1 Reis 13

1 Behold, a man of God came out of Judah by Yahweh’s word to Bethel; and Jeroboam was standing by the altar to burn incense. 2 He cried against the altar by Yahweh’s word, and said, "Altar! Altar! Yahweh says: ‘Behold, a son will be born to David’s house, Josiah by name. On you he will sacrifice the priests of the high places who burn incense on you, and they will burn men’s bones on you.’" 3 He gave a sign the same day, saying, "This is the sign which Yahweh has spoken: Behold, the altar will be split apart, and the ashes that are on it will be poured out."

4 When the king heard the saying of the man of God, which he cried against the altar in Bethel, Jeroboam put out his hand from the altar, saying, "Seize him!" His hand, which he put out against him, dried up, so that he could not draw it back again to himself. 5 The altar was also split apart, and the ashes poured out from the altar, according to the sign which the man of God had given by Yahweh’s word. 6 The king answered the man of God, "Now intercede for the favor of Yahweh your God, and pray for me, that my hand may be restored to me."

The man of God interceded with Yahweh, and the king’s hand was restored to him, and became as it was before.

7 The king said to the man of God, "Come home with me and refresh yourself, and I will give you a reward."

8 The man of God said to the king, "Even if you gave me half of your house, I would not go in with you, neither would I eat bread nor drink water in this place; 9 for so was it commanded me by Yahweh’s word, saying, ‘You shall eat no bread, drink no water, and don’t return by the way that you came.’" 10 So he went another way, and didn’t return by the way that he came to Bethel.

11 Now an old prophet lived in Bethel, and one of his sons came and told him all the works that the man of God had done that day in Bethel. They also told their father the words which he had spoken to the king.

12 Their father said to them, "Which way did he go?" Now his sons had seen which way the man of God went, who came from Judah. 13 He said to his sons, "Saddle the donkey for me." So they saddled the donkey for him; and he rode on it. 14 He went after the man of God, and found him sitting under an oak. He said to him, "Are you the man of God who came from Judah?"

He said, "I am."

15 Then he said to him, "Come home with me and eat bread."

16 He said, "I may not return with you, nor go in with you. I will not eat bread or drink water with you in this place. 17 For it was said to me by Yahweh’s word, ‘You shall eat no bread or drink water there, and don’t turn again to go by the way that you came.’"

18 He said to him, "I also am a prophet as you are; and an angel spoke to me by Yahweh’s word, saying, ‘Bring him back with you into your house, that he may eat bread and drink water.’" He lied to him.

19 So he went back with him, ate bread in his house, and drank water. 20 As they sat at the table, Yahweh’s word came to the prophet who brought him back; 21 and he cried out to the man of God who came from Judah, saying, "Yahweh says, ‘Because you have been disobedient to Yahweh’s word, and have not kept the commandment which Yahweh your God commanded you, 22 but came back, and have eaten bread and drank water in the place of which he said to you, "Eat no bread, and drink no water," your body will not come to the tomb of your fathers.’"

23 After he had eaten bread and after he drank, he saddled the donkey for the prophet whom he had brought back. 24 When he had gone, a lion met him by the way and killed him. His body was thrown on the path, and the donkey stood by it. The lion also stood by the body. 25 Behold, men passed by and saw the body thrown on the path, and the lion standing by the body; and they came and told it in the city where the old prophet lived. 26 When the prophet who brought him back from the way heard of it, he said, "It is the man of God who was disobedient to Yahweh’s word. Therefore Yahweh has delivered him to the lion, which has mauled him and slain him, according to Yahweh’s word which he spoke to him." 27 He said to his sons, saying, "Saddle the donkey for me," and they saddled it. 28 He went and found his body thrown on the path, and the donkey and the lion standing by the body. The lion had not eaten the body nor mauled the donkey. 29 The prophet took up the body of the man of God, and laid it on the donkey, and brought it back. He came to the city of the old prophet to mourn, and to bury him. 30 He laid his body in his own grave; and they mourned over him, saying, "Alas, my brother!"

31 After he had buried him, he spoke to his sons, saying, "When I am dead, bury me in the tomb in which the man of God is buried. Lay my bones beside his bones. 32 For the saying which he cried by Yahweh’s word against the altar in Bethel, and against all the houses of the high places which are in the cities of Samaria, will surely happen."

33 After this thing, Jeroboam didn’t turn from his evil way, but again made priests of the high places from among all the people. Whoever wanted to, he consecrated him, that there might be priests of the high places. 34 This thing became sin to the house of Jeroboam, even to cut it off and to destroy it from off the surface of the earth.

Gudsmannen från Juda

1 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 *2 Kung 23:15f. På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia*13:2JosiaFörstörde Betels avgudatempel 622 f Kr, trehundra år senare (se 2 Kung 23:15f).. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben*13:2bränna människobenFör att göra altaret orent och oanvändbart (jfr 4 Mos 19:11). på dig." 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut."

4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.

6 *2 Mos 8:8, 9:28, 10:17, 4 Mos 21:7, Apg 8:24. Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.

7 Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva." 8 *4 Mos 22:18, 24:13. Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta*13:8ätaUttryck för gemenskap och samhörighet (jfr 1 Mos 31:46, Rom 5:11). eller dricka, 9 för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit." 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.

Den gamle profeten i Betel

11 I Betel bodde en gammal profet. Hans söner*13:11Hans sönerAndra handskrifter: "En av hans söner". kom och berättade för honom allt som gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat det för sin far, 12 frågade han dem: "Vilken väg gick han?" Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. 13 Då sade han till sina söner: "Sadla åsnan åt mig."

När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den 14 och gav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du den gudsman som kommit från Juda?" "Ja", svarade han. 15 Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig." 16 Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen, 17 för Herren har genom sitt ord sagt till mig: Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit." 18 Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom. 19 Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.

20 Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren din Gud har gett dig, 22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav."

23 Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten som han hade fört tillbaka. 24 *1 Kung 20:36. Profeten gav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. 25 När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.

26 När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: "Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom." 27 Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. 28 Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. 29 Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. 30 *2 Kung 23:17, Jer 22:18. Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!" 31 Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: "När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. 32 *2 Kung 23:15f. Sannerligen ska det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer."

33 *2 Mos 28:41, 1 Kung 12:31. Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. 34 På så sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.