1 Reis 2

1 Now the days of David came near that he should die; and he commanded Solomon his son, saying, 2 "I am going the way of all the earth. You be strong therefore, and show yourself a man; 3 and keep the instruction of Yahweh your God, to walk in his ways, to keep his statutes, his commandments, his ordinances, and his testimonies, according to that which is written in the law of Moses, that you may prosper in all that you do and wherever you turn yourself. 4 Then Yahweh may establish his word which he spoke concerning me, saying, ‘If your children are careful of their way, to walk before me in truth with all their heart and with all their soul, there shall not fail you,’ he said, ‘a man on the throne of Israel.’

5 "Moreover you know also what Joab the son of Zeruiah did to me, even what he did to the two captains of the armies of Israel, to Abner the son of Ner and to Amasa the son of Jether, whom he killed, and shed the blood of war in peace, and put the blood of war on his sash that was around his waist and in his sandals that were on his feet. 6 Do therefore according to your wisdom, and don’t let his gray head go down to Sheol*2:6 Sheol is the place of the dead. in peace. 7 But show kindness to the sons of Barzillai the Gileadite, and let them be among those who eat at your table; for so they came to me when I fled from Absalom your brother.

8 "Behold, there is with you Shimei the son of Gera, the Benjamite of Bahurim, who cursed me with a grievous curse in the day when I went to Mahanaim; but he came down to meet me at the Jordan, and I swore to him by Yahweh, saying, ‘I will not put you to death with the sword.’ 9 Now therefore don’t hold him guiltless, for you are a wise man; and you will know what you ought to do to him, and you shall bring his gray head down to Sheol*2:9 Sheol is the place of the dead. with blood."

10 David slept with his fathers, and was buried in David’s city. 11 The days that David reigned over Israel were forty years; he reigned seven years in Hebron, and he reigned thirty-three years in Jerusalem. 12 Solomon sat on David his father’s throne; and his kingdom was firmly established.

13 Then Adonijah the son of Haggith came to Bathsheba the mother of Solomon. She said, "Do you come peaceably?"

He said, "Peaceably. 14 He said moreover, I have something to tell you."

She said, "Say on."

15 He said, "You know that the kingdom was mine, and that all Israel set their faces on me, that I should reign. However, the kingdom is turned around, and has become my brother’s; for it was his from Yahweh. 16 Now I ask one petition of you. Don’t deny me."

She said to him, "Say on."

17 He said, "Please speak to Solomon the king (for he will not tell you ‘no’), that he give me Abishag the Shunammite as wife."

18 Bathsheba said, "All right. I will speak for you to the king."

19 Bathsheba therefore went to King Solomon, to speak to him for Adonijah. The king rose up to meet her and bowed himself to her, and sat down on his throne and caused a throne to be set for the king’s mother; and she sat on his right hand. 20 Then she said, "I ask one small petition of you; don’t deny me."

The king said to her, "Ask on, my mother, for I will not deny you."

21 She said, "Let Abishag the Shunammite be given to Adonijah your brother as wife."

22 King Solomon answered his mother, "Why do you ask Abishag the Shunammite for Adonijah? Ask for him the kingdom also, for he is my elder brother; even for him, and for Abiathar the priest, and for Joab the son of Zeruiah." 23 Then King Solomon swore by Yahweh, saying, "God do so to me, and more also, if Adonijah has not spoken this word against his own life. 24 Now therefore as Yahweh lives, who has established me and set me on my father David’s throne, and who has made me a house as he promised, surely Adonijah shall be put to death today."

25 King Solomon sent Benaiah the son of Jehoiada; and he fell on him, so that he died. 26 To Abiathar the priest the king said, "Go to Anathoth, to your own fields, for you are worthy of death. But I will not at this time put you to death, because you bore the Lord*2:26 The word translated "Lord" is "Adonai." Yahweh’s ark before David my father, and because you were afflicted in all in which my father was afflicted." 27 So Solomon thrust Abiathar out from being priest to Yahweh, that he might fulfill Yahweh’s word which he spoke concerning the house of Eli in Shiloh.

28 This news came to Joab; for Joab had followed Adonijah, although he didn’t follow Absalom. Joab fled to Yahweh’s Tent, and held onto the horns of the altar. 29 King Solomon was told, "Joab has fled to Yahweh’s Tent; and behold, he is by the altar." Then Solomon sent Benaiah the son of Jehoiada, saying, "Go, fall on him."

30 Benaiah came to Yahweh’s Tent, and said to him, "The king says, ‘Come out!’"

He said, "No; but I will die here."

Benaiah brought the king word again, saying, "This is what Joab said, and this is how he answered me."

31 The king said to him, "Do as he has said, and fall on him, and bury him, that you may take away the blood, which Joab shed without cause, from me and from my father’s house. 32 Yahweh will return his blood on his own head, because he fell on two men more righteous and better than he, and killed them with the sword, and my father David didn’t know it: Abner the son of Ner, captain of the army of Israel, and Amasa the son of Jether, captain of the army of Judah. 33 So their blood will return on the head of Joab and on the head of his offspring*2:33 or, seed forever. But for David, for his offspring, for his house, and for his throne, there will be peace forever from Yahweh."

34 Then Benaiah the son of Jehoiada went up and fell on him, and killed him; and he was buried in his own house in the wilderness. 35 The king put Benaiah the son of Jehoiada in his place over the army; and the king put Zadok the priest in the place of Abiathar.

36 The king sent and called for Shimei, and said to him, "Build yourself a house in Jerusalem, and live there, and don’t go anywhere else. 37 For on the day you go out and pass over the brook Kidron, know for certain that you will surely die. Your blood will be on your own head."

38 Shimei said to the king, "What you say is good. As my lord the king has said, so will your servant do." Shimei lived in Jerusalem many days.

39 At the end of three years, two of Shimei’s slaves ran away to Achish, son of Maacah, king of Gath. They told Shimei, saying, "Behold, your slaves are in Gath."

40 Shimei arose, saddled his donkey, and went to Gath to Achish to seek his slaves; and Shimei went and brought his slaves from Gath. 41 Solomon was told that Shimei had gone from Jerusalem to Gath, and had come again.

42 The king sent and called for Shimei, and said to him, "Didn’t I adjure you by Yahweh and warn you, saying, ‘Know for certain that on the day you go out and walk anywhere else, you shall surely die’? You said to me, ‘The saying that I have heard is good.’ 43 Why then have you not kept the oath of Yahweh and the commandment that I have instructed you with?" 44 The king said moreover to Shimei, "You know in your heart all the wickedness that you did to David my father. Therefore Yahweh will return your wickedness on your own head. 45 But King Solomon will be blessed, and David’s throne will be established before Yahweh forever." 46 So the king commanded Benaiah the son of Jehoiada; and he went out, and fell on him, so that he died. The kingdom was established in the hand of Solomon.

Davids sista ord till Salomo

1 Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade: 2 *Jos 23:14. "Jag går nu all världens väg*2:2 all världens vägDen väg som alla i världen måste gå, alltså döden (Hebr 9:27).. Var stark och visa dig som en man. 3 *5 Mos 17:18f, 29:9, Jos 1:7f, 23:6. Håll fast vid vad Herren din Gud har befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, 4 *2 Sam 7:12f, Ps 132:11f. så att Herren kan uppfylla sitt ord som han uttalade över mig när han sade: Om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, sade han, då ska det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.

5 *2 Sam 3:27, 20:9f. Du vet också vad Joab, Serujas*2:5SerujaDavids storasyster (1 Krön 2:16). Joab var alltså Davids systerson. son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och spillde blod i fredstid som om det var krig*2:5spillde blod i fredstid som om det var krigAnnan översättning: "hämnades i fredstid blod som spillts i krig". Se 2 Sam 2:23, 3:27 för Abner och 20:10 för Amasa., han skvätte blod över bältet runt sina höfter och över skorna på sina fötter som om det var krig. 6 Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.

7 *2 Sam 17:27f, 19:31f. Men mot gileaditen Barsillajs söner*2:7Barsillajs sönerLovades försörjning av David (2 Sam 19:31f). ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.

8 *2 Sam 16:5f, 19:16, 23. Sedan har du Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dagen då jag gick till Mahanajim. Sedan kom han ner till Jordan och mötte mig*2:8Shimei … förbannelser … mötte migUnder Davids svaghetstid i 2 Sam 16:5f, 19:16f., och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag ska inte döda dig med svärd. 9 Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. Låt hans grå hår fara ner i dödsriket med blod."

David dör

10 *2 Sam 5:7, Apg 2:29, 13:36. David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. 11 *2 Sam 5:4f, 1 Krön 3:4, 29:26f. Den tid David regerade över Israel var fyrtio år.*2:11David regerade över Israel ... fyrtio årCa 1010-970 f Kr. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. 12 Och Salomo satt på sin far Davids tron, och hans kungamakt var starkt befäst.

Adonia dör

13 Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: "Kommer du med fredliga avsikter?" Han svarade: "Ja, med fred." 14 Han fortsatte: "Jag har något att tala med dig om." Hon svarade: "Säg det." 15 *1 Kung 1:5f, 1 Krön 22:9f, 28:5. Då sade han: "Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren blev det hans. 16 Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig." Hon svarade: "Tala." 17 *1 Kung 1:3f. Då sade han: "Tala med kung Salomo – dig visar han ju inte bort – och be att han ger mig Abishag från Shunem till hustru." 18 Bat-Seba svarade: "Visst, jag ska tala med kungen om dig."

19 Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick henne till mötes, bugade sig för henne och satte sig på sin tron. Man ställde också fram en stol*2:19stolAnnan översättning: "tron". Drottningmodern hade ibland en stark ställning i Jerusalem (jfr 1 Kung 15:13, 2 Kung 11, Höga V 3:11). åt kungens mor, och hon satte sig till höger om honom. 20 Sedan sade hon: "Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig." Kungen svarade henne: "Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte visa bort dig." 21 Då sade hon: "Låt Adonia få Abishag från Shunem till hustru."

22 *1 Kung 1:7, 19. Men kung Salomo svarade sin mor: "Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Du kunde lika gärna be mig ge kungadömet*2:22Abishag … kungadömetGiftermål med en kvinna som stod kungen nära skulle ge legitimitet att få efterträda honom (jfr 2 Sam 3:13). till honom – han är ju min äldre bror – till honom och till prästen Ebjatar och till Joab, Serujas son!" 23 Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: "Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för att han sagt detta. 24 Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som har byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia dödas." 25 Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia så att han dog.

Ebjatar och Joab straffas

26 *1 Sam 22:20f, 2 Sam 15:24. Till prästen Ebjatar*2:26EbjatarDen siste överlevande av Elis prästsläkt (1 Sam 2:33). Följde David (1 Sam 22:20f). sade kungen: "Gå till dina ägor i Anatot*2:26AnatotPrästby strax norr om Jerusalem och Olivberget (jfr Jer 1:1).. Du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du har burit Herren Guds ark framför min far David och lidit med min far i allt han fått lida." 27 *1 Sam 2:30f. Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst, för att Herrens ord som han hade talat över Elis hus i Shilo skulle fullbordas.

28 Ryktet nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och grep tag i hornen på altaret.

29 *1 Kung 1:50. När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod vid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: "Gå och hugg ner honom!" 30 När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: "Så säger kungen: Gå härifrån!" Men han svarade: "Nej, jag vill dö här." Benaja framförde det till kungen och sade: "Så har Joab sagt och så har han svarat mig."

31 *2 Mos 21:14, 5 Mos 19:13. Då sade kungen till honom: "Gör som han har sagt, hugg ner honom*2:31hugg ner honomDen som var skyldig till överlagt mord saknade asylrätt (5 Mos 19:11f). och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod som Joab har spillt. 32 *2 Sam 3:27, 20:9f.Herren ska låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd utan att min far David visste det, nämligen Israels befälhavare Abner, Ners son, och Juda befälhavare Amasa, Jeters son. 33 *2 Sam 3:29. Ja, deras blod ska komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron ska Herren ge frid till evig tid."

34 Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och högg ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen*2:34begravd i öknenKanske i ett öde område kring Betlehem (jfr 2 Sam 2:32). där han bodde. 35 *1 Sam 2:35, 1 Kung 4:4, 1 Krön 29:22. Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.

Shimei dör

36 Därefter sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit. 37 För du ska veta att den dag du går ut och går över Kidrondalen*2:37över KidrondalenTill sin släkt bland benjaminiterna som hade gjort uppror (2 Sam 20). måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud." 38 Shimei sade till kungen: "Det är bra. Så som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.

39 *1 Sam 27:2. Men tre år därefter hände det att två av hans tjänare flydde till Gats*2:39GatFilisteisk stad på Gazaremsan där David tillbringat en tid i exil (1 Sam 21:10, 27:2f). kung Akish, Maakas son. Man berättade det för Shimei och sade: "Dina tjänare är i Gat." 40 Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och tog sig till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.

41 Men när man berättade för Salomo att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 42 sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: "Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: Du ska veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det. 43 Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag gett dig?" 44 *2 Sam 16:5f, Ps 54:7, 62:13. Kungen sade sedan till Shimei: "Du vet själv allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Herren ska låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud. 45 Men kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid."

46 På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och högg ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.