1 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum.

2 En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden.

3 Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare.

4 De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör detta för honom.

5 Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

6 Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak.

7 Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk.

8 Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det."

9 När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro."

10 Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.

11 Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom.

12 Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.

13 När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte."

14 Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!"

15 Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor.

16 De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."

17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.

18 Allt detta fick också Johannes höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem

19 och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?"

20 Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?"

21 Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka.

22 Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.

23 Och salig är den som inte kommer på fall för min skull."

24 När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?

25 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen.

26 Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet.

27 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.

28 Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre i Guds rike är större än han.

29 Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.

30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

31 Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de?

32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit.

33 Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande.

34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare!

35 Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."

36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords.

37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja

38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.

39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

40 Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."Simon svarade: "Mästare, säg det." -

41 "Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.

42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"

43 Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt."

44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.

45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter.

46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.

47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet."

48 Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."

49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?"

50 Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."