Mateus 27 - Bíblia Online

Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. 
Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen. 
När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste 
och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.» 
Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig. 
Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» 
Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 
Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. 
Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat -- 
och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.» 
Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.» 
Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. 
Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?» 
Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig. 
Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville. 
Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas. 
När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?» 
Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta. 
Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.» 
Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus. 
När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.» 
Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» 
Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.» 
När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» 
Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.» 
Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas. 
Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. 
Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel 
och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!» 
Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet. 
Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas. 
Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors. 
Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), 
räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det. 
Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 
Sedan sutto de där och höllo vakt om honom. 
Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.» 
Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 
Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet 
och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.» 
Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade: 
»Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom. 
Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'» 
På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom. 
Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» 
Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.» 
Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka. 
Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.» 
Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan. 
Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade, 
och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. 
De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många. 
Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.» 
Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. 
Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder. 
Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge; 
denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom. 
Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk 
och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån. 
Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven. 
Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus 
och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.' 
Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.» 
Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.» 
Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen. 

And morning having come, all the chief priests and the elders of the people took counsel against Jesus, so as to put him to death; 
and having bound him, they did lead away, and delivered him up to Pontius Pilate, the governor. 
Then Judas -- he who delivered him up -- having seen that he was condemned, having repented, brought back the thirty silverlings to the chief priests, and to the elders, saying, 
`I did sin, having delivered up innocent blood;` and they said, `What -- to us? thou shalt see!` 
and having cast down the silverlings in the sanctuary, he departed, and having gone away, he did strangle himself. 
And the chief priests having taken the silverlings, said, `It is not lawful to put them to the treasury, seeing it is the price of blood;` 
and having taken counsel, they bought with them the field of the potter, for the burial of strangers; 
therefore was that field called, `Field of blood,` unto this day. 
Then was fulfilled that spoken through Jeremiah the prophet, saying, `And I took the thirty silverlings, the price of him who hath been priced, whom they of the sons of Israel did price, 
and gave them for the field of the potter, as the Lord did appoint to me.` 
And Jesus stood before the governor, and the governor did question him, saying, `Art thou the king of the Jews!` And Jesus said to him, `Thou sayest.` 
And in his being accused by the chief priests and the elders, he did not answer any thing, 
then saith Pilate to him, `Dost thou not hear how many things they witness against thee?` 
And he did not answer him, not even to one word, so that the governor did wonder greatly. 
And at the feast the governor had been accustomed to release one to the multitude, a prisoner, whom they willed, 
and they had then a noted prisoner, called Barabbas, 
they therefore having been gathered together, Pilate said to them, `Whom will ye I shall release to you? Barabbas or Jesus who is called Christ?` 
for he had known that because of envy they had delivered him up. 
And as he is sitting on the tribunal, his wife sent unto him, saying, `Nothing -- to thee and to that righteous one, for many things did I suffer to-day in a dream because of him.` 
And the chief priests and the elders did persuade the multitudes that they might ask for themselves Barabbas, and might destroy Jesus; 
and the governor answering said to them, `Which of the two will ye [that] I shall release to you?` And they said, `Barabbas.` 
Pilate saith to them, `What then shall I do with Jesus who is called Christ?` They all say to him, `Let be crucified!` 
And the governor said, `Why, what evil did he?` and they were crying out the more, saying, `Let be crucified.` 
And Pilate having seen that it profiteth nothing, but rather a tumult is made, having taken water, he did wash the hands before the multitude, saying, `I am innocent from the blood of this righteous one; ye -- ye shall see;` 
and all the people answering said, `His blood [is] upon us, and upon our children!` 
Then did he release to them Barabbas, and having scourged Jesus, he delivered [him] up that he may be crucified; 
then the soldiers of the governor having taken Jesus to the Praetorium, did gather to him all the band; 
and having unclothed him, they put around him a crimson cloak, 
and having plaited him a crown out of thorns they put [it] on his head, and a reed in his right hand, and having kneeled before him, they were mocking him, saying, `Hail, the king of the Jews.` 
And having spit on him, they took the reed, and were smiting on his head; 
and when they had mocked him, they took off from him the cloak, and put on him his own garments, and led him away to crucify [him]. 
And coming forth, they found a man, a Cyrenian, by name Simon: him they impressed that he might bear his cross; 
and having come to a place called Golgotha, that is called Place of a Skull, 
they gave him to drink vinegar mixed with gall, and having tasted, he would not drink. 
And having crucified him, they divided his garments, casting a lot, that it might be fulfilled that was spoken by the prophet, `They divided my garments to themselves, and over my vesture they cast a lot;` 
and sitting down, they were watching him there, 
and they put up over his head, his accusation written, `This is Jesus, the king of the Jews.` 
Then crucified with him are two robbers, one on the right hand, and one on the left, 
and those passing by were speaking evil of him, wagging their heads, 
and saying, `Thou that art throwing down the sanctuary, and in three days building [it], save thyself; if Son thou art of God, come down from the cross.` 
And in like manner also the chief priests mocking, with the scribes and elders, said, 
`Others he saved; himself he is not able to save! If he be King of Israel, let him come down now from the cross, and we will believe him; 
he hath trusted on God, let Him now deliver him, if He wish him, because he said -- Son of God I am;` 
with the same also the robbers, who were crucified with him, were reproaching him. 
And from the sixth hour darkness came over all the land unto the ninth hour, 
and about the ninth hour Jesus cried out with a great voice, saying, `Eli, Eli, lama sabachthani?` that is, `My God, my God, why didst Thou forsake me?` 
And certain of those standing there having heard, said -- `Elijah he doth call;` 
and immediately, one of them having run, and having taken a spunge, having filled [it] with vinegar, and having put [it] on a reed, was giving him to drink, 
but the rest said, `Let alone, let us see if Elijah doth come -- about to save him.` 
And Jesus having again cried with a great voice, yielded the spirit; 
and lo, the vail of the sanctuary was rent in two from top unto bottom, and the earth did quake, and the rocks were rent, 
and the tombs were opened, and many bodies of the saints who have fallen asleep, arose, 
and having come forth out of the tombs after his rising, they went into the holy city, and appeared to many. 
And the centurion, and those with him watching Jesus, having seen the earthquake, and the things that were done, were exceedingly afraid, saying, `Truly this was God`s Son.` 
And there were there many women beholding from afar, who did follow Jesus from Galilee, ministering to him, 
among whom was Mary the Magdalene, and Mary the mother of James and of Joses, and the mother of the sons of Zebedee. 
And evening having come, there came a rich man, from Arimathea, named Joseph, who also himself was discipled to Jesus, 
he having gone near to Pilate, asked for himself the body of Jesus; then Pilate commanded the body to be given back. 
And having taken the body, Joseph wrapped it in clean linen, 
and laid it in his new tomb, that he hewed in the rock, and having rolled a great stone to the door of the tomb, he went away; 
and there were there Mary the Magdalene, and the other Mary, sitting over-against the sepulchre. 
And on the morrow that is after the preparation, were gathered together the chief priests, and the Pharisees, unto Pilate, 
saying, `Sir, we have remembered that that deceiver said while yet living, After three days I do rise; 
command, then, the sepulchre to be made secure till the third day, lest his disciples, having come by night, may steal him away, and may say to the people, He rose from the dead, and the last deceit shall be worse than the first.` 
And Pilate said to them, `Ye have a watch, go away, make secure -- as ye have known;` 
and they, having gone, did make the sepulchre secure, having sealed the stone, together with the watch. 

Mateus 28

Veja também

Reflexões sobre o amor de Deus revelado no Natal

Versículos para trazer paz