1 Samuel 24

David och Saul i grottan

1 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis*24:1En-GediVälkänd oas på Döda havets västra strand. Längre upp i bergen finns många grottor och gömställen. bergfästen. 2 *1 Sam 23:27f. När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. 3 *1 Sam 26:2. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. 4 *Dom 3:24. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.

Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 *1 Sam 26:8. Davids män sade till honom: "Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel*24:5en flik på Sauls mantelEn symbol för kungamakten.. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 *2 Sam 1:14f. Han sade till sina män: "Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde*24:7HERRENS smordeDen som var smord av Herren stod under hans beskydd (Ps 105:15)., att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde." 8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.

Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 9 Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och kung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet*24:12i sinnetOrdagrant: "i min hand". och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 *3 Mos 19:18, Rom 12:19, 1 Petr 2:23.Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.

15 *1 Sam 26:20. Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,*24:15En död hundVanligt uttryck för ödmjukhet (t ex i 2 Sam 9:8 och de egyptiska Amarnabreven). en enda loppa! 16 *Ps 43:1.Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand."

17 *1 Sam 26:17. När David hade sagt detta sade Saul: "Är det din röst, min son David?" Och Saul brast i gråt 18 och sade till David: "Du är mer rättfärdig än jag*24:18Du är mer rättfärdig än jagAnnan översättning: "Du har rätt och inte jag"., för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. 19 *1 Sam 26:21. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 *1 Sam 23:17. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande*24:22inte utrotar mina efterkommandeEn vanlig försiktighetsåtgärd för grymma nyblivna regenter var att utplåna den tidigare dynastin (jfr Dom 9:5, 2 Kung 10:6). och inte utplånar mitt namn ur min fars hus."

23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.

1 ENTONCES David subió de allí, y habitó en los parajes fuertes en ✝24.1 Jos. 15.62.Engaddi.

2 Y como Saúl volvió de los Filisteos, diéronle aviso diciendo: He aquí que David está en el desierto de Engaddi.

3 Y tomando Saúl tres mil hombres escogidos de todo Israel, fué en busca de David y de los suyos, por las cumbres de los peñascos de las cabras monteses.

4 Y como llegó á una ✝24.4 Nm. 32.16.majada de ovejas en el camino, donde había una cueva, entró Saúl en ✝24.4 Jue. 3.24.ella á cubrir sus pies: ✝24.4 Sal. 57. tít. y 142. tít.y David y los suyos estaban á los lados de la cueva.

5 ✝ 24.5 cp. 26.8. Entonces los de David le dijeron: He aquí el día que te ha dicho Jehová: He aquí que entrego tu enemigo en tus manos, y harás con él como te pareciere. Y levantóse David, y calladamente cortó la orilla del manto de Saúl.

1 David perdona

2 la vida de Saúl.

6 Después de lo cual ✝24.6 2 S. 24.10.el corazón de David le golpeaba, porque había cortado la orilla del manto de Saúl.

7 Y dijo á los suyos: Jehová me guarde de hacer tal cosa contra mi señor, ✝24.7 ver. 11. cp. 12.3.el ungido de Jehová, que yo extienda mi mano contra él; porque es el ungido de Jehová.

8 Así quebrantó David á los suyos con palabras, y no les permitió que se levantasen contra Saúl. Y Saúl, saliendo de la cueva, fuése su camino.

9 También David se levantó después, y saliendo de la cueva dió voces á las espaldas de Saúl, diciendo: ¡Mi señor el rey! Y como Saúl miró atrás, David inclinó su rostro á tierra, é hizo reverencia.

10 Y dijo David á Saúl: ¿Por qué oyes las palabras de los que dicen: Mira que David procura tu mal?

11 He aquí han visto hoy tus ojos como Jehová te ha puesto hoy en mis manos en la cueva: y ✝24.11 ver. 5dijeron que te matase, mas te perdoné, porque dije: No extenderé mi mano contra mi señor, porque ungido es de Jehová.

12 Y mira, padre mío, mira aún la orilla de tu manto en mi mano: porque yo corté la orilla de tu manto, y no te maté. Conoce pues y ve que no hay mal ni traición en mi mano, ni he pecado contra ti; con todo, tú andas á caza de mi vida para quitármela.

13 ✝ 24.13 Gn. 16.5. Jue. 11.27. Job 5.8. Juzgue Jehová entre mí y ti, y véngueme de ti Jehová: empero mi mano no será contra ti.

14 Como dice el proverbio de los antiguos: De los impíos saldrá la impiedad: así que mi mano no será contra ti.

15 ¿Tras quién ha salido el rey de Israel? ¿á quién persigues? ¿á un perro muerto? ¿á una pulga?

16 Jehová pues será juez, y él juzgará entre mí y ti. El vea, y sustente mi causa, y me defienda de tu mano.

17 Y aconteció que, como David acabó de decir estas palabras á Saúl, Saúl dijo: ✝24.17 cp. 26.17.¿No es esta la voz tuya, hijo mío David? Y alzando Saúl su voz lloró.

18 Y dijo á David: Más justo eres tú que yo, que me has pagado con bien, habiéndote yo pagado con mal.

19 Tú has mostrado hoy que has hecho conmigo bien; pues no me has muerto, habiéndome Jehová puesto en tus manos.

20 Porque ¿quién hallará á su enemigo, y lo dejará ir sano y salvo? Jehová te pague con bien por lo que en este día has hecho conmigo.

21 Y ahora, ✝24.21 cp. 23.17.como yo entiendo que tú has de reinar, y que el reino de Israel ha de ser en tu mano firme y estable,

22 ✝ 24.22 Gn. 21.23. Júrame pues ahora por Jehová, ✝24.22 2 S. 21.7.que no cortarás mi simiente después de mí, ni raerás mi nombre de la casa de mi padre.

23 Entonces David juró á Saúl. Y fuése Saúl á su casa, y David y los ✝24.23 cp. 24.1.suyos se subieron al sitio fuerte.