1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
1 Vaimon viisaus talon rakentaa, vaimon tyhmyyteen talo sortuu.
2 Joka kuulee Herraa, kulkee suoria teitä, joka Herraa väheksyy, poikkeaa tieltään.
3 Tyhmä puhuu raippoja omaan selkäänsä, viisaan huulet ovat hänen vartijansa.
4 Heinää säästää, joka ei härkiä pidä, mutta vahvat juhdat takaavat runsaan sadon.
5 Luotettava todistaja ei valehtele, vilpillinen on valhetta täynnä.
6 Ylimielinen tavoittelee turhaan viisautta, ymmärtävälle tieto aukeaa.
7 Pysy loitolla tyhmästä miehestä, hänen puheestaan et tietoa löydä.
8 Viisaan viisaus on elämäntaitoa, tyhmän tyhmyys itsensä pettämistä.
9 Tyhmät nauravat rikkomuksilleen, mutta suosio seuraa nuhteettomia.
10 Surussaan on jokainen ihminen yksin, iloakaan ei voi toisen kanssa jakaa.
11 Jumalattoman talo tuhoutuu, oikeamielisen maja kestää.
12 Moni luulee omaa tietään oikeaksi, vaikka se on kuoleman tie.
13 Naurunkin pohjalla voi olla suru, ja kun ilo päättyy, murhe jää.
14 Luopio saa ravintonsa omalta tieltään, hyvä ihminen omaltaan.
15 Tyhmä uskoo kaiken minkä kuulee, järkevä harkitsee mitä tekee.
16 Viisas pelkää pahaa ja karttaa sitä, tyhmä on hillitön ja itsevarma.
17 Äkkipikainen tekee hullun töitä, juonien punojaa vihataan.
18 Tyhmyys on narrien koristus, viisaiden päässä on tiedon seppele.
19 Pahat pannaan kumartamaan hyvien edessä, jumalattomat oikeamielisten porteilla.
20 Köyhästä ei välitä edes toinen köyhä, mutta rikkaalla on paljon ystäviä.
21 Syntiä tekee, joka lähimmäistään halveksii, autuas se, joka köyhää säälii.
22 Joka pahaan pyrkii, kulkee harhaan, joka pyrkii hyvään, saa rakkautta.
23 Kaikesta vaivannäöstä on jotakin hyötyä, tyhjästä puheesta vain vahinkoa.
24 Viisaat seppelöidään rikkaudella, tyhmien otsaripana on tyhmyys.
25 Luotettava todistaja pelastaa ihmishenkiä, valehtelija johtaa oikeuden harhaan.
26 Herran pelko on vankka varustus, jälkipolvillekin se suo turvan.
27 Herran pelko on elämän lähde, se ohjaa ohi kuoleman loukkujen.
28 Kansan paljous on kuninkaan kunnia, väen vähyys ruhtinaan tuho.
29 Pitkämielisyys on järkevän miehen merkki, äkkipikaisuus on hulluuden huippu.
30 Mielenrauha on terveyden perusta, intohimot kalvavat kuin hivuttava tauti.
31 Joka heikkoa sortaa, herjaa hänen Luojaansa, joka Luojaa kunnioittaa, armahtaa köyhää.
32 Jumalaton sortuu pahuuteensa, mutta viattomuus on vanhurskaan turva.
33 Ymmärtäväisen sydämessä viisaus asuu, tyhmien sisimmästä sitä ei tapaa.
34 Vanhurskaus on kansalle kunniaksi, mutta synti on kansojen häpeä.
35 Kunnon palvelijaa kuningas suosii, kunnoton joutuu hänen vihoihinsa.