1 A man of the house of Levi went and took a daughter of Levi as his wife. 2 The woman conceived and bore a son. When she saw that he was a fine child, she hid him three months. 3 When she could no longer hide him, she took a papyrus basket for him, and coated it with tar and with pitch. She put the child in it, and laid it in the reeds by the river’s bank. 4 His sister stood far off, to see what would be done to him. 5 Pharaoh’s daughter came down to bathe at the river. Her maidens walked along by the riverside. She saw the basket among the reeds, and sent her servant to get it. 6 She opened it, and saw the child, and behold, the baby cried. She had compassion on him, and said, "This is one of the Hebrews’ children."
7 Then his sister said to Pharaoh’s daughter, "Should I go and call a nurse for you from the Hebrew women, that she may nurse the child for you?"
8 Pharaoh’s daughter said to her, "Go."
The young woman went and called the child’s mother. 9 Pharaoh’s daughter said to her, "Take this child away, and nurse him for me, and I will give you your wages."
The woman took the child, and nursed him. 10 The child grew, and she brought him to Pharaoh’s daughter, and he became her son. She named him Moses,2:10 "Moses" sounds like the Hebrew for "draw out". and said, "Because I drew him out of the water."
11 In those days, when Moses had grown up, he went out to his brothers and saw their burdens. He saw an Egyptian striking a Hebrew, one of his brothers. 12 He looked this way and that way, and when he saw that there was no one, he killed the Egyptian, and hid him in the sand.
13 He went out the second day, and behold, two men of the Hebrews were fighting with each other. He said to him who did the wrong, "Why do you strike your fellow?"
14 He said, "Who made you a prince and a judge over us? Do you plan to kill me, as you killed the Egyptian?"
Moses was afraid, and said, "Surely this thing is known." 15 Now when Pharaoh heard this thing, he sought to kill Moses. But Moses fled from the face of Pharaoh, and lived in the land of Midian, and he sat down by a well.
16 Now the priest of Midian had seven daughters. They came and drew water, and filled the troughs to water their father’s flock. 17 The shepherds came and drove them away; but Moses stood up and helped them, and watered their flock. 18 When they came to Reuel, their father, he said, "How is it that you have returned so early today?"
19 They said, "An Egyptian delivered us out of the hand of the shepherds, and moreover he drew water for us, and watered the flock."
20 He said to his daughters, "Where is he? Why is it that you have left the man? Call him, that he may eat bread."
21 Moses was content to dwell with the man. He gave Moses Zipporah, his daughter. 22 She bore a son, and he named him Gershom,2:22 "Gershom" sounds like the Hebrew for "an alien there". for he said, "I have lived as a foreigner in a foreign land."
23 In the course of those many days, the king of Egypt died, and the children of Israel sighed because of the bondage, and they cried, and their cry came up to God because of the bondage. 24 God heard their groaning, and God remembered his covenant with Abraham, with Isaac, and with Jacob. 25 God saw the children of Israel, and God understood.
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
Moses födelse och räddning
1 2 Mos 6:16f, 4 Mos 26:59. En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 1 Krön 6:3, Apg 7:20, Hebr 11:23. Hustrun blev havande och födde en son.2:2födde en sonMose föddes kanske ca 1526 f Kr (jfr 5 Mos 1:3, 34:7). Hon såg att det var ett vackert barn2:2såg att det var ett vackert barnCiteras i Hebr 11:23, kapitlet om trons hjältar. och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg2:3korgHebr. téva, samma ord som för Noas ark (1 Mos 6:14f). av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 2 Mos 15:20, 4 Mos 26:59, 1 Krön 6:3. Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.2:4hans systerMirjam, som senare ledde kvinnorna som profetissa (15:20).
5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det är ett av de hebreiska barnen."
7 Men hans syster frågade faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk amma2:7ammaRika kvinnor betalade gärna någon annan för att amma deras barn (jfr 1 Mos 24:59). som kan amma barnet åt dig?" 8 Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: "Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det.
10 Apg 7:21. När pojken hade vuxit upp2:10vuxit uppOsäkert vilken ålder som avses. Amning fortsatte ofta till 3 års ålder eller längre. förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, "för jag drog upp2:10Mose … drog uppHebr. Moshé betyder "drar upp". Det egyptiska ordet mose, "född", var ett vanligt efterled i faraonernas namn vid denna tid. honom ur vattnet", sade hon.
Mose flyr till Midjan
11 Apg 7:23f, Hebr 11:24f. En dag när Mose hade blivit vuxen2:11blivit vuxenVid fyrtio års ålder enligt Stefanus (Apg 7:23), i så fall kanske 1486 f Kr. Fyrtio är dock en typiskt ungefärlig tidsangivelse., gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: "Varför slår du din landsman?" 14 Han svarade: "Vem har satt dig till ledare2:14Vem har satt dig till ledareCiteras av Stefanus i Apg 7:27, 35 som profetisk förebild till hur Kristus, Guds utvalde, blev avvisad av sitt folk. och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Saken har alltså blivit känd!" 15 Apg 7:29, Hebr 11:27. Farao2:15FaraoKanske Thutmose II (regerade ca 1493-1479 f Kr), sonsonson till Ahmose (se 1:8). fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land2:15Midjans landMidjaniterna var ökennomader som härstammade från Abraham (1 Mos 25:2). De rörde sig i området öster om Akabaviken och upp mot Moab öster om Döda havet (jfr 4 Mos 22, Dom 6-8).. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 1 Mos 29:3, 10. Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.
18 4 Mos 10:29. När de kom hem till sin far Reguel2:18ReguelBetyder "Guds vän". Kallas också Jetro (3:1), som kanske är en titel., sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?" 19 De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren." 20 Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta2:20ätaOrdagrant "äta bröd", uttryck för en hel måltid. med oss."
21 2 Mos 18:2f, Apg 7:29. Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 2 Mos 18:3. Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, "för", sade han, "jag har blivit en främling2:22Gershom … främlingHebr. ger betyder "främling". i ett främmande land."
23 4 Mos 20:16. Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.2:25kändes vid dem som sinaAnnan översättning: "förstod" eller "gav sig till känna" (så Septuaginta).