1 Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 2 Mos 25:23f, 31f. Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 2 Mos 26:31f. Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 2 Mos 16:33f, 4 Mos 17:8f, 1 Kung 8:9. Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret9:4Dit hörde det förgyllda rökelsealtaretRökelsealtaret var högheligt (2 Mos 30:10) och hörde till det allra heligaste (1 Kung 6:22) och den stora försoningsdagen (3 Mos 16:12f). Till skillnad från förbundsarken användes det dock i den dagliga tempeltjänsten (2 Mos 30:7f), och det stod därför strax utanför förhänget till det allra heligaste, mitt framför arkens nådastol (2 Mos 30:6, 40:5). och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns9:4I den fannsUnder ökenvandringen bars krukan med mannat (2 Mos 16:33) och Arons stav (4 Mos 17:8) i förbundsarken. Längre fram, under templets tid, låg endast lagens tavlor i arken (1 Kung 8:9). en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber9:5keruberHär avbilder av änglaväsen, se 2 Mos 25:18f, 1 Kung 6:23f och även 1 Mos 3:24. som överskuggade nådastolen9:5nådastolenFörbundsarkens gyllene lock där offerblodet gav försoning (2 Mos 25:17f, 3 Mos 16:14f). Ordagrant: "soningsstället".. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.
6 4 Mos 18:3f. Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7 2 Mos 30:10, 3 Mos 16:2f, Hebr 5:3. I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. 8 Joh 14:6, Hebr 10:19f. Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. 9 Hebr 10:1f, 11. Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. 10 3 Mos 11:2f, Kol 2:16f. Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.
11 Hebr 4:14. Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma9:11skulle kommaAndra handskrifter: "ska komma".. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 Hebr 10:10f, 1 Petr 1:18. gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 4 Mos 19:2f. Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 Gal 1:4, 2:20, Tit 2:14, 1 Joh 1:7. hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
15 Rom 3:25, 1 Tim 2:5, Hebr 8:6. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. 16 Gal 3:15, 17. Där det finns ett testamente9:15fförbund … testamentePå grekiska samma ord (diathéke). måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 2 Mos 24:3f. När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 Matt 26:28. Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.9:20 2 Mos 24:8.21 3 Mos 8:15, 19. På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 3 Mos 17:11, Ef 1:7. Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 Rom 8:34, Hebr 7:25, 1 Joh 2:1. Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.
25 2 Mos 30:10, Hebr 7:27. Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 Hebr 1:2, 9:12. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 1 Mos 3:19. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 Rom 5:6, 8, 1 Petr 3:18. så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas9:28mångasAnspelning på Jes 53:12, i betydelsen "alla människors" (jfr även Matt 20:28). synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
1 Até a primeira aliança, na verdade, teve as suas cp.Hb 9.10ordenanças de serviço sagrado e Êx 25.8o seu santuário cp.Hb 9.11,24;Hb 8.2terrestre. 2 Pois havia um Êx 25.8-9tabernáculo preparado, o primeiro em que estava o Êx 25.31-39candeeiro, e Êx 25.23-29a mesa, e Êx 25.30;Lv 24.5-9; cp.Mt 12.4os pães da proposição, e este se chama o Santo Lugar; 3 mas, atrás do Êx 26.31-33segundo véu, o tabernáculo que se chama Êx 26.33o Santo dos Santos, 4 tendo um Êx 30.1-5;37.25s.altar de ouro para o incenso e Êx 25.10ss.;37.1ss.a arca da aliança, coberta de ouro ao redor por todas as partes, na qual estava Êx 16.32s.um vaso de ouro, que continha o maná, e Nm 17.10a vara de Arão, que brotou, e Êx 31.18;32.15;Dt 9.9,11,15as tábuas da aliança, 5 e, por cima dela, Êx 25.18ss.os querubins de glória, Êx 25.17,20que cobriam o propiciatório, das quais coisas não é oportuno, agora, falar individualmente. 6 Preparadas assim essas coisas, Nm 28.3entram continuamente no primeiro tabernáculo os sacerdotes, para celebrar os serviços sagrados, 7 mas, cp.Hb 9.3no segundo, entra, a sós, Lv 16.12ss.o sumo sacerdote, Êx 30.10;Lv 16.34; cp.Hb 10.3uma vez por ano, Lv 16.11,14não sem sangue, que vd.Hb 5.3oferece por si e pelas Nm 15.25; cp.Hb 5.2ignorâncias do povo, 8 vd.Hb 3.7significando, com isso, o Espírito Santo que Hb 10.20; cp.Jo 14.6o caminho do Santo lugar não se tem manifestado, enquanto subsiste o primeiro tabernáculo, 9 o qual é Hb 11.19; cp.Hb 10.1uma parábola para o tempo presente, conforme a qual vd.Hb 5.1se oferecem tanto dons como sacrifícios, que não podem, quanto à consciência, vd.Hb 7.19tornar perfeito o adorador, 10 sendo somente (com Lv 11.2ss.; vd.Cl 2.16comidas cp.Nm 6.3e bebidas e várias Lv 11.25, etc.;Nm 19.13; cp.Mc 7.4abluções) umas cp.Hb 7.16ordenanças da carne impostas até um cp.Hb 7.12tempo de reforma.
11 Mas Cristo, tendo vindo como vd.Hb 2.17sumo sacerdote dos Hb 10.1bens já realizados, por meio do Hb 9.24; cp.Hb 8.2maior e mais perfeito tabernáculo, Mc 14.58;2Co 5.1não feito por mãos de homens, isto é, cp.2Co 4.18;Hb 12.27;13.14não desta criação, 12 nem pelo Lv 4.3;16.6,15, etc.;Hb 9.19sangue de bodes e bezerros, mas Hb 9.14;Hb 13.12pelo seu próprio sangue, Hb 9.24entrou, vd.Hb 7.27uma vez para sempre, no Santo Lugar, havendo obtido uma cp.Hb 9.15;Hb 5.9redenção eterna. 13 Pois, se Hb 9.12,19; cp.Hb 10.4o sangue de bodes e de touros e Nm 19.9,17s.as cinzas de uma novilha, aspergidos sobre os contaminados, os santificam para a purificação da carne, 14 quanto mais o sangue de Cristo, que, pelo cp.1Co 15.45;1Pe 3.18Espírito eterno, Ef 5.2;Hb 7.27;10.10,12se ofereceu sem defeito a Deus, At 15.9;Tt 2.14;Hb 10.2,22; cp.Hb 1.3purificará a nossa consciência de Hb 6.1obras mortas, para servirmos vd.Mt 16.16;Hb 3.12ao Deus vivo! 15 Por isso, vd.Rm 3.24ele é vd.1Tm 2.5;Hb 8.6;12.24Mediador de vd.Hb 8.8uma nova aliança, para que, tendo intervindo a morte para a redenção das transgressões que havia debaixo da primeira aliança, os que têm sido vd.Rm 8.28s.;Hb 3.1; cp.Mt 22.3ss.chamados Hb 6.15;10.36; cp.Hb 11.39recebam a promessa da vd.At 20.32eterna herança. 16 Pois, onde há um testamento, é necessário que intervenha a morte do testador; 17 pois um testamento não tem força senão pela morte, visto que nunca tem valor enquanto o testador vive. 18 Por isso, nem a primeira aliança foi celebrada sem sangue. 19 Pois, quando vd.Hb 1.1Moisés havia falado a todo o povo todos os mandamentos segundo a Lei, Êx 24.6ss.tomou o vd.Hb 9.12sangue dos bezerros e dos bodes, com cp.Lv 14.4,7, etc.;Nm 19.6,18, etc.água e lã tinta de escarlata e hissopo e aspergiu não só cp.Êx 24.7o próprio livro como também a todo o povo, 20 dizendo: cp.Mt 26.28;Êx 24.8Este é o sangue da aliança, que Deus ordenou para vós. 21 Também, da mesma maneira, aspergiu cp.Êx 40.9;24.6;Lv 8.15,19;16.14-16o tabernáculo e todos os vasos do serviço sagrado. 22 Segundo a Lei, cp.Lv 5.7ss.quase todas as coisas são purificadas com sangue, e, Lv 17.11sem derramamento de sangue, não há remissão.
23 Era necessário, portanto, que as Hb 8.5figuras das coisas celestiais fossem purificadas com tais sacrifícios, mas Hb 8.5as mesmas coisas celestiais, com sacrifícios melhores que estes. 24 Pois Cristo Hb 9.12; cp.Hb 4.14não entrou num santo lugar feito por mãos de homens, figura do Hb 8.2verdadeiro, mas no Hb 9.12mesmo céu, para, agora, cp.Hb 7.25;Mt 18.10aparecer diante de Deus por nós; 25 nem a fim de se oferecer muitas vezes a si mesmo, como vd.Hb 9.7o sumo sacerdote entra Hb 9.2;Hb 10.19no Santo Lugar Hb 9.7de ano em ano com sangue alheio; 26 de outra forma, lhe seria necessário ter sofrido muitas vezes desde vd.Mt 25.34;Hb 4.3o fundamento do mundo; mas, agora, tem sido 1Jo 3.5,8manifestado Hb 9.12;Hb 7.27uma vez para sempre vd.Mt 13.39; cp.Hb 1.2na consumação dos séculos, para abolição do pecado Hb 9.12,14pelo sacrifício de si mesmo. 27 Porquanto Gn 3.19é ordenado aos homens que morram uma só vez (e, depois disso, 2Co 5.10;1Jo 4.17vem o juízo), 28 assim também Cristo, tendo sido vd.Hb 7.27imolado uma vez para sempre, a fim de 1Pe 2.24levar os pecados de muitos, aparecerá At 1.11segunda vez, Hb 4.15sem pecado, aos que vd.1Co 1.7;Tt 2.13o aguardam para Hb 5.9a salvação.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)