1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
9 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
14 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
16 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
17 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
18 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
19 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
20 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
25 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
26 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
28 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
29 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
30 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
32 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
33 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
34 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
1 At that time did Herod the tetrarch hear the fame of Jesus,
2 and said to his servants, `This is John the Baptist, he did rise from the dead, and because of this the mighty energies are working in him.`
3 For Herod having laid hold on John, did bind him, and did put him in prison, because of Herodias his brother Philip`s wife,
4 for John was saying to him, `It is not lawful to thee to have her,`
5 and, willing to kill him, he feared the multitude, because as a prophet they were holding him.
6 But the birthday of Herod being kept, the daughter of Herodias danced in the midst, and did please Herod,
7 whereupon with an oath he professed to give her whatever she might ask.
8 And she having been instigated by her mother -- `Give me (says she) here upon a plate the head of John the Baptist;
9 and the king was grieved, but because of the oaths and of those reclining with him, he commanded [it] to be given;
10 and having sent, he beheaded John in the prison,
11 and his head was brought upon a plate, and was given to the damsel, and she brought [it] nigh to her mother.
12 And his disciples having come, took up the body, and buried it, and having come, they told Jesus,
13 and Jesus having heard, withdrew thence in a boat to a desolate place by himself, and the multitudes having heard did follow him on land from the cities.
14 And Jesus having come forth, saw a great multitude, and was moved with compassion upon them, and did heal their infirm;
15 and evening having come, his disciples came to him, saying, `The place is desolate, and the hour hath now past, let away the multitudes that, having gone to the villages, they may buy to themselves food.`
16 And Jesus said to them, `They have no need to go away -- give ye them to eat.`
17 And they say to him, `We have not here except five loaves, and two fishes.`
18 And he said, `Bring ye them to me hither.`
19 And having commanded the multitudes to recline upon the grass, and having taken the five loaves and the two fishes, having looked up to the heaven, he did bless, and having broken, he gave the loaves to the disciples, and the disciples to the multitudes,
20 and they did all eat, and were filled, and they took up what was over of the broken pieces twelve hand-baskets full;
21 and those eating were about five thousand men, apart from women and children.
22 And immediately Jesus constrained his disciples to go into the boat, and to go before him to the other side, till he might let away the multitudes;
23 and having let away the multitudes, he went up to the mountain by himself to pray, and evening having come, he was there alone,
24 and the boat was now in the midst of the sea, distressed by the waves, for the wind was contrary.
25 And in the fourth watch of the night Jesus went away to them, walking upon the sea,
26 and the disciples having seen him walking upon the sea, were troubled saying -- `It is an apparition,` and from the fear they cried out;
27 and immediately Jesus spake to them, saying, `Be of good courage, I am [he], be not afraid.`
28 And Peter answering him said, `Sir, if it is thou, bid me come to thee upon the waters;`
29 and he said, `Come;` and having gone down from the boat, Peter walked upon the waters to come unto Jesus,
30 but seeing the wind vehement, he was afraid, and having begun to sink, he cried out, saying, `Sir, save me.`
31 And immediately Jesus, having stretched forth the hand, laid hold of him, and saith to him, `Little faith! for what didst thou waver?`
32 and they having gone to the boat the wind lulled,
33 and those in the boat having come, did bow to him, saying, `Truly -- God`s Son art thou.`
34 And having passed over, they came to the land of Gennesaret,
35 and having recognized him, the men of that place sent forth to all that region round about, and they brought to him all who were ill,
36 and were calling on him that they might only touch the fringe of his garment, and as many as did touch were saved.