Juízes 21

Hustrur åt Benjamins barn

1 Israels män hade avlagt en ed i Mispa och sagt: "Ingen av oss ska ge sin dotter till hustru åt någon benjaminit." 2 *Dom 20:26. När folket nu kom till Betel, stannade de där till kvällen inför Guds ansikte. De brast ut i bitter gråt 3 och sade: "O, Herre, Israels Gud, varför har detta skett i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?" 4 Nästa dag steg folket upp tidigt och byggde där ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. 5 Israels barn sade: "Finns det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?" Man hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.

6 Israel kände medlidande med sin bror Benjamin och sade: "I dag har en hel stam blivit borthuggen från Israel. 7 Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Själva har vi ju svurit vid Herren att inte ge dem någon av våra döttrar till hustru." 8 *Dom 20:1f. Så de frågade: "Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?" Det visade sig att ingen från Jabesh i Gilead*21:8Jabesh i GileadOrt ca 8 mil åt nordost. Längre fram på god fot med Saul (1 Sam 11, 31:11f). hade kommit till lägret, till församlingen. 9 När folket mönstrades visade det sig nämligen att ingen av invånarna i Jabesh i Gilead var där.

10 Då sände församlingen dit 12 000 av de tappraste männen med denna befallning: "Gå och slå invånarna i Jabesh i Gilead med svärd, även kvinnor och barn. 11 *4 Mos 31:17. Så ska ni göra: Alla män liksom alla kvinnor som legat med någon man ska ni viga åt förintelse." 12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor som var jungfrur och inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Shilo i Kanaans land.

13 *Dom 20:47. Sedan sände hela församlingen ett budskap om fred till benjaminiterna som befann sig på Rimmons klippa. 14 Så vände Benjamin tillbaka, och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabesh i Gilead som man hade låtit leva. Men de var inte tillräckligt många för dem.

15 Folket kände medlidande med Benjamin, eftersom Herren hade gjort en lucka bland Israels stammar. 16 *Dom 20:48. De äldste i församlingen sade: "Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin." 17 De sade: "De som överlevt av Benjamin måste få sin besittning, så att inte en stam utplånas ur Israel. 18 Själva kan vi inte ge dem våra döttrar till hustrur, för Israels barn har svurit och sagt: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin."

19 Men så sade de: "Det brukar ju firas en Herrens högtid*21:19en Herrens högtidOklart vilken. Lövhyddohögtiden firades med glädje i samband med vinskörden (5 Mos 16:13f), men det kan också ha varit en lokal fest (9:27, 1 Sam 20:29). varje år i Shilo." Det ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Shekem och söder om Lebona. 20 De uppmanade Benjamins barn: "Gå dit och lägg er i bakhåll i vingårdarna. 21 När ni får se Shilos döttrar komma ut för att dansa*21:21dansaFörknippades med glädje till Guds ära (Ps 149:3, 2 Sam 6:5), inte minst bland kvinnor (2 Mos 15:20, Jer 31:4). sina danser ska ni komma fram ur vingårdarna, och var och en ska gripa sig en hustru bland Shilos döttrar. Sedan kan ni ta er hem till Benjamins land. 22 Om sedan deras fäder eller bröder kommer till oss och klagar, ska vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. Ni har ju inte själva gett era döttrar till dem, för i så fall hade ni dragit skuld över er."

23 Benjamins barn gjorde så. Var och en tog sig en hustru bland de dansande kvinnor som de rövade bort. Sedan vände de tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem. 24 Samtidigt begav sig Israels barn därifrån, var och en till sin stam och sin släkt. De drog bort därifrån, var och en till sin arvedel.

25 *Dom 17:6, 18:1. På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.

1 Y LOS ✝21.1 ver. 18. cp. 20.1.varones de Israel habían jurado en Mizpa, diciendo: Ninguno de nosotros dará su hija á los de Benjamín por mujer.

2 Y vino ✝21.2 cp. 20.18.el pueblo á la casa de Dios, y estuviéronse allí hasta la tarde delante de Dios; y alzando su voz hicieron gran llanto, y dijeron:

3 Oh Jehová Dios de Israel, ¿por qué ha sucedido esto en Israel, que falte hoy de Israel una tribu?

4 Y al día siguiente el pueblo se levantó de mañana, y ✝21.4 cp. 20.26. 2 S. 24.25.edificaron allí altar, y ofrecieron holocaustos y pacíficos.

5 Y dijeron los hijos de Israel: ¿Quién de todas las tribus de Israel no subió á la reunión cerca de Jehová? ✝21.5 cp. 5.23.Porque se había hecho gran juramento contra el que no subiese á Jehová en Mizpa, diciendo: Sufrirá muerte.

6 Y los hijos de Israel se arrepintieron á causa de Benjamín su hermano, y dijeron: Una tribu es hoy cortada de Israel.

7 ¿Qué haremos en cuanto á mujeres para los que han quedado? Nosotros hemos jurado por Jehová que no les hemos de dar nuestras hijas por mujeres.

8 Y dijeron: ¿Hay alguno de las tribus de Israel que no haya subido á Jehová en Mizpa? Y hallaron que ninguno de ✝21.8 1 S. 11.1 y 31.11,13. 2 S. 2.4,5 y 21.12. 1 Cr. 10.11.Jabes-galaad había venido al campo á la reunión:

9 Porque el pueblo fué contado, y no hubo allí varón de los moradores de Jabes-galaad.

1 Restauración de la

2 tribu de Benjamín.

10 Entonces la congregación envió allá doce mil hombres de los más valientes, y mandáronles, diciendo: ✝21.10 ver. 5. 1 S. 11.7.Id y poned á cuchillo á los moradores de Jabes-galaad, y las mujeres y niños.

11 Mas haréis de esta manera: mataréis á ✝21.11 Nm. 31.17. Dt. 7.2.todo varón, y á toda mujer que hubiere conocido ayuntamiento de varón.

12 Y hallaron de los moradores de Jabes-galaad cuatrocientas doncellas que no habían conocido hombre en ayuntamiento de varón, y trajéronlas al campo en ✝21.12 ver. 2. Jos. 18.1.Silo, que es en la tierra de Canaán.

13 Toda la congregación envió luego á hablar á los hijos de Benjamín que ✝21.13 cp. 20.47.estaban en la peña de Rimmón, y ✝21.13 Dt. 20.10.llamáronlos en paz.

14 Y volvieron entonces los de Benjamín; y diéronles por mujeres las que habían guardado vivas de las mujeres de Jabes-galaad: mas no les bastaron éstas.

15 Y el pueblo tuvo dolor á causa de Benjamín, de que Jehová hubiese hecho mella en las tribus de Israel.

16 Entonces los ancianos de la congregación dijeron: ¿Qué haremos acerca de mujeres para los que han quedado? Porque el sexo de las mujeres había sido raído de Benjamín.

17 Y dijeron: La heredad de los que han escapado ha de ser lo que era de Benjamín, porque no sea una tribu raída de Israel.

18 Nosotros empero, no les podemos dar mujeres de nuestras hijas, ✝21.18 ver. 1. cp. 11.35.porque los hijos de Israel han jurado, diciendo: Maldito el que diere mujer á Benjamín.

19 Ahora bien, dijeron, he aquí cada un año hay solemnidad de Jehová en Silo, que está al aquilón de ✝21.19 cp. 20.31.Beth-el, y al lado oriental del camino que sube de Beth-el á Sichêm, y al mediodía de Lebona.

20 Y mandaron á los hijos de Benjamín, diciendo: Id, y poned emboscada en las viñas:

21 Y estad atentos: ✝21.21 Ex. 15.20. cp. 11.34. 1 S. 18.6 y 21.11 y 29.5.y cuando viereis salir la hijas de Silo á bailar en corros, vosotros saldréis de las viñas, y arrebataréis cada uno mujer para sí de las hijas de Silo, y os iréis á tierra de Benjamín:

22 Y cuando vinieren los padres de ellas ó sus hermanos á demandárnoslo, nosotros les diremos: Tened piedad de nosotros en lugar de ellos: pues que nosotros en la guerra no tomamos mujeres para todos: que vosotros no se las habéis dado, para que ahora seáis culpables.

23 Y los hijos de Benjamín lo hicieron así; pues tomaron mujeres conforme á su número, pillando de las que danzaban; y yéndose luego, tornáronse á su heredad, y ✝21.23 cp. 20.48.reedificaron las ciudades, y habitaron en ellas.

24 Entonces los hijos de Israel se fueron también de allí, cada uno á su tribu y á su familia, saliendo de allí cada uno á su heredad.

25 En ✝21.25 cp. 17.6.estos días no había rey en Israel: cada uno hacía lo recto delante de sus ojos.