Êxodo 13

1 Yahweh spoke to Moses, saying, 2 "Sanctify to me all the firstborn, whatever opens the womb among the children of Israel, both of man and of animal. It is mine."

3 Moses said to the people, "Remember this day, in which you came out of Egypt, out of the house of bondage; for by strength of hand Yahweh brought you out from this place. No leavened bread shall be eaten. 4 Today you go out in the month Abib. 5 It shall be, when Yahweh brings you into the land of the Canaanite, and the Hittite, and the Amorite, and the Hivite, and the Jebusite, which he swore to your fathers to give you, a land flowing with milk and honey, that you shall keep this service in this month. 6 Seven days you shall eat unleavened bread, and in the seventh day shall be a feast to Yahweh. 7 Unleavened bread shall be eaten throughout the seven days; and no leavened bread shall be seen with you. No yeast shall be seen with you, within all your borders. 8 You shall tell your son in that day, saying, ‘It is because of that which Yahweh did for me when I came out of Egypt.’ 9 It shall be for a sign to you on your hand, and for a memorial between your eyes, that Yahweh’s law may be in your mouth; for with a strong hand Yahweh has brought you out of Egypt. 10 You shall therefore keep this ordinance in its season from year to year.

11 "It shall be, when Yahweh brings you into the land of the Canaanite, as he swore to you and to your fathers, and will give it to you, 12 that you shall set apart to Yahweh all that opens the womb, and every firstborn that comes from an animal which you have. The males shall be Yahweh’s. 13 Every firstborn of a donkey you shall redeem with a lamb; and if you will not redeem it, then you shall break its neck; and you shall redeem all the firstborn of man among your sons. 14 It shall be, when your son asks you in time to come, saying, ‘What is this?’ that you shall tell him, ‘By strength of hand Yahweh brought us out from Egypt, from the house of bondage. 15 When Pharaoh stubbornly refused to let us go, Yahweh killed all the firstborn in the land of Egypt, both the firstborn of man, and the firstborn of livestock. Therefore I sacrifice to Yahweh all that opens the womb, being males; but all the firstborn of my sons I redeem.’ 16 It shall be for a sign on your hand, and for symbols between your eyes; for by strength of hand Yahweh brought us out of Egypt."

17 When Pharaoh had let the people go, God didn’t lead them by the way of the land of the Philistines, although that was near; for God said, "Lest perhaps the people change their minds when they see war, and they return to Egypt"; 18 but God led the people around by the way of the wilderness by the Red Sea; and the children of Israel went up armed out of the land of Egypt. 19 Moses took the bones of Joseph with him, for he had made the children of Israel swear, saying, "God will surely visit you, and you shall carry up my bones away from here with you." 20 They took their journey from Succoth, and encamped in Etham, in the edge of the wilderness. 21 Yahweh went before them by day in a pillar of cloud, to lead them on their way, and by night in a pillar of fire, to give them light, that they might go by day and by night: 22 the pillar of cloud by day, and the pillar of fire by night, didn’t depart from before the people.

Det förstfödda helgas åt Herren

1 Herren sade till Mose: 2 *2 Mos 22:29, 34:19, 4 Mos 3:13, 8:17, Neh 10:36, Luk 2:23. "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."*13:2 Citeras i Luk 2:23 i samband med frambärandet av Jesus i templet.

3 Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas. 4 Den här dagen i månaden Aviv*13:4AvivHebr. för "vår", månaden som inföll i mars-april (senare kallad Nisan, jfr Neh 2:1). drar ni ut. 5 *1 Mos 50:24, 2 Mos 3:8. Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden. 6 *2 Mos 12:15f, 34:18. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. 7 Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

8 *2 Mos 12:26f, Ps 78:5f. På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten. 9 *5 Mos 6:8, 11:18. Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna*13:9på din pannaOrdagrant: "mellan dina ögon" (även i v 16)., att Herrens undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 10 Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.

11 När Herren låter dig komma in och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 *2 Mos 34:19f, 4 Mos 18:15f. då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

14 När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

16 Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten."

Molnpelaren och eldpelaren

17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land*13:17filisteernas landGazaremsan längs Medelhavskusten. Här gick den vanliga karavanvägen mot Israels land., fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. 18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen*13:18ta en omväg genom öknenAnnan översättning: "vika av och ta ökenvägen". mot Röda havet*13:18Röda havetHebr. yam suf, som kan översättas "Slutets hav" (jfr 15:4) eller "Sävhavet". Identifierades i Septuaginta med Röda havet (Suezviken, jfr 10:19) men syftar annars i Bibeln (t ex 5 Mos 2:1, 1 Kung 9:26) oftast på Akabaviken, en del av samma hav. På senare tid har även en identifikation med sjöarna längs den nuvarande Suezkanalen föreslagits.. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.*13:18i ordnade grupperAnnan översättning: "beväpnade".19 *1 Mos 50:25, Jos 24:32, Hebr 11:22. Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån."

20 *4 Mos 33:6. De bröt upp från Suckot*13:20SuckotTroligen egyptiska Tjeku, dalgången Wadi Tumilat i östra utkanten av Goshen. och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. 21 *4 Mos 14:14, Neh 9:12, Ps 78:14, 105:39, 1 Kor 10:1.Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare*13:21molnpelare … eldpelareEtt moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig (40:34f, 1 Kung 8:10, Ps 97:2, Matt 17:5, Luk 21:27, Apg 1:9). för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.