1 Afterward Moses and Aaron came, and said to Pharaoh, "This is what Yahweh, the God of Israel, says, ‘Let my people go, that they may hold a feast to me in the wilderness.’"
2 Pharaoh said, "Who is Yahweh, that I should listen to his voice to let Israel go? I don’t know Yahweh, and moreover I will not let Israel go."
3 They said, "The God of the Hebrews has met with us. Please let us go three days’ journey into the wilderness, and sacrifice to Yahweh, our God, lest he fall on us with pestilence, or with the sword."
4 The king of Egypt said to them, "Why do you, Moses and Aaron, take the people from their work? Get back to your burdens!" 5 Pharaoh said, "Behold, the people of the land are now many, and you make them rest from their burdens." 6 The same day Pharaoh commanded the taskmasters of the people and their officers, saying, 7 "You shall no longer give the people straw to make brick, as before. Let them go and gather straw for themselves. 8 You shall require from them the number of the bricks which they made before. You shall not diminish anything of it, for they are idle. Therefore they cry, saying, ‘Let’s go and sacrifice to our God.’ 9 Let heavier work be laid on the men, that they may labor in it. Don’t let them pay any attention to lying words."
10 The taskmasters of the people went out with their officers, and they spoke to the people, saying, "This is what Pharaoh says: ‘I will not give you straw. 11 Go yourselves, get straw where you can find it, for nothing of your work shall be diminished.’" 12 So the people were scattered abroad throughout all the land of Egypt to gather stubble for straw. 13 The taskmasters were urgent saying, "Fulfill your work quota daily, as when there was straw!" 14 The officers of the children of Israel, whom Pharaoh’s taskmasters had set over them, were beaten, and were asked, "Why haven’t you fulfilled your quota both yesterday and today, in making brick as before?"
15 Then the officers of the children of Israel came and cried to Pharaoh, saying, "Why do you deal this way with your servants? 16 No straw is given to your servants, and they tell us, ‘Make brick!’ and behold, your servants are beaten; but the fault is in your own people."
17 But Pharaoh said, "You are idle! You are idle! Therefore you say, ‘Let’s go and sacrifice to Yahweh.’ 18 Go therefore now, and work; for no straw shall be given to you; yet you shall deliver the same number of bricks!"
19 The officers of the children of Israel saw that they were in trouble when it was said, "You shall not diminish anything from your daily quota of bricks!"
20 They met Moses and Aaron, who stood along the way, as they came out from Pharaoh. 21 They said to them, "May Yahweh look at you and judge, because you have made us a stench to be abhorred in the eyes of Pharaoh, and in the eyes of his servants, to put a sword in their hand to kill us!"
22 Moses returned to Yahweh, and said, "Lord, why have you brought trouble on this people? Why is it that you have sent me? 23 For since I came to Pharaoh to speak in your name, he has brought trouble on this people. You have not rescued your people at all!"
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
Mose och Aron inför farao
1 2 Mos 3:18, 22f. Därefter gick Mose och Aron till farao5:1faraoKanske Thutmose III (levde ca 1481-1427 f Kr), en av Egyptens största krigarkungar som härjade Kanaan och Syrien ett flertal gånger. Historikern Josefus kallar uttågets farao "Tethmosis". Innan Thutmose III blev farao var han överbefälhavare under sin styvmor Hatshepsut (regerade ca 1473-1458 f Kr), änka efter hans far Thutmose II (se 2:15 med not). Det har föreslagits att Hatshepsut var "faraos dotter" som adopterade Mose (2:5f), men hon föddes troligen först senare. och sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!" 2 Job 21:15. Men farao svarade: "Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
3 2 Mos 3:18. Då sade de: "Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd." 4 Men kungen av Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!" 5 2 Mos 1:7f. Och farao fortsatte: "Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!"
6 Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: 7 "Ni ska inte ge dem halm5:7halmHåller ihop lerteglet medan det soltorkar. till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. 8 Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! 9 Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner." 10 Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. 11 Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete."
12 Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. 13 Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!" 14 Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?"
15 Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare? 16 Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel5:16skaffa fram tegelEn samtida avbildning av semitiska slavar som slår tegel finns bevarad i graven för Rekhmire, rådgivare till Thutmose III i Thebes.. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk." 17 Men han svarade: "Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! 18 Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna."
19 Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. 20 När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, 21 och de sade till dem: "Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss."
22 4 Mos 11:11. Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: "Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? 23 Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk."