1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
1 Eristäytyvä ihminen katsoo vain itseensä -- riita on valmis, jos häntä neuvot.
2 Moukka ei yritäkään ymmärtää, silti hän tahtoo mielipiteensä julki.
3 Jumalattomuutta seuraa halveksunta, häpeän mukana tulee pilkka.
4 Syvä kuin meri on harkittu puhe, virraksi paisuu viisauden lähde.
5 Ei ole oikein pitää syyllisen puolta ja sortaa syytöntä oikeudessa.
6 Riita on lähellä, kun tyhmä puhuu, hän kärttää itselleen selkäsaunaa.
7 Oma suu on tyhmän tuho, omat sanat punovat hänelle ansan.
8 Makealta maistuvat panettelijan puheet, ne painuvat syvälle sisimpään.
9 Joka hoitaa työnsä veltosti, on vahingontekijän veli.
10 Herran nimi on vahva torni, hurskas rientää sinne ja saa turvan.
11 Omaisuus on rikkaalle vahva varustus, kuin korkea muuri -- niin hän luulee.
12 Ylpeys vie ihmisen perikatoon, kunnian tie käy nöyryyden kautta.
13 Joka vastaa, ennen kuin on kuunnellut loppuun, saa osakseen häpeän ja tyhmyrin maineen.
14 Rohkeus auttaa kestämään sairaudenkin, mutta kuka jaksaa elää, jos rohkeus pettää?
15 Ymmärtäväinen tavoittelee tietoa, viisaan korva on aina sille avoin.
16 Lahja avaa ovet antajalleen, vie hänet mahtimiesten luo.
17 Oikeudessa ensiksi puhuva on oikeassa -- kunnes vastapuoli panee hänet koetteelle.
18 Arpa riidat asettaa, ratkaisee väkevienkin välit.
19 Loukattu veli on kuin linnoitettu kaupunki, riidat ovat kuin linnanportin salvat.
20 Puheesi mukaan saat purtavaa, sanoistasi riippuu, mitä saat niellä.
21 Kielen varassa on elämä ja kuolema -- niin kuin kieltä vaalit, niin korjaat hedelmää.
22 Onnen löytää, joka vaimon löytää, hän on päässyt Herran suosioon.
23 Köyhä pyytää nöyrästi, rikas vastaa tylysti.
24 Paljon ystäviä -- vähän ystävyyttä, tosi ystävä on enemmän kuin veli.