombre Pur. Por todas las palabras pues de ✝9.26 ver. 20esta carta, y por lo que ellos vieron sobre esto, y lo que llegó á su noticia,

27 Establecieron y tomaron los Judíos sobre sí, y sobre su simiente, y sobre todos los allegados á ellos, y no será traspasado, el celebrar ✝9.27 ver. 21estos dos días según está escrito en orden á ellos, y conforme á su tiempo cada un año;

28 Y que estos dos días serían en memoria, y celebrados en todas las naciones, y familias, y provincias, y ciudades. Estos días de Purim no pasarán de entre los Judíos, y la memoria de ellos no cesará de su simiente.

29 Y la reina Esther ✝9.29 cp. 2.15.hija de Abihail, y Mardochêo Judío, escribieron con toda eficacia, para confirmar esta ✝9.29 ver. 20. cp. 8.10.segunda carta de Purim.

30 Y envió Mardochêo letras á todos los Judíos, ✝9.30 cp. 1.1.a las ciento veintisiete provincias del rey Assuero, con palabras de paz y de verdad,

31 Para confirmar estos días de Purim en sus tiempos señalados, según les había constituído Mardochêo Judío y la reina Esther, y como habían ellos tomado sobre sí y sobre su simiente, para conmemorar el fin de ✝9.31 cp. 4.3,16.los ayunos y de su clamor.

32 Y el mandamiento de Esther confirmó estas palabras dadas acerca de Purim, y escribióse en el libro.