1 Samuel 18

Sauls avund och vrede

1 *1 Sam 19:1, 20:17. När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 *1 Sam 17:15. Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 *1 Sam 20:16f, 23:18. Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln*18:4tog av sig mantelnTronarvingen Jonatan (20:31) antyder att det i stället är David som kommer att bli kung (23:17). som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte. 5 Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, även Sauls tjänare.

6 *2 Mos 15:20, Dom 11:34. När de kom hem och David återvände efter att ha dödat filistén, gick kvinnorna ut från Israels alla städer med sång och dans för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror*18:6lyrorOrdagrant: "treor". Troligen en tresträngad lyra. Kan också syfta på rytminstrument. Triangeln, som föreslagits som översättning, var dock okänd på Bibelns tid.. 7 *2 Mos 15:21, 1 Sam 21:11, 29:5. Kvinnorna sjöng och dansade och sade: "Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen." 8 Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: "David gav de tiotusen, mig gav de tusen. Nu fattas bara att han får kungadömet också." 9 Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.

10 *1 Sam 16:14f, 19:9f. Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen, 11 och han kastade det och tänkte: "Jag ska spetsa fast David vid väggen." Men två gånger vek David undan för honom.

12 Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul. 13 Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. 14 *1 Sam 17:37. David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. 15 När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom. 16 Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.

Mikal blir Davids hustru

17 Saul sade till David: "Här är min äldsta dotter Merab. Henne vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utkämpar Herrens krig." Saul tänkte nämligen: "Min hand ska inte drabba honom, det får filisteernas hand göra." 18 Men David svarade Saul: "Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli kungens svärson?" 19 *2 Sam 21:8. Men när tiden kom att Sauls dotter Merab*18:19fMerab ... MikalBetyder ungefär "förökning" och "vem är som Gud" (jfr Mikael). skulle ha getts åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.

20 Men Sauls dotter Mikal*18:20Sauls dotter MikalAndra handskrifter (Septuaginta): "hela Israel". älskade David. När man berättade det för Saul gladde det honom, 21 för Saul tänkte: "Jag ska ge henne till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom." Han sade till David: "För andra gången kan du nu bli min svärson." 22 Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: "Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!" 23 När Sauls tjänare sade så till David svarade han: "Tror ni det är så enkelt att bli kungens svärson? Jag är en fattig och enkel man." 24 När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt, 25 *1 Mos 34:12. bad Saul dem säga så här: "Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender." Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand. 26 När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna bli kungens svärson på det villkoret.

Innan tiden ännu hade gått ut, 27 *2 Sam 3:14. bröt David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade hela antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru. 28 Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom. 29 Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.

30 Filisteernas furstar drog ut i fält, men så ofta de gjorde det hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Och hans namn blev mycket aktat.

1 Y ASÍ que él hubo acabado de hablar con Saúl, ✝18.1 Gn. 44.30.el alma de Jonathán fué ligada con la de David, ✝18.1 cp. 19.2 y 20.17. 2 S. 1.26.y amólo Jonathán como á su alma.

2 Y Saúl le tomó aquel día, ✝18.2 cp. 17.15.y no le dejó volver á casa de su padre.

3 E hicieron alianza Jonathán y David, porque él le amaba como á su alma.

4 Y Jonathán se desnudó la ropa que tenía sobre sí, y dióla á David, y otras ropas suyas, hasta su espada, y su arco, y su talabarte.

5 Y salía David á donde quiera que Saúl le enviaba, y portábase prudentemente. Hízolo por tanto Saúl capitán de gente de guerra, y era acepto en los ojos de todo el pueblo, y en los ojos de los criados de Saúl.

6 Y aconteció que como volvían ellos, cuando David tornó de matar al Filisteo, ✝18.6 Ex. 15.20. Jue. 11.34 y 21.21.salieron las mujeres de todas las ciudades de Israel cantando, y con danzas, con tamboriles, y con alegrías y sonajas, á recibir al rey Saúl.

7 ✝ 18.7 Ex. 15.21. Y cantaban las mujeres que danzaba, y decían:

✝ 18.7 cp. 21.11 y 29.5. Saúl hirió sus miles,

Y David sus diez miles.

8 Y enojóse Saúl en gran manera, y desagradó esta palabra en sus ojos, y dijo: A David dieron diez miles, y á mí miles; ✝18.8 cp. 15.28.no le falta más que el reino.

9 Y desde aquel día Saúl miró de través á David.

10 Otro día aconteció que el ✝18.10 cp. 16.14.espíritu malo de parte de Dios tomó á Saúl, ✝18.10 cp. 19.24. 1 R. 18.29. Hch. 16.16.y mostrábase en su casa con trasportes de profeta: y David ✝18.10 cp. 16.16.tañía con su mano como los otros días; ✝18.10 cp. 19.9.y estaba una lanza á mano de Saúl.

11 ✝ 18.11 cp. 19.10 y 20.33. Y arrojó Saúl la lanza, diciendo: Enclavaré á David en la pared. Y dos veces se apartó de él David.

1 Saúl aborrece á David

2 y procura matarle.

12 Mas Saúl se temía de David, ✝18.12 cp. 16.18.por cuanto Jehová era con él, ✝18.12 cp. 16.14 y 28.15.y se había apartado de Saúl.

13 Apartólo pues Saúl de sí, é hízole capitán de mil; ✝18.13 2 S. 5.2.y salía y entraba delante del pueblo.

14 Y David se conducía prudentemente en todos sus negocios, y Jehová era con él.

15 Y viendo Saúl que se portaba tan prudentemente, temíase de él.

16 ✝ 18.16 ver. 5 Mas todo Israel y Judá amaba á David, porque él salía y entraba delante de ellos.

17 Y dijo Saúl á David: He aquí yo te daré á ✝18.17 cp. 14.49.Merab mi hija mayor por ✝18.17 cp. 17.25.mujer: solamente que me seas hombre valiente, y hagas ✝18.17 cp. 25.28.las guerras de Jehová. Mas Saúl decía: ✝18.17 vers. 21,25No será mi mano contra él, mas la mano de los Filisteos será contra él.

18 Y David respondió á Saúl: ✝18.18 ver. 23. 2 S. 7.18.¿Quién soy yo, ó qué es mi vida, ó la familia de mi padre en Israel, para ser yerno del rey?

19 Y venido el tiempo en que Merab, hija de Saúl, se había de dar á David, fué dada por mujer á ✝18.19 2 S. 21.8.Adriel Meholatita.

20 Mas ✝18.20 ver. 28|1SA 18:28. cp. 14.49.Michâl la otra hija de Saúl amaba á David; y fué dicho á Saúl, lo cual plugo en sus ojos.

21 Y Saúl dijo: Yo se la daré, para que le sea por lazo, y para que ✝18.21 ver. 17la mano de los Filisteos sea contra él. Dijo pues Saúl á David: Con la otra serás mi yerno hoy.

22 Y mandó Saúl á sus criados: Hablad en secreto á David, diciéndole: He aquí, el rey te ama, y todos sus criados te quieren bien; sé pues yerno del rey.

23 Y los criados de Saúl hablaron estas palabras á los oídos de David. Y David dijo: ✝18.23 Nm. 16.9.¿Paréceos á vosotros que es poco ser yerno del rey, siendo yo un hombre pobre y de ninguna estima?

24 Y los criados de Saúl le dieron la respuesta diciendo: Tales palabras ha dicho David.

25 Y Saúl dijo: Decid así á David: ✝18.25 Gn. 34.12.No está el contentamiento del rey en el dote, sino en cien prepucios de Filisteos, para que sea tomada venganza de los enemigos del rey. ✝18.25 ver. 17Mas Saúl pensaba echar á David en manos de los Filisteos.

26 Y como sus criados declararon á David estas palabras, plugo la cosa en los ojos de David, para ser yerno del rey. ✝18.26 ver. 21Y como el plazo no era aún cumplido,

27 Levantóse David, y partióse ✝18.27 ver. 13con su gente, é hirió doscientos hombres de los Filisteos; ✝18.27 2 S. 3.14.y trajo David los prepucios de ellos, y entregáronlos todos al rey, para que él fuese hecho yerno del rey. Y Saúl le dió á su hija Michâl por mujer.

28 Pero Saúl, viendo y considerando que ✝18.28 ver. 12Jehová era con David, y que su hija Michâl lo amaba,

29 Temióse más de David; y fué Saúl enemigo de David todos los días.

30 Y salían los príncipes de los Filisteos; y como ellos salían, portábase David más prudentemente que todos los siervos de Saúl: y era su nombre muy ✝18.30 cp. 26.21. 2 R. 1.13. Sal. 116.15.ilustre.