1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

3 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

4 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

5 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

6 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

7 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

9 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----

14 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

1 Blessed is he that considereth the poor: the LORD will deliver him in time of trouble.

2 The LORD will preserve him, and keep him alive; and he shall be blessed upon the earth: and thou wilt not deliver him unto the will of his enemies.

3 The LORD will strengthen him upon the bed of languishing: thou wilt make all his bed in his sickness.

4 I said, LORD, be merciful unto me: heal my soul; for I have sinned against thee.

5 Mine enemies speak evil of me, When shall he die, and his name perish?

6 And if he come to see me, he speaketh vanity: his heart gathereth iniquity to itself; when he goeth abroad, he telleth it.

7 All that hate me whisper together against me: against me do they devise my hurt.

8 An evil disease, say they, cleaveth fast unto him: and now that he lieth he shall rise up no more.

9 Yea, mine own familiar friend, in whom I trusted, which did eat of my bread, hath lifted up his heel against me.

10 But thou, O LORD, be merciful unto me, and raise me up, that I may requite them.

11 By this I know that thou favourest me, because mine enemy doth not triumph over me.

12 And as for me, thou upholdest me in mine integrity, and settest me before thy face for ever.

13 Blessed be the LORD God of Israel from everlasting, and to everlasting. Amen, and Amen.