Rute 1

Elimelek flyttar till Moabs land

1 På den tiden när domarna regerade blev det svält i landet. Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. 2 Mannen hette Elimelek,*1:2ElimelekBetyder "min Gud är kung". Sönernas namn kan översättas "sjuklig" och "bräcklig". hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. Familjen var efratiter*1:2efratiterEfrata var området där Betlehem låg (jfr 1 Mos 35:19, Rut 4:11, Mika 5:2). från Betlehem i Juda. De kom till Moabs land och stannade där.

3 Men Noomis man Elimelek dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. 4 Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa*1:4OrpaBetyder "hårman" (som en häst) eller "nacke" (jfr "styvnackad"). och den andra Rut.*1:4RutBetyder kanske "väninna" eller "frisk fläkt". 5 När de hade bott där ungefär tio år dog också de båda sönerna, Mahlon och Kiljon, och kvinnan blev ensam kvar, utan söner och utan man.

Återkomsten till Betlehem

6 Då bröt Noomi upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land*1:6tillbaka från Moabs landResan från Moab till Betlehem är ca 10-15 mil, en veckas vandring., för hon hade hört i Moabs land att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd. 7 Hon lämnade platsen där hon bott, och hennes båda sonhustrur följde med henne.

Men när de var på väg mot Juda land 8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: "Vänd om och gå hem igen, var och en till sin mors hus. 9 Må Herren visa godhet mot er, så som ni har gjort mot de döda och mot mig. Må Herren låta er finna trygghet, var och en i sin mans hus." Och hon kysste dem. Men de brast i gråt, 10 och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."

11 *5 Mos 25:5. Men Noomi svarade dem: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Har jag några fler söner*1:11fler sönerEnligt 5 Mos 25:5f hade änkor rätt att få sin försörjning garanterad genom att gifta sig med en bror till den döde mannen. i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12 Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag fortfarande har hopp, om jag så redan i natt gav mig åt en man och dessutom födde söner, 13 *Job 19:21. skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga in er och vara utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, för Herrens hand har drabbat mig."

14 Då brast de på nytt i gråt. Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut klamrade sig fast vid henne. 15 Noomi sade då: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar. Vänd tillbaka du också och följ din svägerska."

16 Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och i framtiden om något annat än döden skiljer mig från dig." 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne talade hon inte mer med henne om saken.

19 Så gick de båda tills de kom till Betlehem. När de nådde Betlehem kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Är det inte Noomi?" 20 *Ps 34:19f. Men hon sade till dem: "Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara*1:20Noomi ... MaraBetyder "ljuvlig" respektive "bitter"., för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. 21 *Job 1:21. Rik reste jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi? Herren har vittnat mot*1:21vittnat motAnnan översättning: "plågat". mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig."

22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började*1:22när kornskörden börjadeVid påsktiden i april (3 Mos 23:14)..

1 Y ACONTECIÓ en los días que ✝1.1 Jue. 2.16.gobernaban los jueces, que hubo hambre en la tierra. Y un varón de ✝1.1 Jue. 17.8.Beth-lehem de Judá, fué á peregrinar en los campos de Moab, él y su mujer, y dos hijos suyos.

2 El nombre de aquel varón era Elimelech, y el de su mujer Noemi; y los nombres de sus dos hijos eran, Mahalón y ✝1.2 Gn. 35.19.Chelión, Ephrateos de Beth-lehem de Judá. ✝1.2 Jue. 3.30.Llegaron pues á los campos de Moab, y asentaron allí.

3 Y murió Elimelech, marido de Noemi, y quedó ella con sus dos hijos;

1 Ruth la Moabita

2 y su suegra Noemi.

4 Los cuales tomaron para sí mujeres de Moab, el nombre de la una Orpha, y el nombre de la otra Ruth; y habitaron allí unos diez años.

5 Y murieron también los dos, Mahalón y Chelión, quedando así la mujer desamparada de sus dos hijos y de su marido.

6 Entonces se levantó con sus nueras, y volvióse de los campos de Moab: porque oyó en el campo de Moab que Jehová había ✝1.6 Ex. 3.16.visitado á su pueblo ✝1.6 Sal. 132.15.para darles pan.

7 Salió pues del lugar donde había estado, y con ella sus dos nueras, y comenzaron á caminar para volverse á la tierra de Judá.

8 Y Noemi dijo á sus dos nueras: Andad, volveos cada una á la casa de su madre: ✝1.8 Jos. 2.12,14. Jue. 1.24.Jehová haga con vosotras misericordia, como la habéis hecho con ✝1.8 ver. 5. cp. 2.20.los muertos y conmigo.

9 Déos Jehová que halléis ✝1.9 cp. 3.1.descanso, cada una en casa de su marido: besólas luego, y ellas lloraron á voz en grito.

10 Y dijéronle: Ciertamente nosotras volveremos contigo á tu pueblo.

11 Y Noemi respondió: Volveos, hijas mías: ¿para qué habéis de ir conmigo? ¿tengo yo más hijos en el vientre, ✝1.11 Gn. 38.11. Dt. 25.5.que puedan ser vuestros maridos?

12 Volveos, hijas mías, é idos; que yo ya soy vieja para ser para varón. Y aunque dijese: Esperanza tengo; y esta noche fuese con varón, y aun pariese hijos;

13 ¿Habíais vosotras de esperarlos hasta que fuesen grandes? ¿habías vosotras de quedaros sin casar por amor de ellos? No, hijas mías; que mayor amargura tengo yo que vosotras, pues ✝1.13 Job 19.21. Sal. 32.4 y 38.2 y 39.9,10.la mano de Jehová ha salido contra mí.

14 Mas ellas alzando otra vez su voz, lloraron: y Orpha besó á su suegra, mas Ruth ✝1.14 Pr. 17.17 y 18.24.se quedó con ella.

15 Y Noemi dijo: He aquí tu cuñada se ha vuelto á su pueblo y á sus dioses; ✝1.15 2 R. 2.2-6.vuélvete tú tras ella.

16 Y Ruth respondió: No me ruegues que te deje, y que me aparte de ti: porque donde quiera que tú fueres, iré yo; y donde quiera que vivieres, viviré. ✝1.16 cp. 2.11,12.Tu pueblo será mi pueblo, y tu Dios mi Dios.

17 Donde tú murieres, moriré yo, y allí seré sepultada: ✝1.17 1 S. 3.17 y 14.44 y 20.13. 2 S. 19.13. 2 R. 6.31.así me haga Jehová, y así me dé, que sólo la muerte hará separación entre mí y ti.

18 ✝ 1.18 Hch. 21.14. Y viendo Noemi que estaba tan resuelta á ir con ella, dejó de hablarle.

19 Anduvieron pues ellas dos hasta que llegaron á Beth-lehem: y aconteció que entrando en Beth-lehem, ✝1.19 Mt. 21.10.toda la ciudad se conmovió por razón de ellas, y decían: ¿No es ésta Noemi?

20 Y ella les respondiá: No me llaméis *1.20 Esto es, Placentera.Noemi, sino llamadme *1.20 Esto es, Amarga.Mara: porque en grande amargura me ha puesto el ✝1.20 Job 27.2.Todopoderoso.

21 Yo me fuí llena, ✝1.21 Job 1.21.mas vacía me ha vuelto Jehová. ¿Por qué me llamaréis Noemi, ya que Jehová ha dado testimonio contra mí, y el Todopoderoso me ha afligido?

22 Así volvió Noemi y Ruth Moabita su nuera con ella; volvió de los campos de Moab, y llegaron á Beth-lehem ✝1.22 cp. 2.23. 2 S. 21.9.en el principio de la siega de las cebadas.