1 Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.
2 Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.»
3 Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»
4 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?
5 Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'?
6 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.»
7 Då stod han upp och gick hem.
8 När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.
9 När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.
10 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar.
11 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»
12 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
13 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
14 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»
15 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. --
16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre.
17 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»
18 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.»
19 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.
20 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.
21 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.»
22 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan var hulpen från den stunden.
23 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,
24 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom.
25 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.
26 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.
27 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»
28 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.»
29 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»
30 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta.
31 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.
32 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.
33 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.»
34 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»
35 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
36 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.»
37 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men arbetarna äro få.
38 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.»
1 And having gone to the boat, he passed over, and came to his own city,
2 and lo, they were bringing to him a paralytic, laid upon a couch, and Jesus having seen their faith, said to the paralytic, `Be of good courage, child, thy sins have been forgiven thee.`
3 And lo, certain of the scribes said within themselves, `This one doth speak evil.`
4 And Jesus, having known their thoughts, said, `Why think ye evil in your hearts?
5 for which is easier? to say, The sins have been forgiven to thee; or to say, Rise, and walk?
6 `But, that ye may know that the Son of Man hath power upon the earth to forgive sins -- (then saith he to the paralytic) -- having risen, take up thy couch, and go to thy house.`
7 And he, having risen, went to his house,
8 and the multitudes having seen, wondered, and glorified God, who did give such power to men.
9 And Jesus passing by thence, saw a man sitting at the tax-office, named Matthew, and saith to him, `Be following me,` and he, having risen, did follow him.
10 And it came to pass, he reclining (at meat) in the house, that lo, many tax-gatherers and sinners having come, were lying (at meat) with Jesus and his disciples,
11 and the Pharisees having seen, said to his disciples, `Wherefore with the tax-gatherers and sinners doth your teacher eat?`
12 And Jesus having heard, said to them, `They who are whole have no need of a physician, but they who are ill;
13 but having gone, learn ye what is, Kindness I will, and not sacrifice, for I did not come to call righteous men, but sinners, to reformation.`
14 Then come to him do the disciples of John, saying, `Wherefore do we and the Pharisees fast much, and thy disciples fast not?`
15 And Jesus said to them, `Can the sons of the bride-chamber mourn, so long as the bridegroom is with them? but days shall come when the bridegroom may be taken from them, and then they shall fast.
16 `And no one doth put a patch of undressed cloth on an old garment, for its filling up doth take from the garment, and a worse rent is made.
17 `Nor do they put new wine into old skins, and if not -- the skins burst, and the wine doth run out, and the skins are destroyed, but they put new wine into new skins, and both are preserved together.`
18 While he is speaking these things to them, lo, a ruler having come, was bowing to him, saying that `My daughter just now died, but, having come, lay thy hand upon her, and she shall live.`
19 And Jesus having risen, did follow him, also his disciples,
20 and lo, a woman having an issue of blood twelve years, having come to him behind, did touch the fringe of his garments,
21 for she said within herself, `If only I may touch his garment, I shall be saved.`
22 And Jesus having turned about, and having seen her, said, `Be of good courage, daughter, thy faith hath saved thee,` and the woman was saved from that hour.
23 And Jesus having come to the house of the ruler, and having seen the minstrels and the multitude making tumult,
24 he saith to them, `Withdraw, for the damsel did not die, but doth sleep,` and they were deriding him;
25 but, when the multitude was put forth, having gone in, he took hold of her hand, and the damsel arose,
26 and the fame of this went forth to all the land.
27 And Jesus passing on thence, two blind men followed him, calling and saying, `Deal kindly with us, Son of David.`
28 And he having come to the house, the blind men came to him, and Jesus saith to them, `Believe ye that I am able to do this?` They say to him, `Yes, sir.`
29 Then touched he their eyes, saying, `According to your faith let it be to you,`
30 and their eyes were opened, and Jesus strictly charged them, saying, `See, let no one know;`
31 but they, having gone forth, did spread his fame in all that land.
32 And as they are coming forth, lo, they brought to him a man dumb, a demoniac,
33 and the demon having been cast out, the dumb spake, and the multitude did wonder, saying that `It was never so seen in Israel:`
34 but the Pharisees said, `By the ruler of the demons he doth cast out the demons.`
35 And Jesus was going up and down all the cities and the villages, teaching in their synagogues, and proclaiming the good news of the reign, and healing every sickness and every malady among the people.
36 And having seen the multitudes, he was moved with compassion for them, that they were faint and cast aside, as sheep not having a shepherd,
37 then saith he to his disciples, `The harvest indeed [is] abundant, but the workmen few;
38 beseech ye therefore the Lord of the harvest, that he may put forth workmen to His harvest.`