Ester 9

20 Och Mordokaj skrev ner allt detta och sände brev till alla judar som bodde i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, 21 för att fastställa bland dem att de varje år skulle fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden Adar. 22 Eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dem som dagar av fest och glädje och sända presenter till varandra och ge gåvor till de fattiga. 23 Så judarna antog den sed som de hade börjat, och som Mordokaj hade skrivit till dem. 24 Eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade tänkt ut en ond plan mot judarna för att utplåna dem och kastat pur, det vill säga lott, för att förgöra och utplåna dem. 25 Men när Ester kom inför kungen, befallde han genom en skrivelse att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud och att han och hans söner skulle hängas upp på pålen. 26 Därför kallade de dessa dagar purim efter ordet pur*9:26 not *Hebr. pur, dvs. lott.. På grund av allt som stod i brevet och vad de själva sett och vad som hänt med dem, 27 antog och fastställde judarna denna sed, att de själva och deras efterkommande och alla som anslöt sig till dem, skulle varje år fira dessa två dagar, så som det var föreskrivet och på deras bestämda tid. 28 Och att dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad, för att dessa purimdagar inte skulle glömmas bland judarna, och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande. 29 Därefter skrev drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokaj med all myndighet för att stadfästa detta andra brev om Purim. 30 Och han*9:30 not *Mordokaj. sände brev till alla judar i de 127 provinserna i kung Ahasveros rike med ord om fred och sanning, 31 för att bekräfta att de skulle hålla dessa purimdagar på deras bestämda tider, som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem, och som de fastställde för sig själva och sina efterkommande när det gällde fastetiderna och klagoropen. 32 Och Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.