1 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.

2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.

3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.

4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.

5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.

6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'

7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.

8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'

9 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'

10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.

11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'

12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'

13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

14 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar;

15 åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.

16 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.

17 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.

18 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap med dem.

20 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'

21 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

22 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.'

23 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

24 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött;

25 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se här har du vad dig tillhör.'

26 Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga, där jag icke har utstrött?

27 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.

28 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.

29 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

30 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.

32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.

33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.

34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,

36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.'

37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?

38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?

39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'

40 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'

41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.

42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;

43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'

44 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'

45 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'

46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.» vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig i förbannelse' osv.

1 `Then shall the reign of the heavens be likened to ten virgins, who, having taken their lamps, went forth to meet the bridegroom;

2 and five of them were prudent, and five foolish;

3 they who were foolish having taken their lamps, did not take with themselves oil;

4 and the prudent took oil in their vessels, with their lamps.

5 `And the bridegroom tarrying, they all nodded and were sleeping,

6 and in the middle of the night a cry was made, Lo, the bridegroom doth come; go ye forth to meet him.

7 `Then rose all those virgins, and trimmed their lamps,

8 and the foolish said to the prudent, Give us of your oil, because our lamps are going out;

9 and the prudent answered, saying -- Lest there may not be sufficient for us and you, go ye rather unto those selling, and buy for yourselves.

10 `And while they are going away to buy, the bridegroom came, and those ready went in with him to the marriage-feasts, and the door was shut;

11 and afterwards come also do the rest of the virgins, saying, Sir, sir, open to us;

12 and he answering said, Verily I say to you, I have not known you.

13 `Watch therefore, for ye have not known the day nor the hour in which the Son of Man doth come.

14 `For -- as a man going abroad did call his own servants, and did deliver to them his substance,

15 and to one he gave five talents, and to another two, and to another one, to each according to his several ability, went abroad immediately.

16 `And he who did receive the five talents, having gone, wrought with them, and made other five talents;

17 in like manner also he who [received] the two, he gained, also he, other two;

18 and he who did receive the one, having gone away, digged in the earth, and hid his lord`s money.

19 `And after a long time cometh the lord of those servants, and taketh reckoning with them;

20 and he who did receive the five talents having come, brought other five talents, saying, `Sir, five talents thou didst deliver to me; lo, other five talents did I gain besides them.

21 `And his lord said to him, Well done, servant, good and faithful, over a few things thou wast faithful, over many things I will set thee; enter into the joy of thy lord.

22 `And he who also did receive the two talents having come, said, Sir, two talents thou didst deliver to me; lo, other two talents I did gain besides them.

23 `His lord said to him, Well done, servant, good and faithful, over a few things thou wast faithful, over many things I will set thee; enter into the joy of thy lord.

24 `And he also who hath received the one talent having come, said, Sir, I knew thee, that thou art a hard man, reaping where thou didst not sow, and gathering from whence thou didst not scatter;

25 and having been afraid, having gone away, I hid thy talent in the earth; lo, thou hast thine own!

26 `And his lord answering said to him, Evil servant, and slothful, thou hadst known that I reap where I did not sow, and I gather whence I did not scatter!

27 it behoved thee then to put my money to the money-lenders, and having come I had received mine own with increase.

28 `Take therefore from him the talent, and give to him having the ten talents,

29 for to every one having shall be given, and he shall have overabundance, and from him who is not having, even that which he hath shall be taken from him;

30 and the unprofitable servant cast ye forth to the outer darkness; there shall be the weeping and the gnashing of the teeth.

31 `And whenever the Son of Man may come in his glory, and all the holy messengers with him, then he shall sit upon a throne of his glory;

32 and gathered together before him shall be all the nations, and he shall separate them from one another, as the shepherd doth separate the sheep from the goats,

33 and he shall set the sheep indeed on his right hand, and the goats on the left.

34 `Then shall the king say to those on his right hand, Come ye, the blessed of my Father, inherit the reign that hath been prepared for you from the foundation of the world;

35 for I did hunger, and ye gave me to eat; I did thirst, and ye gave me to drink; I was a stranger, and ye received me;

36 naked, and ye put around me; I was infirm, and ye looked after me; in prison I was, and ye came unto me.

37 `Then shall the righteous answer him, saying, Lord, when did we see thee hungering, and we nourished? or thirsting, and we gave to drink?

38 and when did we see thee a stranger, and we received? or naked, and we put around?

39 and when did we see thee infirm, or in prison, and we came unto thee?

40 `And the king answering, shall say to them, Verily I say to you, Inasmuch as ye did [it] to one of these my brethren -- the least -- to me ye did [it].

41 Then shall he say also to those on the left hand, Go ye from me, the cursed, to the fire, the age-during, that hath been prepared for the Devil and his messengers;

42 for I did hunger, and ye gave me not to eat; I did thirst, and ye gave me not to drink;

43 a stranger I was, and ye did not receive me; naked, and ye put not around me; infirm, and in prison, and ye did not look after me.

44 `Then shall they answer, they also, saying, Lord, when did we see thee hungering, or thirsting, or a stranger, or naked, or infirm, or in prison, and we did not minister to thee?

45 `Then shall he answer them, saying, Verily I say to you, Inasmuch as ye did [it] not to one of these, the least, ye did [it] not to me.

46 And these shall go away to punishment age-during, but the righteous to life age-during.`