1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om dop6:2dopAnnan översättning: "reningar" (jfr 9:10 samt Joh 3:25 med not). och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.
4 Hebr 10:26, 29, 1 Joh 5:16. De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 1 Petr 2:3. och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter 6 2 Petr 2:20. men sedan avfallit6:6men sedan avfallitHär varnas för ett avfall som går så djupt att det blir slutgiltigt. Varje avfall är dock inte slutgiltigt, se Luk 22:31f, Jak 5:19f., dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 7 En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 Matt 13:7, 21:19. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. 10 Matt 10:42, Joh 13:20, 1 Kor 15:58. Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. 11 Hebr 3:6, 14. Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, 12 Hebr 5:11, Upp 13:10. så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
13 1 Mos 22:16, Ps 105:8f, Luk 1:73. När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.6:14 1 Mos 22:17 (eden nämns i 22:16).15 Hebr 10:36. Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 2 Mos 22:10f. Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18 4 Mos 23:19, Tit 1:2. Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden6:18två orubbliga uttalandenTroligen Guds ed (1 Mos 22:16) och löfte (1 Mos 22:17)., där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget6:19förhängetEtt tio meter högt draperi som skilde den yttre tempelsalen från "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).. 20 Ps 110:4, Hebr 5:6. Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
1 Por isso, vd.Fp 3.13s.deixando a doutrina dos Hb 5.12princípios elementares de Cristo, passemos à vd.Hb 5.14perfeição, não lançando de novo o fundamento de arrependimento de Hb 9.14; cp.Jo 8.21obras mortas e de fé em Deus, 2 cp.At 19.3s.;Jo 3.25o ensino sobre batismos e vd.At 6.6imposição de mãos, sobre vd.At 17.31s.ressurreição de mortos e sobre juízo eterno. 3 Isso faremos, vd.At 18.21se Deus o permitir. 4 Pois é impossível que os que uma vez foram Hb 10.32; cp.2Co 4.4,6iluminados, e provaram Ef 2.8; cp.Jo 4.10o dom celestial, e se tornaram Hb 2.4; cp.Gl 3.2participantes do Espírito Santo, 5 cp.1Pe 2.3e provaram a boa vd.Ef 6.17palavra de Deus e os poderes do cp.Hb 2.5mundo vindouro, 6 e depois caíram, Hb 10.26s.; cp.1Jo 5.16;2Pe 2.21;Mt 19.26impossível é renová-los outra vez para o arrependimento, cp.Hb 10.29visto que eles crucificam de novo para si o Filho de Deus e o expõem à ignomínia. 7 Pois a terra que tem embebido a chuva que cai muitas vezes sobre ela e produz ervas úteis àquelas cp.2Tm 2.6por quem é também lavrada recebe de Deus a bênção; 8 mas, se produz espinhos e abrolhos, é rejeitada, está cp.Dt 29.28perto de maldição, e o seu fim é ser queimada.
9 Porém, quanto a vós, 1Co 10.14;2Co 7.1;12.19;1Pe 2.11;2Pe 3.1;1Jo 2.7;Jd 3amados, estamos persuadidos de coisas melhores e mais vizinhas à salvação, ainda que assim falamos. 10 Pois Pv 19.17;Mt 10.42;25.40; cp.At 10.4Deus não é injusto para se esquecer do cp.1Ts 1.3vosso trabalho e da caridade que mostrastes para com seu nome, quando Hb 10.32-34; cp.Rm 15.25servistes e ainda servis aos santos. 11 Desejamos que cada um de vós mostre o mesmo zelo, para cp.Hb 10.22; vd.Lc 1.1complemento da sua vd.Hb 3.6esperança até o fim; 12 para que não vos torneis indolentes, mas Hb 13.7imitadores daqueles que, por 2Ts 1.4;Tg 1.3;Ap 13.10fé e por paciência, cp.Hb 1.14herdam as promessas.
13 Pois, cp.Gl 3.15,18quando Deus fez a promessa a Abraão, como não teve outro maior por quem jurasse, Gn 22.16s.;Lc 1.73jurou por si mesmo, 14 dizendo: Certamente, abençoando, te abençoarei e, multiplicando, te multiplicarei; 15 assim, cp.Gn 12.4; cp.Gn 21.5tendo Abraão esperado com paciência, alcançou a promessa. 16 cp.Gl 3.15Pois os homens juram pelo que é maior que eles, e cp.Êx 22.11o juramento para confirmação é para eles o fim de todas as contendas. 17 Por isso, Deus, determinando mais abundantemente mostrar aos Hb 11.9herdeiros da promessa Sl 110.4;Pv 19.21;Hb 6.18a imutabilidade do seu conselho, interpôs um juramento, 18 para que, por duas coisas imutáveis, nas quais é Tt 1.2; cp.Nm 23.19impossível que Deus minta, tenhamos uma poderosa consolação, nós que, como refúgio, nos temos apressado em lançar mão da Hb 3.6;7.19esperança proposta, 19 a qual temos como âncora segura e firme da alma e que Lv 16.2;Hb 9.2s.entra também no interior do véu, 20 vd.Hb 4.14; cp.Jo 14.2onde Jesus, como precursor, entrou por nós, quando se tornou vd.Hb 5.6; cp.Hb 2.17sumo sacerdote para sempre, segundo a ordem de Melquisedeque.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)