1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

1 LORD, how are they increased that trouble me! many are they that rise up against me.

2 Many there be which say of my soul, There is no help for him in God. Selah.

3 But thou, O LORD, art a shield for me; my glory, and the lifter up of mine head.

4 I cried unto the LORD with my voice, and he heard me out of his holy hill. Selah.

5 I laid me down and slept; I awaked; for the LORD sustained me.

6 I will not be afraid of ten thousands of people, that have set themselves against me round about.

7 Arise, O LORD; save me, O my God: for thou hast smitten all mine enemies upon the cheek bone; thou hast broken the teeth of the ungodly.

8 Salvation belongeth unto the LORD: thy blessing is upon thy people. Selah.