1 Deus é o nosso refúgio e fortaleza, socorro bem presente na angústia.

2 Portanto não temeremos, ainda que a terra se mude, e ainda que os montes se transportem para o meio dos mares.

3 Ainda que as águas rujam e se perturbem, ainda que os montes se abalem pela sua braveza. (Selá.)

4 Há um rio cujas correntes alegram a cidade de Deus, o santuário das moradas do Altíssimo.

5 Deus está no meio dela; não se abalará. Deus a ajudará, já ao romper da manhã.

6 Os gentios se embraveceram; os reinos se moveram; ele levantou a sua voz e a terra se derreteu.

7 O Senhor dos Exércitos está conosco; o Deus de Jacó é o nosso refúgio. (Selá.)

8 Vinde, contemplai as obras do Senhor; que desolações tem feito na terra!

9 Ele faz cessar as guerras até ao fim da terra; quebra o arco e corta a lança; queima os carros no fogo.

10 Aquietai-vos, e sabei que eu sou Deus; serei exaltado entre os gentios; serei exaltado sobre a terra.

11 O Senhor dos Exércitos está conosco; o Deus de Jacó é o nosso refúgio. (Selá.)

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

12 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.