1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

1 O come, let us sing unto the LORD: let us make a joyful noise to the rock of our salvation.

2 Let us come before his presence with thanksgiving, and make a joyful noise unto him with psalms.

3 For the LORD is a great God, and a great King above all gods.

4 In his hand are the deep places of the earth: the strength of the hills is his also.

5 The sea is his, and he made it: and his hands formed the dry land.

6 O come, let us worship and bow down: let us kneel before the LORD our maker.

7 For he is our God; and we are the people of his pasture, and the sheep of his hand. To day if ye will hear his voice,

8 Harden not your heart, as in the provocation, and as in the day of temptation in the wilderness:

9 When your fathers tempted me, proved me, and saw my work.

10 Forty years long was I grieved with this generation, and said, It is a people that do err in their heart, and they have not known my ways:

11 Unto whom I sware in my wrath that they should not enter into my rest.