1 Lembra-te, SENHOR, de Davi, e de todas as suas aflições.
2 Como jurou ao Senhor, e fez votos ao poderoso Deus de Jacó, dizendo:
3 Certamente que não entrarei na tenda de minha casa, nem subirei à minha cama,
4 Não darei sono aos meus olhos, nem repouso às minhas pálpebras,
5 Enquanto não achar lugar para o Senhor, uma morada para o poderoso Deus de Jacó.
6 Eis que ouvimos falar dela em Efrata, e a achamos no campo do bosque.
7 Entraremos nos seus tabernáculos; prostrar-nos-emos ante o escabelo de seus pés.
8 Levanta-te, Senhor, ao teu repouso, tu e a arca da tua força.
9 Vistam-se os teus sacerdotes de justiça, e alegrem-se os teus santos.
10 Por amor de Davi, teu servo, não faças virar o rosto do teu ungido.
11 O Senhor jurou com verdade a Davi, e não se apartará dela: Do fruto do teu ventre porei sobre o teu trono.
12 Se os teus filhos guardarem a minha aliança, e os meus testemunhos, que eu lhes hei de ensinar, também os seus filhos se assentarão perpetuamente no teu trono.
13 Porque o Senhor escolheu a Sião; desejou-a para a sua habitação, dizendo:
14 Este é o meu repouso para sempre; aqui habitarei, pois o desejei.
15 Abençoarei abundantemente o seu mantimento; fartarei de pão os seus necessitados.
16 Também vestirei os seus sacerdotes de salvação, e os seus santos saltarão de prazer.
17 Ali farei brotar a força de Davi; preparei uma lâmpada para o meu ungido.
18 Vestirei os seus inimigos de vergonha; mas sobre ele florescerá a sua coroa.
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»